Reflektioner.

Ny logga och ny hemsida. Men inga nya frågor.

I år har antalet prästvigda kvinnor i aktiv tjänst i Svenska kyrkan uppnått 50%. Det är fantastiskt och det blev en världsnyhet. Men numerärer är inte allt. Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan behövs fortfarande. Fortfarande är fler män än kvinnor arbetsledande komministrar, kyrkoherdar, domprostar och biskopar. Fortfarande uppfattas och bedöms kvinnor och män olika. Fortfarande sker kränkningar och övergrepp. Fortfarande behövs medvetenhet, normkritik och maktanalys. 

En del är snabba med att påpeka att det är fler kvinnor än män på väg mot prästvigning i våra stift och att det snart bara finns kvinnor i kyrkorna. Vad det innebär kan diskuteras. Det finns en fara att man bakom siffrorna glömmer, eller gömmer, de strukturella skillnader som fortfarande finns. Där de traditionella patriarkala strukturerna fortfarande frodas och styr urval av kandidater för tjänster, av bedömning av kompetenser, av upplevelse av samarbetsförmåga eller trovärdighet och så vidare. Kanske är det till och med så att de patriarkala strukturerna stärks av att färre män prästvigs? 

I Uppenbarelseboken 21:1-6 läser vi om en ny himmel och en ny jord, där ingen gråt och klagan och smärta längre ska finnas. Författaren är en profet, i samma tradition som Hesekiel och Jesaja, och bildspråket mustigt. Imperiet ska störtas, liksom de falska profeterna, det som drar isär och vänder bort från Guds mening.

Författaren berättar Guds berättelse. En berättelse om en närvarande Gud, en Gud som är ständigt skapande, som bjuder in till förändring och omvändelse, en Gud som är början och slutet. Kampen är vunnen, Det har redan skett och källan finns där för den som törstar att hämta kraft ur. Det är en hoppfull och trosviss vision.

En jämställd kyrka, en jämställd arbetsplats och en jämställd värld tänker jag mig som det Gudsrike Jesus förkunnar och visionen som tecknas i Uppenbarelseboken. Där en mångfald av människor får utrymme. Där en mångfald av erfarenheter uppskattas. Där centrum är Kristus själv och där vi får tjäna varandra och vår värld utan att utplåna oss själva.

Gudsriket är ingenting som är där borta och sedan utan här och nu. Vi är inbjudna att berätta den berättelse vi vill leva i, som vi tror på och bekänner. Vi är inbjudna profeter. Det är inte enkelt, inte bekvämt och på intet sätt nytt. Vi är inbjudna till omvändelse och förändring.

Du och jag får vända oss mot Kristus själv och dricka fritt ur källan med livets vatten. Vi får vända oss mot Gud som möter vår blick och säger Se jag gör allting nytt. Och vi får vända oss mot världen och förmedla den välsignelse Gud ger.

Uppenbarelseboken 21:1-6

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.« Och han sade: »Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.« Och han sade till mig: »Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. (Text ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)