Föreläsning “Seeking a different past,forming a different future. Feminist Research on Women in Early Christianity.”

Hanna Stenström, docent och högskolelektor vid Enskilda Högskolan Stockholm

Denna text är mitt svar på uppmaningen att sammanfatta min föreläsning ”Seeking a different past, forming a different future. Feminist Research on Women in Early Christianity.” vid konferensen “Women who proclaim the Good News”  28-30 mars 2025 I Uppsala.

I denna sammanfattning nämns centrala punkter i föreläsningen men den text som här följer är i stora delar en självständig text på föreläsningens tema. Jag improviserade en del så jag har inte kvar en text som tillräckligt nära följer min föreläsning. Men flera viktiga poänger finns med och texten som följer är en rimlig text om föreläsningens tema.

Det jag skriver är till stor del korta punkter som skulle behöva fördjupas, men det är inte möjligt. Jag måste välja vad jag tar upp och andra forskare skulle valt annorlunda. Det är i sig talande för situationen idag inom feministisk forskning om kvinnor i den tidigaste kristna rörelsen. För 40 år sedan kunde resultat av denna forskning samt vad som karakteriserar sådan forskning, sammanfattas kort. Idag är den teoretiska bredden i denna – och närliggande – forskning så stor och forskningsstudierna så många att en kort sammanfattning inte kan göras. Men centrala drag i forskningen och viktiga resultat kan nämnas.

Hur feministisk forskning om den tidiga kristna rörelsen växte fram

Föredragets titel “Seeking a different past, forming a different future. Feminist Research on Women in Early Christianity” sammanfattar väl hur och varför feministisk forskning om kvinnor i tidig kristendom började växa fram. Denna forskning har, som annan feministisk forskning, sitt ursprung i andra vågens kvinnorörelse. Kvinnor som organiserade sig för att förändra sina villkor, insåg att förändringsarbetet behövde förankras i ny, forskningsbaserad, kunskap. Många kvinnor visste, för att ta ett exempel, utifrån egen erfarenhet mycket om mäns våld mot kvinnor samt sexuella övergrepp, men insåg att skulle de kunna få stopp på detta våld behövdes också bredare och djupare kunskap som skapats i de samhällsinstitutioner där kunskap skapas och legitimeras: på universiteten och i andra erkända forskningsinstitutioner. Och det behövdes kunskap som integrerade feministiska perspektiv.

En liknande utveckling skedde i många kyrkor. Det fanns viss forskning om kvinnor i tidig kristendom tidigare, även med anknytning till förändringsarbete i kyrkorna och då särskilt arbete för prästvigning av kvinnor på samma villkor som män, men feministiska perspektiv innebar något nytt som blev ett stort, dynamiskt forskningsfält.

Feministisk forskning kan definieras som analys av kvinnors underordning som görs med syftet att förändra: upphäva underordningen och skapa jämställdhet.  Att förstå samband mellan kön och makt är centralt. Allt detta gäller också för forskning om kvinnor i den tidiga kristna rörelsen och den forskningen har också samma syften som annan kvinnohistorisk forskning. Centralt är att upptäcka kvinnor i det förflutna som tidigare osynliggjorts.

Dessutom betraktas i många kyrkor det Nya testamentet säger om förhållanden i kyrkans första tid, samt om kvinnors och mäns relationer och roller i församlingen, som normerande för kyrkor ännu i nuet. Etablerad historieskrivning, kyrklig men också akademisk, samt historieskrivning som skapats i möten mellan akademi och kyrka legitimerar därmed ofta en kyrkoorganisation där kvinnor inte kan ha ledande uppgifter, till exempel som präster/pastorer. Därför måste de som vill ge kvinnor tillträde till dessa uppgifter studera det förflutna med vetenskapliga metoder för att kunna ifrågasätta etablerad historieskrivning och skriva historien på nytt, med god grund i källorna.

Detta arbete med en ny historieskrivning kan beskrivas som att söka ett annorlunda förflutet för att forma en annorlunda framtid. Feministisk forskning är alltså inte ett mål i sig själv. Den är integrerad i större feministiska projekt, i arbetet för förändring, förändring i samhället i stort och i delar av samhället som akademin och i kyrkorna. Ytterst är målet att ändra världen, att göra samhällen, kyrkor och alla andra sammanhang i våra samhällen till en bättre värld där jämställdhet, inte kvinnounderordning, är grundläggande. Det är den annorlunda framtid vi längtar efter.

Om ”det förflutna” och ”historien”

En förändring är att forskningen om kvinnor i tidig kristendom, som annan feministisk forskning idag, är integrerad i universitetsvärlden med dess teoretiska diskussioner och inte alltid nära kopplad till feministisk aktivism i kyrkorna. Detta är en sanning med viss modifikation. I kyrkor runtom i världen finns också feministisk bibeltolkning och det finns sammanhang där denna fortfarande ha levande samband med forskningen. Vi får inte heller glömma att feministisk forskning och bredare genusforskning med olika inriktning idag också i många sammanhang – inklusive Sverige - har plats i undervisning om Nya testamentet och om hur kyrkan tog form. Förhoppningsvis skapar detta länkar mellan, exempelvis, denna forskning och förkunnelse. Men även om så är fallet så är det tydligt att forskningen också i hög grad kan bedrivas skilt från kyrkolivet, men delaktig i akademisk teori – och metod – utveckling.

Ett exempel på förändring är att termerna ”the past” – det förflutna – och ”history” – historia kan användas på ett mer sofistikerat sätt än jag skissat ovan. ”Det förflutna” kan i historieforskning generellt användas med syftning på allt som någonsin hänt till skillnad från ”historia”. ”Historia” är det som skrivs och skapas när historikern valt ut och samlat källmaterial från det förflutna – texter men också annat som kan vittna om det förflutna t ex arkeologiska fynd – samt tolkat det och skapat hypoteser om förhållanden under en viss tidsperiod.  Hypoteserna kan sedan integreras i en större historisk berättelse, exempelvis om processer när den tidiga rörelsen av Kristustroende blev till Kyrkan och kyrkorna samt om kvinnors roller och villkor i dessa sammanhang och om hur de förändrades i den processen.

Det vi som arbetar för jämställdhet i kyrkorna idag behöver är alltså en ny, annorlunda historia, inte ett annat och annorlunda förflutet I denna nya ”historia” har delar av det förflutna – ofta delar som tidigare inte beaktats - välts ut, analyserats och tolkats ur femnitiskt perspektiv för att sedan integreras i hypoteser som kan forma en historisk berättelse, där också kvinnor som förkunnar det glada budskapet idag kan förstå sig själva och forma en framtid.

Några drag i aktuell forskning

Några andra drag i aktuell forskning kan lyftas fram. Först: att den tidigaste feministiska forskningen om kvinnor i rörelsen kring Jesus och i de första församlingarna gärna beskrev den kristna rörelsen som något nytt och närmast unikt då kvinnor och män här förverkligade ett jämlikt och jämställt lärjungaskap (eng:discipleship of equals). Det viktigaste exemplet är Elisabeth Schüssler Fiorenzas pionjärarrbete In Memory of Her (1983) Även om den berättelsen lever finns det också i aktuell forskning många som menar att detta snarare är en utopi, förlagd till historien, än en realitet.

Det innebär inte att kvinnor saknade möjligheter till aktivt deltagande och vissa former av ledarskap, men det skedde då vanligen inom ramen för de möjligheter som samhället erbjöd dem, inte som ett radikalt alternativ till samhällsordningen. Sannolikt hade kvinnor större möjligheter – även till andligt ledarskap – i de grupper där både kvinnor och män avstått från sexualitet och familjebildning för att hängivet kunna förbereda sig för den nya världens tillkommelse (jfr 1 Kor 7). Dessa grupper var i någon mening ”motkulturella”, ett alternativ till etablerade normer för ett riktigt liv, men följde också samhällsnormerna i den meningen att kvinnor förknippades med det kroppsliga, materiella och män med det andliga. Det är därför kvinnor som levde utan familj, barn, sexualitet t o m kunde beskrivas som kvinnor som blivit/gjort sig till män, vilket ex vis nämns i Thomaevangeliets logion 114.

Dessutom finns det en del som tyder på att den tidigaste kristna rörelsen var del av en tid då kvinnors villkor varierade – över tid samt mellan olika platser – och då det också kan ha funnits diskussioner om kvinnors uppgifter. Den tidiga kristna rörelsen var del av en sådan tid och sådana diskussioner (Osiek m fl 205 s 2-3).

Kvinnor med hög status i samhället och ekonomiska tillgångar kunde stötta församlingen ekonomiskt medan kvinnor som var med i en av de många föreningar som fanns i romarriket kunde delta aktivt i föreningens arbete. Församlingar av Kristustroende kunde organiseras som sådana föreningar vilket då också innebar möjligheter för kvinnor att delta aktivt (Runesson 2006). När församlingarna möttes i hemmen gav det också möjligheter för kvinnor som var hustrur, som ledde hushållens arbete, att ha ledande uppgifter också i församlingarna.

Dessutom är feministisk forskning om tidig kristendom idag, i likhet med annan feministisk forskning, en forskningsriktning bland flera som fokuserar på kön, genus, sexualitet. Ett aktuellt översiktsverk, Benjamin H. Dunning (red) The Oxford Handbook of New Testament, Gender, and Sexuality (2019) visar detta tydligt redan i titeln: fokus ligger  där på Nya testamentet, genus och sexualitet. Redaktörens inledning handlar om hur Nya testamentet och andra tidiga kristna texter bidrar till vår förståelse av historiska processer där genus och sexualitet formats. Sedan följer artiklar av forskare om teori och metod, där feministisk bibeltolkning är en av flera, ex vis maskulinitetsstudier, queerteori samt postkoloniala perspektiv. Till detta kommer sedan också kapitel om några ”paradigmatiska gestalter” inklusive Maria Magdalena, Maria Jesu mor, Sofia och Tekla, en kvinna vi möter i legender om Paulus där hon gestaltar just idealet ”den manliga kvinnan”. Ytterligare några artiklar är tematiska, med teman som bland annat: ledarroller i de tidiga kristna församlingarna, prostitution, äktenskap och skilsmässa samt slavars villkor, som innebar att de skulle vara sexuellt tillgängliga för sina ägare.

När självklarheter inte längre är självklara

Till sist vill jag nämna att vissa begrepp som har framstått som självklara till sin betydelse inte är det. I The Oxford Handbook of New Testament, Gender, and Sexuality finns ett kapitel av Ross S Kraemer med titeln ”Reconstructing Women’s History in Antiquity”. Här behandlas alltså kvinnor i den tidiga kristna rörelsen inom ramen för kunskap om kvinnor i antiken överhuvudtaget. Kraemer presenterar och diskuterar framför allt vilket källmaterial som finns att arbeta med samt vilka problem som finns med källmaterialet.

Kraemer är religionshistoriker, som arbetat med judiska och kristna kvinnor i antiken men också med kvinnors deltagande i grekisk-romerska kulter. Hennes fokus är alltså på hur kvinnor deltagit i, religiöst liv under antiken, inte att ge feministiska tolkningar av kristendom eller judendom till dagens religiösa gemenskaper.

I sina tidigaste verk hade Kraemer också en tydlig tilltro till att vi kan få kunskap om verkliga kvinnor samt deras religiösa praktiker genom de texter som bevarats, inklusive texter om kvinnor samt några texter som anger kvinnor som författare. Denna optimism har alltmer bytts i ett ifrågasättande som Kraemer delar med andra historiker.  De kvinnor vi möter som centrala karaktärer i vissa texter, eller som anges som författare till vissa texter senare än Nya testamentet, kan faktiskt vara litterära och teologiska konstruktioner som driver vissa teologiska agendor.  

I ”Reconstructing Women...” skriver Kraemer dock framför allt om kristna kvinnor, och markerar att ”kristna kvinnors historia” är en fras med tre problematiska ord:                                  ”Kristna/kristen” är problematiskt av flera skäl, inte minst att ordet ”kristen” syftar på något som  aldrig varit enkelt och enhetligt. Själva ordet användes ju inte heller i den allra första tiden. När vi talar om ex vis församlingar och individer i Paulus tid som ”kristna” är det snarast i brist på bättre ord.

”kvinna, kvinnor” har också förståtts på olika sätt genom historien, trots att erfarenheter av barnafödande, underordning, sexuella övergrepp förenar oss. I antiken var motsvarade gynē inte det svenska ”kvinna” dels för att gynē också betyder ”hustru” men också för att det användes om kvinnor som var fria, inte slavar, och därmed kunde bli hustrur. Slavar kunde inte ingå giltiga formella äktenskap. För oss är det självklart att slavinnor är kvinnor. I den tid då Nya testamentet skrevs var en slavinna – grekiska doulē – var alltså inte en gynē.

”Historia” är inte heller ett begrepp med en självklar mening, något som antytts ovan där ”historia” förstås som något annat än ”det förflutna”. ”Historia” är tolkning av det förflutna.    Därför tog jag i föreläsningen också upp en del teoretisk reflektion som finns idag bland historiker, individer och kollektiv kan förankra sin identitet i en stor historisk berättelse.  Denna stora berättelse och identitet som förankras där skapar möjligheter att utforma strategier i nuet som ger handlingsberedskap inför framtiden,

I föreläsningen nämnde jag också olika typer av ”historiebruk”; hur människor på olika sätt använder historia i nuet.  Jag nämnde historikern Klas-Göran Karlssons typologi för historiebruk, som inkluderar forskning (akademiskt historiebruk) men också bland annat ”moraliskt historiebruk” där förtryckta, osynliggjorda, marginaliserade grupper blir synliga och centrala i historieskrivningen. Detta historiebruk kan knytas samman med, vara del av, det akademiska historiebruket – med feministisk forskning som tydligt exempel.

Slutord om att inte ge upp

I föreläsningen fick Kraemers artikel en viktig roll, inte minst för att hon trots allt inte låter pessimismen få sista ordet. Hon visar visserligen hur svårt det är att få kunskap om kvinnor i antiken, inklusive kvinnor i den tidiga kristna rörelsen. Det är möjligt att få viss kunskap om kvinnors villkor generellt, i samhället och i kristna församlingar, men när vi möter namngivna kvinnor i Nya testamentet och andra tidiga kristna texter kan dessa texter säga mycket lite – snarast inget – om verkliga kvinnor. Kvinnorna är i stället delar av litterära och teologiska konstruktioner. Berättelsen om en kvinna vill t ex förkunna tro på Jesus eller visa på ett visst ideal, inte berätta om kvinnor.

Men för Kraemer är det ändå viktigt att inte ge upp. Hon uppmanar sina forskarkollegor att trots allt fortsätta försöka skapa kunskap om kvinnor i antiken för att inte bidra till att osynliggöra dessa kvinnor. Det är för henne en moralisk skyldighet. Hon menar också att vi idag måste fortsätta sökandet efter kunskap om det förflutna, så att inte svårigheten att få säker kunskap innebär att vi stöder en kultur där omöjligheten i att hitta säkra sanningar gör att allt kan framställas som en sanning och att vi inte längre kan skilja på sanning och lögn. Sanningen kan, skriver Kraemer, vara svår att få tag men det är inte en ursäkt för att sluta söka sanningen eller nöja oss med att skriva en historia som handlar om vad människor hävdar är sant, inte om vad som rimligen är sant… Kanske kommer vi, skriver hon, aldrig kunna veta särskilt mycket med säkerhet om kvinnors historia under antiken och men vi är ännu inte där, vid en punkt när vi ska sluta söka kunskap.

Litteratur som nämns i texten:

Dennis Dunning (red) The Oxford Handbook of New Testament, Gender and Sexuality,

Oxford:Oxford University Press, 2019.

Ross S Kraemer “Reconstructing Women’s History in Antiquity” i Dunning (2019) s 39-

58.

Carolyn Osiek m fl A Women’s Place. House Churches in Earliest Christianity,

Minneapolis;Fortress, 2005.

Elisabeth Schüssler Fiorenza In Memory of Her. A Feminist Theological Reconstruction of

Christian Origins. New York:Crossroad, 1983 (senare upplagor finns).

Anders Runesson. “Kvinnor, män och makt i antiken och i de tidiga kyrkorna” i Dieter

Mitternacht och Anders Runesson (red) Jesus och de första kristna: Inledning till Nya

testamentet, Stockholm:Verbum 2006 s 135-147.

Övriga lästips:

Katherine A. Shaner ”Feminist Biblical Interpretation” i Dunning (2019) s 19-38

Hanna Stenström ”Feministisk bibeltolkning i kristet präglade samhällen” i Hanna Stenström,

(red), Att tolka Bibeln och Koranen Lund: Studentlitteratur, 2009, s 137-147.

Hanna Stenström ”Ämbetet i den tidiga kyrkan. Om församlingarnas ledare i Nya testamentet

och Apostoliska fäderna” i Karin Rubenson och Karin Tillberg (red) Vigd till tjänst. Om

ämbetet i Svenska kyrkan, Stockholm: Verbum, 2024, s 31-58.

I dessa tre bokkapitel finns information om ytterligare litteratur.