Kristus finns mitt i livet Kristus finns mitt i livet

Tankar inför helgen

31 mars 2013

 

Påskdagen

Tema:  Kristus är uppstånden

Mark. 16:1-14

 

Glad påsk! önskar vi varandra idag. Förr i tiden ansåg man att den som var uppe vid soluppgången kunde få se solen dansa. Så stor var skapelsens glädje över påskens händelser. Gamla källor berättar att på 1800-talet fanns det människor som mindes hur åldermannen steg upp tidigt på påskdagens morgon. Han såg efter om vädret skulle bli vackert. Om det såg lovande ut blåste han i byahornet för att väcka folket. Då kunde de med egna ögon möta den sol som en gång såg Jesus uppstå från döden.

 

Den tidiga morgonen som Salome, Jesu mor Maria och Maria från Magdala, var på väg till Jesu grav såg de ingen glad dansande sol. Rädslan, tårarna och frågorna satt i halsgropen. Hur de skulle lyckas att hedra sin döde vän i klippgraven med välluktande kryddor i svepningen hade de ingen aning om.

Både inre och yttre mörker omslöt dem. Den gryende solens strålar avslöjade en öppen grav. Deras vän fanns inte där. Chockade stod de i det mörka tomrummet. Ångesten och paniken bultade som hårda hammarslag. Hjärtat hotade att brista av tomhet, förtvivlan, maktlöshet, kärlekstörst.

 

När stod du vid en öppen grav sist? Gravsättning av kista på våra kyrkogårdar sker mer och mer sällan. Ibland tar man avsked i kyrkan och går inte med ut till graven. Vid gravsättning av urna är oftast bara några få med och ibland endast entreprenören. På minneslunden grävs askan ner av kyrkogårdspersonalen. Kanske har jag helt fel, men det känns som om många idag har djup skräck för att se en öppen grav och hur kistan eller urnan lyfts ner i jorden. Är det på något sätt tomrummet som vi sänks ner i som öppnar upp ett hål av fruktan inom oss? Delar vi den här mörka iskalla känslan med kvinnorna som skakade i den ihåliga klippgraven? Mannen i vita kläder de mötte i graven som sa att Jesus uppstått orsakade ännu mer fasa. Allt kändes konstigt! De sprang från graven, darrande och utom sig.Den gryende solen den första påskdagsmorgonen fyller hjärtat med skräck.

 

Liselotte Johansson skriver i boken "Alla paradis är inte stängda: "Att dricka sol ur mörkret. Hämta tröst ur en bottenlös ravin av förtvivlan. Varje sten kan vippa till och du störtar mot döden. Men där i det iskalla vattnet vaskar någon guld." Den öppna graven var inte helt tom. Ett budskap om befrielse ur fruktan tränger igenom mörkret. Solen skickade med kvinnorna en hälsning. Först hörde de orden ringa inom sig: "Kristus går före er till Galileen." Hans fotspår fanns framför dem in i det okända. Ingen har varit på andra sidan döden. Hur det blir bortom tid och rum vet ingen. Poeter och psalmförfattare har förmedlat olika visioner från "gator av guld" och "en stad ovan molnen" till "en bro över mörka vatten" och "där rosor aldrig dör." Kanske Bo Setterlind kommer ännu närmare med kärnordet: "Himlens hav har ingen strand bara ljus." Hur tänker du? Har du någon bild som ger dig hopp och mod om ett liv efter döden? För mig betyder våren med naturens nyfödelse oerhört mycket. Varje påsklilja bekräftar hur Gud vänder död till liv. En okuvlig obändig kraft förnyar ständigt naturen.

 

Påsken var den stora dophögtiden i urkyrkan. Dopkandidaten sänktes ner i vattnet, i dopgraven, och lyftes upp och in i Guds eviga gemenskap. Dopfunten är en symbol för att Gud i sin kärlek har något nytt i beredskap åt oss bortom tiden. Llivets källa kan bära oss in i ett annat liv. Påsk- och dopljuset visar på Kristus. Han fick nytt liv och går framför oss till Gud. Den gryende solen den första påskdagsmorgonen fyller hjärtat med hopp.

 

Den andra hälsningen kvinnorna hörde ringa inom sig var: "Ni skall få se Kristus." Hans fotspår fanns bredvid dem i vardagen. Maria Magdalena mötte honom oväntat när hon stod och grät utanför graven. Han kom i trädgårdsmästarens gestalt och kallade henne vid namn. Nu var hon inte ensam längre. I sitt hjärta kände hon starkt hans levande närvaro. Maria Magdalena blev den första att vittna om att Jesus uppstått och levde. Vissheten att han gick vid hennes sida hjälpte henne att sträva vidare. Även om inte alla trodde henne, fortsatte hon att berätta om Kristus. Hur skulle hon kunna göra det på ett trovärdigt sätt i vår tid?

 

Hur märks Kristi fotspår bredvid dig och mig? Behövs han över huvud taget i vårt moderna utvecklade tekniska individuella samhälle? Rickard hade hämtat sitt barnbarn Markus. De skulle ha lite "morfarstid" tillsammans. Under bilresan brukade Rickard spela barnens favoritlåtar. Den här gången glömde han att sätta igång cd:n. "Var är vår musik, fråga plötsligt Markus från baksätet? Medan musiken brusade i högtalarna kryssade de sig fram i trafiken. Rickard tänkte på problemen på jobbet och lutade huvudet i handen. "Vad är det för fel, morfar?" undrade Markus. Rickard svarade undvikande att han bara hade lite huvudvärk. Plötsligt hörde han en allvarlig röst be från baksätet: "Gode Gud, hjälp morfar att må bättre. Amen." Färden fortsatte med förvissningen om Guds närvaro i oron. Kristus går i bönen och medmänsklig omsorg bredvid oss i vardagsmödan.

Den gryende solen den första påskdagsmorgonen fyller hjärtat med värme.

Liselotte Johanson slutar: "Tysta dricker vi sol ur mörkret."....

Solen skickar med oss hälsningen:

Jag går före er och ni skall få se mig.

Elisabet Johansson

Vide i Väne-Ryrs kyrka Vide i Väne-Ryrs kyrka

Tankar inför helgen

24 mars 2013

 

Palmsöndagen

Tema: Jesu väg till korset

Evang.  Markus 11:1-11

 

 En vårdag hörde Elmer det typiska knackandet av en hackspett. Den sitter väl på någon stam och söker insekter att mätta sig med, tänkte han. Genom fönstret upptäckte han istället att fågeln satt och knackade på lampkupan högst upp på gatlyktan. Den här fågelns måste vara helknäpp. Uppe på lampan finns väl inga skalbaggar att äta, suckade han. Samtidigt blev Elmer nyfiken på hackspettars beteende. På internet sökte han kunskap och fann att hackandet inte alls behövde ha med mat att göra. Det kunde lika väl vara en parningssignal eller ett sätt att markera reviret. Hackspetten var inte alls knäpp. Elmer förstod bara inte att tyda signalerna.

 Massorna kom på fötter genom en enda man. Snabbt som ögat satte de sig i rörelse ut från Jerusalem för att möta honom. Ingen dator eller mobiltelefon ägde han. Bil, båt, buss eller flyg fanns inte. TV-reklam eller annonsering hade ingen hört talas om. Ändå fick han den här dagen fart på folket i den heliga staden. Budskapet spred sig som en löpeld från mun till mun.

Den rörelse han satte i gång fortplantar sig fortfarande. Hur rider Kristus in i våra liv idag? Vilka signaler skickar han ut för att beröra våra hjärtan?

 

För det första ber han att få låna en åsna. Signalen kommer från en fattig vandringspredikant som endast äger kläderna på kroppen. De trötta benen bär inte längre. Bara det minsta av alla lastdjur, som inte ens var inriden, vågar han fråga efter. Vem skulle vilja låna ut sin dyrbara arbetsåsna till en främling och trashank? Det lilla lån han önskar är samtidigt oersättligt, ett liv någon annan är beroende av. Mannen som får låna åsnefölet signalerar

att hela livet är ett lån.

Här har jag en plånbok. Även om den innehöll all världens skatter skulle jag inte kunna köpa vare sig mitt eget eller någon annans liv. Varje människas liv är ovärderligt. Den som inte ens har ett par sandaler betyder lika mycket för Gud som jag gör med garderoben full av skor. Vårt liv är ett lån från skaparen som ger oss en stund på jorden. Kristus ber att få låna ditt och mitt hjärta för att beröra det mer kärlek och mening.

En israelisk man i 70-årsåldern fick ett nytt hjärta in transplanterat. Hjärtat kom från en ung ryss som mördats på öppen gata. Ett år efter operationen fick mannen träffa mamman till pojken som gett hon livet tillbaka. Mötet blev mycket känsloladdat. Kvinnan frågade om hon fick lägga örat till mannens bröstkorg och höra sin sons hjärtslag därinne. Kristus ber att få låna ditt hjärta och beröra det med kärlekens signaler.

 

För det andra blir han glad för mantlarna under skinkorna och på vägen. Signalen av glädje kommer från en ödmjuk person, som inte sitter på några höga hästar utan har fötterna på jorden. Mantlarna gör vägen mjukare och lättare att gå. Han känner sitt folks bekymmer och drömmar längst in i ryggmärgen. De lever under ockupation, förtryck, små tillgångar. Mannen de hyllar och delar sin enda mantel med kommer inte som kung, utan som vän och medlevare, en tröstare och hoppingivare. Livet är en gåva vi skall vara rädda om och vårda väl.

Här har jag en matkasse. Hur mycket får jag för 100 kr att lägga i min matkasse? Kanske 1 l mjölk, en ost och ett kaffepaket? Om du lägger 100 kr i matkassen som Svenska Kyrkans Internationella arbete delar ut, vad kan den innehålla? För 100 kr kan 160 hushåll få rent vatten. 100 kr ger 10 fruktträd. I Banglades stod Firoja helt utblottad efter mannens död och levde länge på svältgränsen. En matkasse med frön, en bit mark och kunskap i att odla grönsaker lättade livet. Nu slipper jag oroa mig över mat för dagen, kan försörja mig själv och har fått självförtroende, säger hon. Kristus blir glad för mantlarna du och jag lägger i matkassen, så att vägen mjukas upp för de som lider nöd. Det signalerar medmänsklighet, vänskap och tro.

 

Till sist svalkas han av alla palmblad som folk viftar med. Signalen kommer från en som svettas i hettan och dammet. Inombords är han sårbar och sorgsen mitt i glammet. Hosianna sången är ett rop på hjälp – rädda oss. Förhoppningarna om att han som en Messiasgestalt skall befria dem från Romarna kommer han inte att infria. Han vet att de snart i besvikelsen skall skrika: korsfäst honom. Det är på ett djupare, innerligare, gudomligare sätt han vill läka de onda såren människor bär på. Till den rädda, ångerfulla rövaren på korset säger den korsfäste, idag skall du vara med mig i paradiset. Mannen på åsnan signalerar nådens budskap, förlåtelse och förståelse.

Här har jag en bönbok. Diana och hennes man reste i Israel och besökte Klagomuren i Jerusalem. Vid den massiva stenväggen stod män, kvinnor och barn. De tillhörde olika religiösa traditioner och var klädda på alla tänkbara sätt. När Diana i andakt skulle pilla i sin lilla bönelapp i en av murens sprickor hörde hon med bestörtning hur en kvinna i närheten talade i mobiltelefon. Vad hänsynslöst att inte visa respekt ens vid en sådan här helig plats, tänkte Diana. Då ser hon hur kvinnan tar telefonen från örat och trycker den mot Klagomuren. Då insåg Diana att kvinnan hjälpte någon i nöd att be till Gud. Kristus vill likt de svalkande palmbladen ta emot våra böner och befria oss från det som tynger. Han signalerar nåd och närvaro.

Hur låter du och jag Kristi signaler beröra våra hjärtan?

Elisabet Johansson

Kvinna i Indien välsignas inför förlossningen Kvinna i Indien välsignas inför förlossningen

Tankar inför helgen

17 mars 2013

Jungfru Marie Bebådelsedag

Tema: "Guds mäktiga verk"

Evang. Luk. 1:39-45

 

Strax efter Maria fått budskapet att hon skulle föda ett barn, går hon iväg till sin släkting Elisabet för att berätta nyheten. Varför går hon inte till sin egen mamma? Var finns Marias föräldrar? Hade hon några syskon? Enligt det apokryfa Jakobs protoevangeliet var Maria dotter till Joakim, som var av Juda stam, och Anna, som var av Levi stam. De omnämns inte i Bibeln. När de fick Maria vad de gamla och hade tidigare inte kunnat få barn. När Maria var tre år tog de henne till templet i Jerusalem och lät henne bo där, liksom Hanna hade gjort med sin son Samuel, som blev en av Israels domare. På detta sätt garanterades hennes oskuld. Det sägs att hon vid 12-års ålder skulle enl. tradition ha en man. Därför samlades alla änkemän i landet och man la deras stavar framför altaret. Då det kröp ut en duva ur Josefs stav som sedan flög upp på hans huvud, var det en signal från Gud att han skulle ta hand om jungfrun.

 

Lukas har annat mål i sikte än att tala om Marias bakgrund. Istället presenterar han Maria som välsignad. "Välsignad är du mer än andra kvinnor," utropar Elisabet. Ständigt sätts Maria på piedestal. Hon kallas modig, lydig, oskuld, trosstark, tjänande, rättrådig, moderlig, karaktärsfast, utan fel, from, perfekt i Guds ögon. Maria målas ofta upp som en superkvinna. Det stora är däremot att Maria, mitt i sin tonåriga tosighet och vardagliga judiskhet, en flicka utan berömda föräldrar eller särskild begåvning, blir välsignad. Gud omsluter henne med kärlek inför graviditeten. Mitt i alla frågor, oro och glädje får hon lita på att det som händer henne vilar i Guds hand. Guds välsignelse och kärlek är inte beroende av vad hon kan prestera. Barnets tillblivelse och att graviditeten går normalt är en gåva. Maria och Elisabet förundras över nåden att bära ett barn under sitt bröst.

 

Vad betyder det för kvinnor idag att Maria är välsignad i sitt havandeskap? Är varje kvinna som blir med barn välsignad? Är inte varje kvinna som bär fram ett barn Gudaföderska? Kommer inte allt liv ur Guds hand? Varför är det så livsviktigt att Maria då, men också idag i många kulturer är oskuld? Tänk om Maria haft ett barn och sen blev havande genom Guds Ande. Skulle hon inte då också ha fött Guds son? I dessa tider med surrogatmammor, spermabanker, insemination, konstgjord befruktning, adoption, hur välsignad är kvinnan? En önskan, bön, ett hopp är att Guds välsignelse för Maria skall spilla över till alla världens kvinnor som väntar barn, är fattiga, unga, nedtryckta, oroliga, övergivna  .....

Elisabet Johansson

Kakfat vid födelsedagsfest! Kakfat vid födelsedagsfest!

Tankar inför helgen

10 mars 2013

Midfastosöndagen

Tema: "Livets bröd"

Evang. Joh. 6:24-35

Jesus säger: "Min fader ger er det sanna brödet från himlen". Då bad folket honom: "Herre ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd." Vad menar han med att jag är livets bröd?

 

Kan livets bröd först syfta på kroppen? Utan mat kan ingen leva. Kristus vill att alla människor skall ha ett drägligt liv. Fastetiden påminner om alla dem som inte ens har mat för dagen. Framför mig ser jag en ung flicka i smutsiga trasiga kläder. På morgonen sitter hon vid avfallshögen utanför ett barnhem i Indien. Där letar hon efter matrester eller sopor som går att sälja. Oräkneliga barn växer upp på världens soptippar. Andra dör i olika sjukdomar p.g.a. näringsbrist. Samtidigt firar jag en födelsedag i familjen och äter mig övermätt både på vällagad mat och på kaffebröd. Under fastetiden sker insamling till Svenska Kyrkans Internationella arbete för att lindra hungern bland världens nödlidande familjer. Kristus delade ut bröd så att alla blev mätta. Vi är hans kropps händer i vår tid. Jag är livets bröd genom alla som ser medmänniskans hunger och delar sin brödkaka med andra, säger Kristus.

 

Kan livets bröd för det andra syfta på kvinnan? Utan kvinnor kan ingen leva. Det dagliga brödet bakas för det mesta av kvinnor. Visst är många män bagare men oftast mer storskaligt i bagerier. Visst finns det män som bakar en kaka eller en limpa också därhemma. Ändå är det nog ur globalt perspektiv kvinnan som sköter det mesta brödbaket och hemsysslorna. Jesus lyfter fram kvinnan med surdegen och såg säkert Maria knåda degen till morgonbrödet varje dag. I fredags firades internationella kvinnodagen. Den har sitt ursprung redan 1910. Då stod kvinnors rösträtt på tapeten. Nu är det mer t.ex. löneskillnader som behöver likställas mellan män och kvinnor. Även om en del inte vill kännas vid en speciell kvinnodag, kan den påminna om alla våra förmödrar som kämpat för ett jämlikt samhälle. Tyvärr far fortfarande många kvinnor väldigt illa genom våld, trakasserier, förtryck över hela världen. Jag är livets bröd genom alla kvinnor som vågar stå upp för sina rättigheter och som uppehåller livet på de sina, säger Kristus.

 

Kan livets bröd till sist syfta på kärleken? Utan kärlek kan ingen leva. Hela Kristi gärning gick ut på att förmedla en kärlek utan gräns, en kärlek som förlåter och möter ondskan med gott. Babies som bor på barnhem kan få all den mat de behöver, kläder, säng, torra blöjor, medicin. Ändå får de diarré och dör. Orsaken är ofta att de inte har någon enskild vårdare, inte känner att någon riktigt bryr sig om just mig. Otaliga adoptivföräldrar har upplevt vilken tillväxtspurt barn gjort, när de känt sig trygga och älskade. Av kärlek till alla lidande människor, alla som känner sig ensamma, utanförställda, otrygga, ledsna, vilsna går Kristus korsets väg. Massmedia tjänar miljarder på allt hemskt som händer. Samtidigt sker mycket kärleksfullt som aldrig får några rubriker. I går träffade jag en kvinna som tagit hand om begravningen för en granne. Det var inte allt. Efter pensioneringen har hon engagerat sig frivilligt och ställt upp för många äldre i sitt grannskap. Med glädje har hon hälsat på, följt med till sjukhuset, skött papper och ekonomi, stöttat själsligt och visat ödmjuk vänskap.

Jag är livets bröd genom alla som visar kärlek till de som behöver närhet och stöd, säger Kristus.

Min kropp, min kvinnlighet, min kärlek är utgiven för dig, hälsar Kristus.

Elisabet Johansson

"Jag var främling och ni tog emot mig." Konstnär Anne-Marie Hammann Jeannot "Jag var främling och ni tog emot mig." Konstnär Anne-Marie Hammann Jeannot

Tankar inför helgen

Sönd. 3 mars 2013

3:e sönd. i Fastan

Tema: Kampen mot ondskan

Evang. Mark. 5:24-34

 

En kvinna led av sina blödningar för 2000 år sedan. Kanske hade hon PMS, rikliga menstruationer, mycket smärta. Under regleringsdagarna skulle man hålla sig hemma, inte delta i gudstjänst. Kanske hade det hindrat henne att gifta sig och få barn. Kanhända kände hon sig handikappad och utanför p.g.a. sina besvär som varat i 12 år. På den tiden fanns inte alla dagens möjligheter att hålla sig fräsch, få smärtlindring och minska bekymmer. Samtidigt är det helt makalöst att den här kvinnan får framträda inför Jesus med ett kvinnoproblem som ingen går fri ifrån och som få vill tala om öppet även i vår tid. Eftersom hon tänkte att Jesus inte vill bry sig om hennes specifikt kvinnliga situation vågade hon bara komma nära honom bakifrån och röra vid hans mantel. Undret hände och blodflödet stoppade. Jesus vände sig om och sa till henne: "Min dotter, dintro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda."

 

Min dotter, kallar han henne som led, var socialt utanför och en främling för Jesus. "Min dotter," tilltalar han med värme och känsla alla kämpande kvinnor i vår värld.I fredags firades "Världsböndagen." Kristna kvinnor i Frankrike hade satt ihop gudstjänstprogrammet med temat: "Jag var främling och ni tog emot mig." I programmet berättar olika kvinnor om erfarenheten som invandrade i Frankrike. Några känner sig väl emot tagna. Andra hotas av utvisning.

Här är några röster:

Jag heter Irina och kommer från Ukraina. Jag svarade på en annons om arbete i Frankrike eftersom jag önskade mig ett bättre liv. När jag kom hit fann jag en helt annan verklighet. Mina identitetshandlingar togs ifrån mig. Jag förstod att mina egna landsmän hade lurat mig. Jag satt fast i en prostitutionshärva.

 

Jag heter Joyce, är född i Frankrike och växte upp här. Mina föräldrar hade flytt från Kongo. Idag kan jag inte få jobb trots mina franska betyg. Mitt namn och mitt utseende avslöjar mitt främmande påbrå.

 

Jag heter Marie-Léone och bodde i Rwanda fram till folkmordet mellan hutuer och tutsier. Min far, bror, farbror och faster dödades. När jag flydde från krigets fasor blev jag väl mottagen i Frankrike. Traumatiserad av så mycket lidande och skräck fann jag systrar i Kristus som tröstade, hjälpte och vägledde. Jag fick politisk asyl och började studera. Nu har jag arbete och är lyckligt gift med en snäll och pålitlig fransman. Jag prisar Gud för att han ledde mig till kristna systrar och bröder som öppnade sina hem och hjärtan för mig.

 

Kristus förkastar ingen kvinna utan öppnar sin famn för henne som en älskad dotter. Hur tar jag emot främmande kvinnor i mitt land med annan kultur och religion? Hur kan jag hjälpa de kvinnor som lever gömda och inte ens har råd med bindor? Hur kan jag sträcka ut en systerlig hand till främlingen i mitt närområde?

En gåva till Världsböndagen  Plusgiro 404722-1 kan ge ngn kvinna i världen hjälp till bl.a. utbildning.

Gå i frid, säger Kristus.

Elisabet Johansson

Maria födde kärleken i Jesu hjärta Maria födde kärleken i Jesu hjärta

Tankar inför helgen

24 februari 2013

2:a söndagen i Fastan

Tema: Den kämpande tron

Evang. Luk. 7:36-8:3

 

Hon har visat stor kärlek, säger Kristus, som det avgörande ordet om den utstötta kvinnan. I sin stad var hon känd som" synderska." Kanske måste hon livnära sig och familjen som prostituerad? Utan namn  tillhör hon de ansiktslösa kvinnor som under alla tider lurats och tvingats att sälja sina kroppar. De allra flesta kvinnor väljer inte prostitution som något positivt utan "lider" både kroppsligt och själsligt av det förnedrande de tvingas arbeta med. De flesta män ser aldrig in i sitt offers ögon eller bakom den målade fasaden. De frågar inte efter människan de ligger med. Undrar varför bara kvinnan blev utpekad som syndare och inte männen som använde henne skoningslöst för att tillfredsställa sin egen lust? För att skydda sig själva ger de henne hela skulden och dömer ut henne som "synderska." Vem vet, kanske vågade hon sig till fariséen Simons hus, för att han var en av dem som utnyttjat henne.

 

Mycket starkt lyfter Jesus fram kärleken hos kvinnan. Han pekar inte finger, dömer inte utan tar ödmjukt emot hennes ömhetsbetygelser. Stilla och utan att avvisa låter Jesus henne gråta och väta hans fötter med tårarna, torka dem med sitt hår, kyssa fötterna och smörja dem med balsam. Det ligger ingen sexuell invit i hennes beteende. Istället visar hon sitt underläge, sin slavroll, genom att ställa sig bakom Jesus och röra endast vid hans fötter. Det hon gör var ju en vanlig välkomstgest för en gäst. Slaven skulle tvätta gästernas fötter före måltiden i ett hem.

 

Hon ber inte heller om ursäkt eller förlåtelse för sitt sätt att leva. Det kan hon inte, vågar och förmår inte. Hur skulle hon kunna ändra på sitt livsmönster, sitt enda sätt att få en inkomst? Kärleken till de sina hjälpte henne att uthärda. Kanske skulle männen i staden hota och tvinga henne att fortsätta, om hon slutade. "Dina synder är förlåtna," säger Jesus. Kanske betyder det på djupet att denna namnlösa kvinna är löst från synd stämpel för det hon måste syssla med. Din tro har hjälpt dig, säger han. Kanske menar han att hennes tro på kärleken skall hjälpa henne stå ut också i dagar som kommer. Gå i frid, säger han. Du har min frid med dig, befrielsen att tro på dig själv, att känna dig älskad för den du är.

 

"Hon har visat stor kärlek," påpekar Kristus. Kärleken till de minsta, de utstötta, de föraktade står över allt annat. Han väljer hjärtats väg. Därför stötte han inte bort utan välkomnade de kvinnor som följde honom på samma sätt som lärjungarna från by till by. Inför Internationella böndagen den 1 mars och Internationella kvinnodagen den 8 mars får vi ha dessa kvinnor kring Kristus i minnet och sinnet. Hur kan du och jag visa stor kärlek gentemot våra systrar i världen som lever i utsatthet och självförakt?

Elisabet Johansson

Årsta kyrka, Sthlm, ljusbärare Årsta kyrka, Sthlm, ljusbärare

Tankar inför helgen

16 februari 2013

Första sönd. i Fastan

Tema: Prövningens stund

Evang. Matt. 16:21-23

 

Jesus Kristus förklarar för sina vänner att han måste gå till Jerusalem och lida mycket. Petrus blir förskräckt. Han vill inte att något ont skall drabba Mästaren. Jesus håller fast vid vad han måste göra.

Hjärtats röst säger att inget får hindra honom gå smärtornas väg.

Visst reagerar Petrus mycket mänsklig?. Vem vill att någon som står oss nära skall gå igenom svårigheter, lidande och död? Hur många gångar har jag inte försökt tala om något annat, när en medmänniska berättat om sorger och bekymmer, skylt över och pratat förbi?

Hur många gånger har jag inte gått förbi den som sett lidande ut? Hur många gånger har jag inte undvikit att höra av mig till den som varit i nöd, legat på sjukhus, suttit ensam, varit ledsen?

Ingen kan säga att det är enkelt att gå in på livets bakgator.

 

Kristus tvekar inte en sekund. För honom är det helt självklart att inte bara stå vid sidan av mänsklighetens hemska sidor utan gå rakt in i dem med kropp, själ och ande. Varför han gick den svåra vägen upp till Jerusalem för att bli dödad kanske ingen människa på djupet kan förstå. Försoning och offer för att betala mänsklighetens skuld till Gud är en tolkning. Det må så vara, men Guds förlåtelse och kärlek till människan fanns redan före Jesus Kristus. Det största för mig är att han vågade möta lidandet och döden i vitögat. Därför är ingen människa någonsin helt utlämnad i prövningens stund.

 

I veckan besökte jag Judiska Museet i Stockholm. En äldre kvinna och guide berättade om hur det är att vara jude. Genom historien har det judiska folket utsatts för hemsk förföljelse, koncentrationsläger och utrotning under 2:a världskriget. Den judiska församlingen i Malmö möter motstånd i vår tid. "Judestjärnan är vårt signum," sa kvinnan, "men vi vågar inte bära den öppet ens i Sverige av rädsla för våld." På Judiska Museet pågår just nu en helt unik utställning om "Juden Jesus." Den vill lyfta fram Jesu rötter i Judendomen. Det är som en del av sitt eget judiska folk han går mot Jerusalem för att lida och dö. Kanske finns det ingen mer än Kristus som på ett mer bottenlöst plan kan dela all hemlöshet, gränslös smärta, tortyr, hat som det Judiska folket måst utstå. Kanske finns det ingen mer än Kristus som kan vara nära mitt i det mörkaste mörkret och största lidandet, mitt i kaos och hopplöshet?

"Han gick in i din nöd och smärta.

Gud tog plats i din egen gestalt.

Han bar på ditt kors. Han var plågad som du

– och han älskade dig överallt!"    Psalm 358:3

Elisabet Johansson

Kaktusen firar livet i fastan Kaktusen firar livet i fastan

Tankar inför helgen

10 februari 2013

Fastlagssöndagen

Tema: Kärlekens väg

Evang. Joh. 12:20-33

 

"Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig," säger Kristus.

"Om någon vill," säger han. Ingen tvingas. Det är frivilligt att ta på sig uppdraget som präst eller volontär eller kristen i vardagen. Den som vill gå in i tjänst för Kristus tjänar inga miljoner. Istället handlar det om att ge upp sig själv, "hata sitt liv." I Kristi tjänst finns inte utrymme för själviskhet och egen vinning. Kärleken till Kristus och medmänniskan kommer före mina egna önskningar. Ingen uppgift är bättre eller sämre än någon annan. Att städa i församlingshemmet är lika fint som att stå framför altaret. Diakonala insatser i omsorg om de sämst ställda underskattas medan uppgifter i kyrkan kan upplevas mer åtråvärda. Ritualer får större uppmärksamhet än relationer. Det läggs ner ofantligt mycket tid på att ändra former och kyrkohandböcker medan massor av människor går under i längtan efter medmänniskor.  Kanske vore det inte fel med en omförhandling av löner och synsätt även i kyrkan???

 

Den som vill gå kärlekens väg med Kristus, går inte mot berömmelse och ära, utan neråt till den bottenlösa lidande svåra onda världen. Samtidigt behöver det inte betyda att se allt i svart och moll. Fastetiden har ofta målats upp i dystra färger och toner. Kärlekens väg är lika mycket full av ömhet, glädje, omsorg, livslust, öppenhet, ljus. Kärlek är inte ett  tungt utan ett positivt sätt att följa i Kristi fotspår. Gigi Graham Tchividjian, dotter till evangelisten Billy Graham, talade för kvinnor i allmänhet när hon sa: "Hur mycket i våra liv är inte just vardag! Våra tid är ofta fylld med banala, till synes oviktiga saker som måste göras antingen hemma eller på jobbet. De här mycket "dagliga" uppgifterna kan – och borde – bli firningsämnen." Gör ditt liv till en fest. Dina gåvor är unika lika väl som dina möjligheter. Den bästa tiden att leva och fira livet är nu. Från Fastlagssöndagen till Fettisdagen är det karnevalsyra. Från askonsdagen startar den verkliga fastan. Finns det något mer meningsfullt än att ge och ta emot kärlek? Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem med sina vänner. Han gjorde det för dem. (psalm 442) Sidonie Gabrielle Colette har sagt: "Vilket underbart liv jag har haft! Önskar bara att jag upptäckt det tidigare."

Elisabet Johansson

Hannas ikon på STI Hannas ikon på STI

Tankar inför helgen

3 februari 2013

Kyndelsmässodagen

eller Marie Kyrkogångsdag

Tema: Uppenbarelsens ljus

Luk. 2:22-40, pred. Joh. 1:14-18

 

"Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet," skriver Johannes. Kyndelsmäss avslutar jultiden i kyrkan. Budskapet har klingat i många ackord att Gud blev människa, föddes i ett fattigt litet barn i Betlehem. Guds son rotade sig i vår värld, vandrade våra vägar, sov ibland under bar himmel, ibland med tak över huvudet. Det mänskliga är inte så svårt att känna sig in i. Men "vi såg hans härlighet," hur skedde det? Vissa som mötte Jesus Kristus uppfattade något speciellt utöver det vanliga hos honom.

 

På Kyndelsmässodagen hamnar nog till 99 % den gamle Symeon i fokus. Den fromme mannens ord om att han nu kan gå hem i frid har tonsatts på många sätt. Två sådana sånger skall jag sjunga i kören på söndag. I många predikotutkast framträder bara Symeon.

Varför är det så tyst om profetissan Hanna? Hennes insats är precis lika viktigt som Symeon. Hon är kvinnan som bygger en bro mellan Gamla och Nya Testamentet. Undret är oerhört stort att även Hanna just i rätt stund kom fram till Josef och Maria och uppfattade det gudomliga ljuset kring deras barn. Hennes livsöde hade inte varit lätt. Precis som Maria blev hon bortlovad och sedan gift redan i tonåren. Efter 7 års äktenskap dog mannen, kanske för att han var till åren när de ingick äktenskap. Vilken sorg hon kände är svårt att säga. Kanske älskade de aldrig varandra. En kvinna på den här tiden måste ha en man för att få sin försörjning och bli respekterad. Hon var inget i sig själv. Kanhända den ännu djupare och större katastrofen låg i att Hanna inte fick några barn. Barnlöshet orsakade stor förtvivlan. Ingen skulle ta hand om henne som änka. Familj och släkt skulle döma ut henne. Det var inte bara en känslomässig olycka att inte få barn utan minst lika mycket en social tragedi. I livets bästa tid ställdes Hanna utanför familjeliv och samhällsgemenskap.

 

Vad kunde hon göra mer än ropa och vända sig till Gud? Det gömmer sig nog ett hav av tårar bakom orden: "hon hade levt som änka fram till ålderns höst." Med skam måste hon dra sig fram genom andras välgörenhet. Framför mig ser jag kvinnan i Nordstan i Göteborg som dag efter dag ligger böjd på knä med huvudet mot marken med en skål bredvid sig. Hanna var en människa på livets botten som mitt i tragedin upplevde hur Gud tog hand om henne. Mitt i sitt elände ville hon berätta för andra om Guds välsignelser. Därför sökte hon sig till templet. Där kunde hennes profetiska gåva få utlopp. Det blev hennes stora uppgift att dag och natt tjäna Gud med fasta och bön. En gång i Calcutta träffade jag Hanna i gatans ängel. Det var en äldre kvinna som mist man och son, alla tillgånger och familjetillhörighet. En kasse med en tvål och några klädesplagg var allt hon ägde. Istället för att klaga hjälpte hon folk över den trafikerade gatan eller lyssnade på medmänniskors olika bekymmer. Styrkan fick hon av sin övertygande tro på Guds närhet i  Kristus. 

 

Hanna levde med Gud i allt. En blick och lyhördhet för Guds ingripande fanns uppövad. Det lilla barnet i Marias famn gav en vision av Guds härlighet, Guds verkliga närvaro mitt i livet. En tacksamhet och lovsång flödade från Hannas hjärta. Vem skall någon gång skriva Hannas glada sång till Guds ära? Tänk att hon inte sa: nu kan jag dö. Istället blev hon den första predikanten om barnet Gud sänt.  Hon berättade för alla som besökte templet och ville lyssna. Hanna, en gammal kvinna, är först ut att berätta: Jag har sett Guds härlighet i Jesus Kristus. I kapellet på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem har hon fått ett särskilt fönster. Olof Kälde har målat hennes ikon. Bakgrunden kan du läsa om i boken: "Fönster mot Gud" skriven av Göran Larsson. Hennes lovsång kom kanske från 2 Mos. 34:6 "Herren är en barmhärtig och nådig Gud, rik på kärlek och trofasthet." (Hebr. orden på banderollen)

Elisabet Johansson

I Guds hand duger du! I Guds hand duger du!

Tankar inför helgen

27 januari 2013

 

Septuagesima

Tema:  Nåd och tjänst

Evang. Luk. 17:7-10

 

Har du sett filmsketchen "Grevinnan och betjänten?" Den brukar visas varje nyår på TV. Dementa engelska överklasskvinnan Miss Sophie fyller 90 år. De gamla vännerna – Sir Toby, Amiral von Schneider, Mr Pommeroy och Mr Winterbottom är bjudna. Eftersom de är döda måste betjänten James spela deras roller, gå runt bordet och dricka vars och ens skål med Miss Sophie. Flaska efter flaska häller han i glasen. Hela tiden snubblar han över tigerfällen som ligger på golvet. Han blir mer och mer berusad under kvällens lopp. Till slut vill miss Sofhie gå och lägga sig. Då tar han stupfull henne under armen uppför trappan och säger: "Jag gör så gott jag kan."

 

Hur kan det komma sig att det här lilla dramat har lockat fram massor av skratt under årens gång? Tänk att det är så lustigt, att se en gammal betjänt underkuva sig grevinnan så mycket att han blir till totalt åtlöje! Kanske har betjänten läst berättelsen i Lukas om tjänaren som servar sin herre på alla sätt innan han själv får vila. Hur skall vi idag kunna förstå Jesu liknelse utan att den blir lika skrattretande som den här betjänten?

 

Kan det för det första vara så att Gud i Kristus är tjänaren,

som gör allt för medmänniskan? Kristus drar sig nog inte för att plöja åkern eller valla får, sköta många mäns slavgöra för familjens uppehälle. Han kallar sig själv för herden och liknar sig vid bonden som sår säd. Efter dagens möda fäster han upp sin klädnad, tvättar sina vänners fötter och delar ut bröd vid bordet. Likt en god mamma tar han på sig förklädet och fixar mat åt hungriga munnar. Kristus visar att Gud är som en kärleksfull far och mor, en tjänare på åkern och vid bordet. Gud betjänar mänskligheten dag och natt genom skapelsens gåvor. Förklädet symboliserar allt gott och livsuppehållande vi får del av ständigt: mat, värme, en säng, gemenskap ....

 

Förklädet får också representera allt Kristus gör för oss. Dels bryr han sig om Marta som slavar i köket. Dels uppskattar han Marias lyssnade öra. Kristus erbjuder en oändlig källa av tröst, tillförsikt och tro. I hans närhet finns en hjärtats förståelse, vänskap, livsvägledning, bön och gudstjänst. Just nu startar bandy-vm i Vänersborg. Carol berättade om två fotbollslag. De hade en lång historia av kamp och konkurrens. Den här matchdagen svallade känslorna höga. Alla spelare var helt laddade. Bortalaged visade sig ha en gnutta mer skicklighet och entusiasm. De besegrade hemmalaget. En av supportrarna kommenterade matchen så här: "Bortalaget vann eftersom de spelade med större passion." På livets arena har Gud i Kristus en innerlig passion och betjänar mänskligheten på alla sätt helt och fullt.

 

Kan det för det andra vara så att Gud i Kristus är tjänaren

som ser allas lika värde? Tjänaren skall inte ha något tack eller lön för mödan utan tänka att han är oduglig, säger Jesus. De orden har gjort en hel del skada. De har tryckt ner självkänslan och orsakat mycket falsk blygsamhet inte minst i kyrkan. Massor av gånger har jag frågat duktiga församlingsbor om medverkan och fått till svar: "Nej, det kan jag inte; jag duger inte. Andra kan bättre." Kristus trycker inte ner en enda människa utan befriar från syndstämpel, rätar krokiga ryggar, ger styrka att vara sig själv. Ingen blir sedd ner på, vare sig den som är jude eller tillhör andra folk.

Här har jag en Indisk flagga. Flaggor markerar olika nationer. I många indiska skolor står barnen på skolgården framför flaggan och sjunger nationalsången varje morgon. Det skapar stolthet och samhörighet.

 

Flaggan kan också innebära uppdelning i jag och de andra, leda till splittring och krig. Den här söndagen är "Minnesdag av Förintelsen." Juden Josel Rakovers samtalar med Gud innan han dör i Warszawas getto 1943. Han skriver: Hur skall jag någonsin kunna glömma de tyska kulorna som regnade ner över tusentals flyktingar på vägen till Warszawa? Vid denna massaker ovanifrån blev min fru dödad med vår sjumånaders minsting på armen. Två av våra fem barn försvann spårlöst samma dag. David var fyra och Jehuda sex år gammal. Mina övriga tre barn dukade under här i ghettot i Warszawa innan året gått till ända.

 

Det revolutionerande budskapet från Kristus är att alla är odugliga, ofullkomliga. Alla har lika värde i Guds ögon. Ingen är vare sig bättre eller sämre. Varje människa är skapad av Gud och värd att respekteras. På livets karta ser Gud i Kristus allas lika värde och betjänar människor med kärlek.

 

Kan det till sist vara så att Gud i Kristus är tjänaren,

som ber alla om hjälp. Redan från starten samlade Jesus medhjälpare, fiskare, tullmän, kvinnor, barn, tjänstefolk, blinda, sjuka. Alla kunde på sitt sätt föra budskapet om Kristus vidare. Här har jag ett paket med färgpennor. Alla färger behövs för att måla en fullständig regnbåge. Den italienska tenoren Bejamino Gigli hade en hängiven beundrare. En gång kallade han Gigli för "Den andre Caruso." Caruso var en makalös sångare. Gigli svarade sin beundrare: "Jag är inte den andre Caruso. Jag är den förste Gigli." Ingen behöver sträva efter att bli någon annan. Din egen personliga färg kan bidra till att göra gott i världen. Det räcker att kunna säga som den fulle James sa till Grevinna: " Jag gör så gott jag kan."

På livets konstverk har Gud i Kristus hjälp av alla färger som kan betjäna mänskligheten fullödigt.

Elisabet Johansson

 

Älska dem

som inte älskar dig

Teresa av Avila

 

Jag vet att det är djärvt,

Herre, men jag ber dig:

älska dem

som inte älskar dig,

upplåt för dem

som inte klappar på,

bota dem

som älskar sin sjukdom, förbarma dig över dem

som inte har förbarmande

med sig själva.

Sommarvälsignelse

till dig:

Må solens strålar

värma dig om dagen.

Må månens sken

omsluta dig om natten.

Må Gud ständigt hålla dig

i sina famn,

bevara dig från fruktan,

skydda dig mot skada, välsigna dig med kärlek

och skänka dig sin frid.

Tove Pilroth

Heligt

Christina Lövestam

 

Möter en blick,

ser och blir sedd,

byter på nästa hållplats. 

Resten av dagen

minns denna blick,

såg och blev sedd.

 

Hör någons röst: 

var inte rädd,

 spring igenom tunneln.  Saktar på farten,

hör denna röst: 

var inte rädd.

 

Öppnar en dörr,

ljus bortom ljus. 

Inom musik och stillhet. Brödet och vinet,

var inte rädd,

älskad och sedd.

Försoningens tecken

Hilda Lind

 

Gud, du skapar hela världen

och ger livet åt varje varelse.

Du kallar din kyrka att vara försoningens tecken på jorden.  Du sänder oss i din tjänst

för mänskligheten.

Låt din Andes vind

röra vid mig.

Öppna mina ögon att se och mina öron att höra

när du kallar mig.

Låt mitt hjärta vara villigt att förstå vad du vill med mitt liv.

Sänd mig i arbetet

för ditt rikes växt.

Ge mig tro på Jesus Kristus, så att jag kan leva

som en hel människa.

Du sätter allt i rörelse

Hildegard av Bingen

 

Heliga Ande,

du som ger liv åt livet,

du som sätter allt i rörelse

och är roten till allt skapat,

som avtvår skulderna

och renar såren,

du är det strålande livet

och värd allt lov,

du som uppväcker och återuppväcker allt som är.

Ett barns födelse

Ulrika Fritzon

 

Ett par ögon såg mig.

In mot djupet,

rakt till evigheten bar de mig.

Aldrig förut har jag sett fullkomligheten.

Din lilla varma kropp mot min,

ditt hjärta, dina lungor,

dina händer, din mun

och dina rundade kinder. 

Så fullkomligt,

så fyllt av helighet. 

I det rummet föddes du, Gud. 

I det rummet föddes du,

mitt barn.

Älska dem

som inte älskar dig

Teresa av Avila

 

Jag vet att det är djärvt,

Herre, men jag ber dig:

älska dem som inte älskar dig, upplåt för dem

som inte klappar på,

bota dem

som älskar sin sjukdom,

förbarma dig över dem

som inte har förbarmande

med sig själva. 

Sök mig,

du som är Herden.

Caroline Crook

 

Herre, din hand

har rört vid mig och ditt ansikte har lyst över mig

och jag har fått erfara

 att du vandrat vid min sida.

När jag tvivlar

- hjälp mig hålla fast vid dig.

När jag är ensam och vilsen

- sök mig, du som är Herden.

När jag inte längre orkar bedja

- bed för mig du.

Djupet av din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn självklart öppnar sig för sina föräldrars kärlek,

så öppnar jag mig för dig,

min Herre och min Gud.

Kristus, du är här!

I gryningen, i närvaron,

i förnyelsen, i den nya dagen.

Kristus, du är här!

I människoskaran, i kyrkan,

i samtalet, i krisen.

Kristus, du är här!

I vår glädje, i vår sorg,

 i vår brustenhet,

i vår hälsa.

Kristus, du är här!

Uppstånden ibland oss,

för alltid levande,

räddar du oss från det onda

och ger oss nytt liv.

Kristus, du är uppstånden!

Från England

Källa till glädje ur snön Källa till glädje ur snön

Tankar inför helgen

20 januari 2013 

 

Andra söndagen efter Trettondedagen.
Tema: Livets källa,

Joh 4:5-26:  Jesus och den samariska kvinnan.

 

Vatten både ger och tar liv. Utan vatten inget liv. Där vattnet sinar och försvinner breder öknen ut sig. Torra marker med törstande sprickor eller ökensand, så långt ögat kan se. Allt levande - växter, djur, människor och natur, behöver vatten. Att vara människa är att känna törst. Vi törstar - kroppsligt, själsligt, sinnligt och andligt. Vi törstar efter liv, levande autentiskt liv. Men vilka källor öser vi ur? Stillar de eller ökar de törsten?

Vi är på vandring genom livet och blir både trötta och törstiga. Den samariska kvinnan, liksom vi, känner eller har känt tröttheten, törsten och öknen i våra kroppar och liv. Många kvinnor i bibeln möter vi som namnlösa. Anonyma kvinnor, då och idag, som berättar något om livets villkor och erfarenheter av att vara utsatt, utstött, utanförskap och inte höra till. Kvinnorna berättar också om längtan, hängivenhet, integritet och identitet. Berättelser som ger djupa mönster och livsmodeller över dramatiska förändringar och skeenden. Brytpunkter och gränsstationer där livet tar en helt annan riktning med ett nytt innehåll. Avgörande möten, människor, situationer och händelser som omkullkastar och ger livet och hela existensen en ny klangbotten i ett nytt ljus. Vid mötet med Jesus säger den samariska kvinnan: Det vatten du ger blir en källa i mig med ett flöde som ger evigt liv.

 

Gud är livets källa som ständigt skapar. Skapelse pågår. Källan har ett vattenflöde som porlar och strömmar och är i rörelse. I mötet, i längtan, i aningen och i livet i Guds närvaro blir vi som träd med förgrenade rotsystem som planteras vid vattendrag med djupa tillflöden, från Källan direkt in i oss. Guds konkreta ansikte och människa, Jesus Kristus, talar med oss och ger sig själv, det levande vattnet, till människor som törstar, längtar och vill. Levande vatten med pågående vederkvickelser, en Källa med ett flöde som ger evigt liv.

O Gud gör mig stilla. Liksom en vattenyta stillnar om kvällen så att man kan se ner i djupet, så låt mitt sinne stillna och klarna. Tala sedan till mig i stillheten. Låt mitt hjärta känna din andes vingslag.

/ Tove Pilroth

 

Stjärnans ljus lyser över världen Stjärnans ljus lyser över världen

Tankar inför helgen

6 jan. 2013

 

Trettondedagen

Tema:  Guds härlighet i Kristus

Joh. 8:12 Matt. 2:1-12 Jag är världens och livets ljus!

 

Efter jul anlände ett brev från en mycket god vän som är kristen i Indien. Omkring 25 år har hon bott i en lägenhet i ett hyreshus i Bangalore. Jag har hälsat på henne många gånger. Hon skriver: "Hyreshuset där jag bor firar i år Jul, och det är första gången i fastighetens historia." Det är mycket märkligt och förvånande, eftersom de flesta i Indien är hinduer. Dessutom förekommer det förföljelse av de kristna i samma område.

Budskapet om Kristus kan tränga igenom alla murar.

 

Jag är världens ljus, säger Kristus. Hur kan en fattig liten människa hävda en så enormt stor sanning? Hur är det möjligt att Kristus är världens ljus? Kristi världsbild var ganska begränsad jämfört med vår. Han kände bara till så långt som han kunde gå till fots. Idag vet vi det mesta om världen genom media, resor, internet mm. Kanske anade han ändå något om det vida begreppet i sitt uttalande. Kanske hade Maria berättat om de tre stjärntydarna från Österns länder som hyllat honom i barndomen. Eftersom de tre vise männen var långväga ifrån har de sen medeltiden fått representera varsin av de tre kända världsdelarna Europa, Asien och Afrika. Det väsentliga är att Kristus kände sig kallad att vara ljus i världen. Under de 2000 år som gått sedan dess har hans ljus spritts lite överallt.

 

Ett julgransljus får symbolisera hur Kristi ljus tänts bl.a. genom Svenska Kyrkans Missions arbete i långt över 100 år. Den här boken berättar om hur missionen givit ljus i barnens ögon i Afrika, Asien, Sydamerika, Mellanöstern. Evangeliet har spritts genom att missionärer startat kyrkor, skolor, sjukhus. Idag sköter de kristna kyrkorna i världen sin mission själva minst lika bra. Istället kanske kyrkan borde satsa ännu mer på att hjälpa barn och vuxna hitta världens ljus i vårt land. Det kändes väldigt fint i vår kyrka i går eftermiddag. Jag hade en vigsel. Strax innan kom en mamma med en halvstor pojke in. De gick fram och la sig på knä vid altarringen, tog in stillheten och ljuset från krubban en lång stund. Efter vigsel hittade en annan mamma med en barnvagn, sin man och en äldre dam in i kyrkan. När de gick ut igen sa mamman: "Det var skönt att få sitta i kyrkan en stund och be." Kanske skulle kyrkan hållas öppen mer. Ljusbärarna i våra kyrkor blir flitigt använda. Lars-Åke Lundberg har skrivit en bön vid ljusbäraren: "Om jag kan be vet jag inte. Och inte om jag kan lovsjunga. Och tro – tro? Men jag kan tända ett ljus. Det blir min bön, min tysta bön." Tänd ett ljus hemma och tänk på att Kristus  vill vara ljus för dig och hela världen.

 

Den som följer mig skall inte vandra i mörkret, säger Kristus.

Vad hjälper det att ha ett ljus i hand om det inte får leda mig framåt? Kristi ljus vill vara ett exempel på hur du och jag kan lysa upp mörkret. Mycket hemskt sker i tillvaron. Gruppvåldtäckten i en buss i Indien har satt hela landet i rörelse. Demonstrationer och ljuståg drar igenom både stora och små städer. Människor protesterar och hungerstrejkar för att lagarna skall ändras till skydd för kvinnorna. Jag tror hinduer, muslimer och kristna går tillsammans för den goda sakens skull.

 

Här har jag en kartong med godishjärtan. Den som gör gott lättar lite på de mörka molnen i människors hjärtan. Skuggorna tar till flykten när vi följer i Jesu fotspår och räcker hjälpande händer åt andra. Svenska Kyrkans Internationella arbete är vår hjälplina ute i världen. I Aracua i nordöstra Colombia finns många väpnade grupper. De strider om naturtillgångarna. Civilbefolkningen och barnen hamnar i skottlinjen. I Aracua jobbar Lorena Gonzales med barn vars föräldrar mördats i konflikten och barn som utsatts för sexuella övergrepp. Hennes psykosociala stöd stöttas genom våra gåvor  till Svenska Kyrkans Internationella arbete. Isabell 7 år säger: "Det är inte farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat." Låt ett godishjärta smälta i munnen och känn, att den som följer Kristus och gör gott vandrar inte i mörker.

 

Kristus säger till sist: Den som följer mig skall ha livets ljus.

För att en låga skall brinna behöver den bränsle: syre och stearin. Kristus vill ge oss inre livskraft, så att våra ljus inte slocknar. Jesu ord om livets ljus hör ihop med ljusceremonier på kvinnornas förgård. Där fanns gyllene lampställ med stegar upp till fyra skålar av guld. Oljan i skålarna tändes av unga präster med hjälp av trasor från avlagda prästkläder. Inte en plats i Jerusalem undgick att lystas upp av ljuset från kvinnornas förgård. Tänk så mycket tro kvinnor förmedlat genom sina liv!  Många bibelord om ljuset finns.

 

Det här brevet kom nyss från Annamal i Södra Indien. Med ett kort påminner hon om när hälsade jag på i skolan där hon bl.a. lärde barnen bibelberättelser men också var ett levande vittnesbörd om livet med Kristus. "Efter pensioneringen", skriver hon, "arbetar jag nu med andlig fördjupning för kyrkans kvinnogrupp. Jag ber för dig och din familj." Ta fram ett bibelord hemma och låt det bli till liv och uppbyggdelse i dig. Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, hälsar Kristus.

Elisabet Johansson

Mitt i det gröna står Kristi ljus Mitt i det gröna står Kristi ljus

Tankar inför helgen

1 januari 2013

 

Nyårsdagen

Tema:  I Jesu namn

Evang.  Luk. 13:6-9

 

 

Emely 10 år kokade en morgon ägg med sin morfar. De stirrade in i det kokande vattnet och undrade: hur länge skall äggen koka för att bli lagom hårda? "Synd att vi inte kan öppna dem och se hur långt de har kommit," sa Emely. "De har du rätt i," sa morfar, "för då bli de ju förstörda. Istället får vi gissa att de behöver omkring 8 minuter, men ingen kan riktigt veta."

 

Inför ett nytt år skulle vi kanske också vilja glutta in lite i framtiden och få veta, hur kommer det att gå? Vad kommer att hända? Det är omöjligt. Inte ens visaste spådam eller profet klara det. Ingen av oss kan i förväg veta hur morgondagen blir. Det hör till det utsatta och sårbara med att vara människa. Vi kan gardera oss bakom skyddsmurar, trygghetsförsäkringar, vaktbolag, men någon absolut säkerhet finns inte. Istället kanske det inte handlar om hur jag har det utan hur jag tar det.  Vilken förmåga har jag att hantera livets oberäknelighet?

 

Evangeliet presenterar två olika synsätt att hantera tillvaron på.

Det ena perspektivet står mannen för som äger en vingård med ett fikonträd. Han söker frukt på sitt träd, vill ha vinst och användning av det. Tre år utan frukt är nog. Snabba resultat måste fram. Någon medkänsla med det odugliga, felaktiga, långsamma, arbetskrävande har han inte. "Hugg bort trädet som inte är till någon nytta," säger han.

 

Under året som gått har ett stort antal både unga och äldre fått gå från sina arbetsplatser. Det är hårt att höra: Du behövs inte längre.

I fredags berättades om Fatime i TTELA. Hon föddes på NÄL för 1,5 år sedan med en hjärnskada. Familjen är från Azerbabadjan. Deras asylsökan beviljas inte och i januari skall de utvisas. Pappans liv är hotat där, och Fatimes utveckling riskeras allvarligt. De skall bort och är inte välkomna i vårt land. Det är vanligt med TV-tävlingar där en efter en får lämna scenen tills bara en segrare återstår, t.ex. i Bonde söker fru. Ett tufft år väntar om det är armbågstaktik, prestationskrav, utslagning som gäller.

 

Det andra perspektivet står trädgårdsmästaren för. Även om fikonträdet inte burit frukt på tre år visar han varma känslor för det. Det är värdefullt och värt att bevaras. Han ber att det skall få stå kvar ännu ett år. En god trädgårdsmästare vet att naturen måste ha sin tid. Det är inte bra att försöka forcera fram resultat. För länge sedan hade vi en trädgård. Där fanns ett nyplanterat äppelträd. De första åren gav det ingen frukt. Sedan fick vi 1 äpple. Nästa år några till. Ett annat år blommade det grant, men den kyliga våren hindrade bina att pollinera blommorna och trädet bar ingen frukt.

När det äntligen blev riklig skörd var äpplena fulla av rönnbärsmal och inte ätbara. På våra breddgrader kan vi odla fikonträd i kruka. Plantan behöver sol och vatten på sommaren och en sval mörk viloperiod under vintern. Även om den sköts om enligt konstens alla regler skriver en odlare på internet: "Det är bara att hålla tummarna; fikon sätter frukt när den själv vill; man kan inte tvinga fram blomning." En bra trädgårdsmästare har medkänsla och tålamod med plantan i allt som kan ställa till det i växtprocessen.

 

Det sägs ofta till kvinnor med vackra krukväxter: "Du måste ha gröna fingrar. Hur gör du för att dina pelargonior skall blomma så rikligt?" I en bok berättar Veronica Wägner om sin passion för pelargoner, hur hon beskär, planterar, gödslar, bevattnar, stöttar upp och sköter om ett hav av olika sorter. "Jag skall gräva runt fikonträdet och gödsla det," lovar trädgårdsmästaren. Han lämnar det inte åt sitt öde eller att klara sig bäst det kan. Istället vill han som en kvinna med gröna fingrar stötta, hjälpa och ta väl hand om sin veka planta. En lyckosam trädgårdsmästare ser och satsar tid och energi på de svagare känsligare utsatta växterna. Han ber och vädjar för att de skall få leva, pratar med dem, andas på dem, håller koll på hur de mår.

 

Under 2:a världskriget gömde sig Anne Frank och hennes judiska familj 25 månader i några rum ovanför hennes fars kontor i Amsterdam. Till slut blev de upptäckta och deporterade till ett koncentrationsläger i Bergen Belsen. Nio månader senare dog Anne Frank 15 år gammal av tyfus i lägret. Hennes dagbok sparades av en tjänare i familjen och publicerades 1947. Anne Frank skriver bl.a.: "Hur underbart är det inte att ingen behöver vänta en endaste minut på att börja förbättra världen. De goda nyheterna är att du inte vet hur stor du kan bli, hur mycket du kan älska, vad du kan åstadkomma och vad dina möjligheter är." Trots sin hopplösa situation såg hon positivt på framtiden. "Kanske bär fikonträdet frukt nästa år," säger trädgårdsmästaren optimistiskt. Möjligheterna ligger framför mitt i alla brister och svårigheter. Han tror på trädet och vill ge det en förnyad chans.

En livsbejakande trädgårdsmästare hoppas, ger inte upp utan tar vara på förmågan som finns, ser med gott mod mot morgondagen.

 

Inför ett nytt okänt år är vi utelämnade små människor i en hård värld. Kristus vill vara trädgårdsmästaren som tar han om vårt livs fikonträd, visa det medkänsla och tålamod, vårda och ta väl hand om det, tro på det och ge det en ny chans. Han säger till världens makthavare: Låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla, kanske bär det frukt nästa år.

Elisabet Johansson

 

Vi danas och är i tillblivelse ... Vi danas och är i tillblivelse ...

Tankar inför helgen

24 december 2012

 Juldagen

Jesu födelse,

Evang.  Luk 2:1-20.

 

Födelse och död delar vi med alla människosyskon på jorden.
Där är vi jämlika. Vi föds in i världen och blir kropp, själ och ande meden utsida och en insida i vår unika person. Gud skapar och formar. Vi skapas och formas, i djupet och på ytan. Vi danas och är i tillblivelse längs livsvandringen. Julens djupa mysterium är ett centrum kring när Gud blir människa i Jesus Kristus. I dikten "Sanningens ögonblick" skriver Bo Setterlind: "Världen tycktes genomskinlig, liksom nåden ny. Kärleken blev plötsligt
synlig, jag hann aldrig fly." Kristus kommer hela tiden, finns före all tid, i vårt nu och i evighet. Bortom tid och rum och i vår tid och vårt nu. Gud behöver finna ett nytt sätt att vara i världen, ett nytt sätt att visa sig för människorna, möta, tala och komma dem nära, visa en väg genom livet och dela sitt liv med dem.

 

Inkarnationen är unikt för kristen tro. "I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det" (Joh 1:4-5). Gud är transcendent, finns i himlarymden som allsmäktig, skapare och helig. Genom inkarnationen blir Gud människa och immanent. Kommer nära,
i ett litet barn, som en Gud med oss, i solidaritet med människans utsatthet i tillvaron. Ära åt Gud i höjden sjunger änglakören. Jag vill också sjunga Ära åt Gud i botten: i vårt innersta djup, i sårbarhet, trasighet, bräcklighet, kamp och i den mylla vi lever vår vardag i.

Sambandet människa och inkarnationen är en relation att utforska, upptäcka och växa i, genom hela livet. Mötet och relationen med Jesus Kristus sker i våra aktuella livsomständigheter, erfarenheter och i vår existens. Då kan det
bli en verklighet för oss i våra liv. Relationen förändras och är i rörelse. Liv och tro gestaltar sig på många olika sätt. För mig är det den djupaste grundrelationen och en hemkomst i min existens. Min djupaste identitet att vara människa sker i relation till Kristus. Där anar jag något av vem jag är som Guds avbild, konturerna av äkta och sann mänsklighet i förening med det gudomliga i min kropp. För mig är det ett centrum, en grund, en Närvaro och en livskälla. Jag är buren i livet. Närvaron bär genom livets växlingar, i mörka och ljusa situationer. Närvaron är tillhörighet och fyller mig med kraft, glädje, livsmod, tillit, utmanar mina rädslor, förtröstan, hopp, nytt liv, kärlek, ömhet, tro, frihet, upprättelse, inre frid och sanning. Den låter mig vara i rörelse, utmanar och förvandlar mig så att jag inte stelnar i en statisk form.

 

"Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren" (Luk 2:11). Jesus beskrivs med många olika namn i bibeln. Det kan hjälpa oss till en närhet och relation bortom patriarkala mönster. Jesus Kristus är: Soluppgång, Morgonstjärnan, Människosonen, Ljus, Hopp, Livet, Sanningen, Vägen, Frihet, Guds kraft, Guds bröd och Guds vishet.

Jag önskar alla en välsignad och fridfull julhelg med rum för kontemplation över vad det innebär och betyder att vara människa: livskontakten och livsgemenskapen mellan den jordiska situationen, vi människor och Den Som Är.

Jag önskar alla utrymme för att både göra och låta ske, växling mellan att ge och ta emot och arbete och vila.

Från psalm 858 - "För dem som vandrar i mörkret:

För himmelens dörrar har öppnats och ljuset från himmelen strålar hit ner. I världen har mörkret skingrats och änglaskarorana ler."

/Tove Pilroth

 

Maria, bär Kristus i hjärtat Maria, bär Kristus i hjärtat

Tankar inför helgen

Sönd. 23 december 2012

4:e sönd i Advent

Tema: Herrens moder

Evang. Luk. 1:30-35

 

Ängeln som kommer in till Maria mitt i vardagssysslorna säger: "Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud." Vad betyder de orden för Maria och vad betyder de för dig och mig: "Du har funnit nåd hos Gud?" Kan de innebära att Maria är särskilt utvald. Hon får veta att Gud älskar henne mer än andra, att hon är superspeciell i Guds ögon? Min tanke är istället att Maria får stå som förebild för hur Gud känner för alla unga tjejer både för 2000 år sedan och idag. Ängelns ord till Maria är en hälsning till varje kvinna i vår värld genom alla tider. Du har funnit nåd hos Gud.

 

Maria var en av alla vanliga flickor i Nasaret, kanske 13-14 år gammal. Troligtvis hade hon fått sin första menstruation. Enligt traditionen i sitt land var hon därför redan bortlovad till en man. Giftermålet höll troligtvis på att planeras. Förmodligen hade hon inte mycket att säga till om själv. Föräldrarna hade gjort upp med Josefs familj om att de skulle gifta sig med varandra. På den här tiden fanns inget annat val. Det var i stort sett enda möjliga framtiden för en kvinna att bli gift och omhändertagen av mannens familj. Även om det säkert pirrade av osäkerhet och rädsla i Marias mage kändes det nog också spännande att fira bröllop. Liksom andra flickor i hennes by lärde hon sig den judiska fromheten genom sin mor. Änglar och demoner hörde till verkligheten. Det var inget konstigt att tro på Guds ingripande i livet. Därför kunde hon ta till sig ängelns ord: "Du har funnit nåd hos Gud." Hon kände sig accepterad och älskad av Gud, fast hon bara var en enkel oansenlig flicka utan höga betyg och meriter eller duktighetsexamen i hemsysslor och bibelkunskap. En vanlig flicka i sin samtid, kultur och religion fick veta att Gud brydde sig om henne - en nåd.

 

En helt alldaglig tonårstjej i Sverige eller något annat land får idag änglabudskap: "du har funnit nåd hos Gud." Du är betydelsefull med de resurser du har. Du är viktig och värdefull bara för att du är du. Ingen har rätt att utnyttja dig, trycka ner dig eller kränka dig.

Även om vi har jämställdhet i Sverige, måste de flesta flickor anpassa sig till den manliga normen. Killens ord väger oftast tyngre en flickvännens. Samtidigit vilar ett tungt ansvar på flickor tidigt. Det gäller att se bra ut och fånga mäns intresse, men också att skydda sig. I ett frisläppt sexualöppet samhälle finns inga trygga ramar att luta sig mot. Du skall själv välja en bra partner, när du skall ha barn, rätt preventivmedel, hårfärg, moderiktiga kläder, makeup. Det är inte nådigt att vara ung och attraktiv och framåt i dagens samhälle utan mycket kravfyllt och komplicerat.

 

Maria sätts upp på piedestal som modig, lydig, from. Kanske var det inte alls så märkvärdigt för henne att bli trolovad med Josef och att få änglabesök. Kanske hade hon inget val vare sig för livspartner eller att föda Guds son. Det fanns inga andra alternativ. Hon fann nåd hos Gud som en vanlig flicka av sin tid och tradition.

Vanliga flickor i vår tid lever under helt annorlunda och mycket mer invecklade livsomständigheter. Även till dem säger ängeln: "Du har funnit nåd inför Gud."

Elisabet Johansson

En julblomma kan sprida glädje En julblomma kan sprida glädje

Tankar inför helgen

9 december 2012

 

2 Advent

Tema: Guds rike är nära

Evang.  Matt. 13:31-34

 

Har du hört talas om "Minsta myntets gemenskap?" I Sveriges Ekumeniska kvinnoråds tidning berättas om dem. Det började med att indiskan Shanti Solomon 1956 reste med ett kristet team över hela Asien för att åstadkomma försoning. Vid gränsen till Korea vägrades hon inresa. Genom bönen fick hon då en vision. Kvinnor skulle be för varandra och offra ett minsta mynt som tecken på sitt engagemang. Kvinnorna i Shantis grupp bejakade tanken. "Minsta myntets gemenskap" spred sig som ringar på vattnet. Enskilda eller grupper kan fortfarande gå med i MMG. De lovar att regelbundet be för fred, rättvisa och försoning i närmiljön och i hela världen. Efter bönen lägger man sitt lands minsta valuta i en skål. Pengarna används bl.a. till hälso- och utbildningsprogram för kvinnor.

Tänk att en enda kvinna och ett litet mynt kan förändra världen!

 

Efter liknelsen om senapskornet och surdegen säger Kristus:

"Jag skall ropa ut vad som varit dolt sedan världens skapelse."

Vad är det fördolda han vill uppenbara genom sina liknelser?

Kanske hans budskap är att ur det lilla kan något ovärderligt växa fram?

 

"Himmelriket göms i ett senapskorn," säger han för det första.

Det var frön till svartsenap, som är mindre än c:a 1 mm i genomskärning. De användes på Jesu tid till konservering, som läkemedel och krydda. De pyttesmå fröna kunde bli manshöga växter. Kan Kristus mena att han vill ge en sådan makalös krydda till våra liv och göra det kärleksfullt?

För över 2000 år sedan föddes ett ynkligt fattigt människobarn på ett jordgolv i byn Betlehem. Sina första år tillbringade han i Egypten som flyktingbarn. I ett enkel oansenligt hem till en snickare växte han upp i Nasaret tillsammans med många syskon. Tre år av sitt vuxna liv verkade han som vandringspredikant. Hans underfundiga liknelser startade något nytt i människors hjärtan. Senapskornet blev en bild för Guds omsorg om de små. De tänkte på bonden som höll det nästan osynliga lilla fröet i sin stora arbetarhand och försiktigt stoppade ner det i jorden, vårdade det och fick det att blomma. Så menar Kristus att Gud håller dig och mig i sin hand.

Genom Kristus vill Gud få kärlekens krydda att växa till inom oss.

 

Under Advent och jul är det insamlingstid för Svenska Kyrkans Internationella arbete. Tidningen "Göra skillnad"berättar:

De planterar små kärleksfrön t.ex. hos barnen i Colombia. Maria från Bogotá var 10 år när hon rekryterades till gerillan. De gav henne mycket pengar men också både gevär och pistol. Hon utsågs till signalist och kunde ge order till 50 personer i strid. 15 år gammal åkte hon hem för att bli frisk från en skada. Mamman övertalade henne att lämna gerillan. En person som arbetade med mänskliga rättigheter tog henne till Benposta. Det är en organisation som skyddar och hjälper barn. Här välkomnas barnsoldater med gevär i hand men även barn som smugglar vapen och droger, som utnyttjas för spioneri, matlagning och sexuellt. Efter 4 år på Benposta vill Maria studera bokföring och hjälpa sin mamma. "Jag har blivit en bättre människa," säger hon.

Himmelriket göms i ett senapskorn. Kristus vill göra livet kärleksfullt.

 

"Himmelriket göms i en surdeg," säger Kristus för det andra.

Bröd var den viktigaste födan på Jesu tid. Varje dag malde kvinnorna säden till mjöl, bakade kornkakor. Hade de bråttom blev brödet ojäst. Andra gånger arbetade de in en överbliven degbit från gårdagen. Surdegen fick brödet att jäsa och växa sig stort. Kan Kristus mena att han vill ge en sådan märklig surdeg till våra liv och göra det kraftfullt? Kristus såg hur hans mor Maria dag ut och dag in måste baka nytt bröd. Sällan fick hon tack för sitt mödosamma envetna slit. Ibland ville hon nog ge upp. Orken tröt. Vad tjänade allt till? Då såg hon den lilla surdegsbiten i sin hand och tänkte på att dem gjorde verkan på lång sikt. Så menar Kristus att Gud likt en mor inte tröttnar på oss. Genom Kristus vill Gud få trons kraft likt surdegen att växa stark inom oss.

 

Lite nu och då blir vi modfällda i kyrkan. Sällan fylls kyrkan till sista bänk. Oftast samlas ett fåtal till gudstjänst. Anställda och frivilliga strävar på utan större synligt resultat. Idag pratas mer om att lägga ner än att satsa. Samtidigt blir jag glad och hoppfull av att läsa Skara stifts Adventsmagasin. På olika platser i stiftet sker positiva saker. Här är en bild på Nicklas. Han har vunnit den årliga rabarbertävlingen i Grevbäck med det största rabarberbladet. Lite komiskt kanske. Ska kyrkan syssla med sådant? Varför inte? Grevbäck är min hemförsamling med några 100 invånare. Nicklas strävar ensam med sina kor på en liten gård och är inte stark. Det känns gott att se honom skratta nöjd i Grevbäcks församlingshem åt sin vinst. Han brukar även hjälpa till i vägkyrkan. Min mamma som är 83 gillar också delta i syförenigen. Diakonissan Maria har satsat på de få som finns

och fått arbetet att växa med många trivsamma mötespunkter.

Himmelriket göms i en surdeg. Kristus vill göra livet kraftfullt.

 

Kan Kristi budskap vara: att ur det lilla kan något ovärderligt växa fram?

Elisabet Johansson

 

Ljus på vägen ... Ljus på vägen ...

Tankar inför helgen

2 december 2012

 

1 Advent

Ett nådens år

Evang. Matt. 21:1-11

alt. Joh. 18:36-37

 

Man uppskattar ett ljus som allra mest när det är kolsvart.
Ljuset trotsar mörkret. Hälsningen om att ännu en gång har mörkret måst ge vika för ljuset, möter oss varje ny morgon. Väntan och förväntan. Ljuset visar vägen i adventstiden. Inför julens djupa mysterium, när Gud blir människa, ges adventstiden till oss som ett rum för förberedelse. Advent talar rakt in i våra liv och vädjar om att våga öppna våra hjärtan på vid gavel, öppna våra inre rum. Kanske våra inre dörrar öppnar sig likt en smal springa. Men Gud letar sig in till oss. Vi behöver inte bli någon annan eller göra oss till på ett konstlat sätt. Gud kommer oss till mötes i ödmjukhet, i Jesus Kristus, just där vi är i våra situationer och sammanhang.
Gud är en levande Gud med oss och i oss.

 

Hosianna ropar människorna som möter Jesus i Jerusalem.
Hosianna - att rädda och hjälpa. När Jesus rider in på åsnan på sin väg till templet, finns döden, korset och uppståndelsen närvarande. Templet som en mötesplats mellan himmel och jord, mellan gudomligt och mänskligt. Våra kroppar är ett tempel, en mötesplats, mellan det himmelska och det jordiska, mellan det kroppsliga och det andliga. Innan dagens text möter Jesus två blinda människor. Han frågar dem: Vad vill ni att jag skall göra för er? I det nya kyrkoåret, ett nådens år, ställer Jesus samma fråga till oss. Vad vill ni att jag skall göra för er? Vad längtar vi efter? Vad behöver vi? Gud söker livsgemenskap och livsrelation med sin älskade mänsklighet. Kristus sammanfogar tillvaron till en helhet.

 

Margit Sahlin, den första kvinnan som vigs till präst i Sverige, arbetade hela sitt liv för att skapa mötesplatser och främja livskontakten mellan den jordiska situationen, det mänskliga subjektet och Den som Är. Margit Sahlins brinnande frågor är även våra glödande frågor: Hur kan en människa uppleva Ordet som en levande realitet som träffar henne i hennes livs djup och berör varje enskildhet av hennes tillvaro? Hur kan en människa bli medveten om Verkligheten själv och få sitt personliga liv insatt i den? I det nya nådens år bjuds vi in till möjligheten att djupna och växa i livskontakten mellan det mänskliga subjektet och Den som Är. En relation där Kristus förmedlar Guds verklighet och väsen inför oss. I Kristus sammanfattas Guds vilja och ordning för universum och den enskilda människan. Jesus rider in i vår tillvaro som en Gud som lider för kärlekens och försoningens skull för att livet, ljuset och sanningen skall bli verklighet. Advent är en möjlighet, en ny början att vandra med ljuset som vägvisare på väg till Verklighet.

Tove Pilroth

 

Vågen väger det vackra och värdefulla i livet. Vågen väger det vackra och värdefulla i livet.

Tankar inför helgen

28 oktober 2012

21:a sönd. efter Trefaldighet

"Samhällsansvar"

Evang. Matt. 22:15-22

 

Den här söndagen ger de som vill få fast Jesus en klurig fråga:

"Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Istället för att välja det ena eller andra alternativet och ändå bli anklagad, svarar Jesus mycket tänkvärt: "Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." Inte ens eremiten i öknen kan rymma från sitt samhällsansvar. Även en eremit är beroende av andra människor. Hur vi än lever påverkas vår omgivning.

 

Vad tillhör då kejsaren och vad tillhör Gud?

I dagarna har jag läst boken om "Margit Sahlin – På väg mot verkligheten" av Elisabeth Nordlander. Margit Sahlin var en av de tre första kvinnorna som vigdes till präst april 1960. Ett genomgående tema i Margit Sahlins långa liv är sökande efter verklighet. Främst kämpade hon mycket med sin andliga förankring, en längtan efter att mer och mer djupna i kontakten med Gud. Mycket inre förnyelse och klarhet hittade hon genom retreater och besök i kyrkor utomlands. På hemmafronten levde hon ett intensivt liv överhopad av arbete och kiv inom kyrkan. Dessutom kämpade hon hela tiden med att förankra sin tro i samhällets frågor. På 50-talet grundade hon S:ta Katarinastiftelsen, ett samtals- och utbildningscentrum. Mängder av talare från alla samhällsskikt har inbjudits, hållit föredrag och skapat samtal omkring vårt ansvar som medmänniskor i samhället.

 

Margits stora passion var att finna en brygga mellan livet i Jesu efterföljd och att leva mitt bland människor. Här ett citat ur hennes dagbok: "En dag var jag med vid Socialstyrelsens kommitté om #ett barnvänligare samhälle.# Där satt representanter för alla möjliga #världsliga# kvinnoorganisationer och talade med patos och arbetsiver om den djupt allvarliga situationen i vårt folk. De ansträngde sig till det yttersta, medan vi i kyrkan bara grälade och bara arbetade bland våra egna på gamla vägar i rädsla för #anpassning# till världen och förytligande. Det var förtvivlat. ... Aldrig, kanske, så stora möjligheter till samarbete med andra, sällan så brännande nödläge och så en så genomgående brist på intresse!(fr. kyrkan) (sid. 256)

 

Vad tillhör då kejsaren och vad tillhör Gud? Går det att göra en sådan uppdelning? Kanske allt tillhör Gud, kejsaren inkluderad. Den som tror på Gud lever hela tiden i Guds värld med alla dess bekymmer och glädjeämnen. Kyrkan och Gud är ingen isolerad ö vi kan fly till en stund och må gott. Den som har Kristus till förebild kan inte stänga in sig bakom murar och ha det bra i sin egen värld. Kristus verkade ständigt mitt ibland sitt folk för att forma ett gott samhälle för alla. En kristen bör betala skatt som alla andra för att sjukvård, skola, äldreomsorg mm skall fungera. Det kan betyda uppoffringar och ständiga kval att så gott det är möjligt förverkliga Kristi kärlek. Margit Sahlin fick ibland ta emot fruktansvärd hård kritik både från kyrkligt håll och olika samhällsorganisationer. Depressioner och tvivel hörde till hennes vardag. Hennes ögonmärke var genom allt: Se på Jesus, Kristus allena. I det livslånga strävsamma sökandet efter både yttre och inre verklighet bars hon av en okuvlig kallelse och lojalitet till kyrkan.

Vad tillhör då kejsaren och vad tillhör Gud?  Kanske gäller det att få vågen att hitta balansen mellan det vackra och det värdefulla???

Elisabet Johansson

Varje blomma är värdefull! Varje blomma är värdefull!

Tankar inför helgen

25 november  2012

 DOMSSÖNDAGEN

Tema:  "Kristi återkomst

Evang.  Matt. 25:31-46

 

Här har jag ett papper. Ena halvan är svart och andra halvan är vit.

Jag river itu papperet, knycklar ihop den svarta delen och lägger i papperskorgen. Den vita får ligga framme och lysa. Är det verkligen så enkelt? Behandlar Jesus Kristus människor på det sättet? Delar han utan nyanser och tveksamheter upp oss i en hög med får och en med getter, hälften får del av härligheten och hälften hänvisas till helvetet? Det finns

en oerhörd fara i Domssöndagens hårda gränsdragning mellan onda och goda. Murar och utslagningsmekanismer mellan människor förekommer tillräckligt mycket ändå. Maria är journalist. En kväll klev hon trött av tunnelbanan. I rulltrappan upp full av folk försökte hon vända och gå mot strömmen. Det orsakade lätt kaos men ingen kom till skada. Kanske är det så vi måste göra på Domssöndagen, vända om och gå nerför även om det skapar protester. Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner, skriver Ylva Eggehorn i en ny psalm.

 

Kanske Jesus Kristus på Domssöndagen för det första

vill hjälpa oss att inte döma?

Under sin verksamma tid mötte han äktenskapsbryterskan som fariséerna tänkte stena till döds. Jesus säger: Jag dömer dig inte. De bråkiga barnen tog han i famnen och välsignade. Den avskydde tullmannen Sackeus la han märkte till, följde med hem och förvandlade genom förlåtelsen. Jesus säger: "Jag har inte kommit för att döma utan för att rädda världen." Borde inte Människosonens ord och ageraden under sin livstid visa på hur han kommer att handla vid sin återkomst? Kan en förstående förlåtande Kristus döma människor till den eviga elden?

 

Bo Setterlind skriver i dikten: Ordet och fritänkaren.

"Jag sitter för mig själv i vinternatten och grubblar på ett ord jag hört. Jag ser på stjärnorna, sedan på lappen (ta upp och skrynkla ut) där jag skrev ned det för att inte glömma. Där står knappt synligt, något oerhört: "Jag dömer ingen." Ingen? Ingen! Jag skulle gärna offra tron på tingen för att få veta vem som en gång sagt det. Det måste vare en, som älskar mycket och som förstår att träda fram om natten." Även om det går emot tanken på yttersta domen när onda och goda skall sållas ut från varandra, tror jag mer på Jesu eget ord: "Jag dömer dig inte."  Kan det vara så att Kristus på Domsöndagens vill hjälpa oss att inte döma?

 

KanskeKristus på Domssöndagen för det andra vill hjälpa oss

att våga protestera. Fyra män har en vän som är lam. Andra klassar honom sjuk och syndig. Männen protesterar mot folkmassan som hindrar dem och firar istället ner den lame genom taket till Jesus. Mannen blir förlåten och helad. Gång på gång protesterar Jesus mot orättvisorna, tar de svagares parti, lever på de fattigas och utslagnas sida. För att han vågar gå emot dem som har både politisk och religiös makt blir han grymt avrättad.

(Skriv på det vita papperet: Alla har lika värde!!!)

Heidemarie som varit luthersk präst i Tyskland berättade: Medan teologer i Sverige under 40-talet diskuterade om kvinnor skulle få bli präster, slöt sig präster som var kvinnor och teologer i Tyskland samman i kampen mot nazismen och Hitler. Med sitt starka ställningstagande vågade de protestera mot att judar och romer skulle klassas ut och dödas. Detsamma gjorde den lutherske prästen Dietrich Bonhoeffer. Offentligt ledde han aktivt motståndad mot nazismens judeförföljelserna. Därför hamnade han i koncentrationsläger och avrättades 1945. Kvinnor i Indien från alla olika religiösa riktningar samlas kring miljöfrågor. De kramar träd, deltar i protestmarscher mot kärnkraftverk, stöttar hållbar utveckling, demonstrerar mot våld, globalisation, dammbyggen. Det kostar tid, kraft och engagemang att kämpa för rättvisa, fred och miljön. Ylva Eggehorn skriver: "Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in." Kan det vara så att Jesus Kristus på Domssöndagen vill hjälpa oss att våga protestera.

 

Kanske Jesus Kristus på Domssöndagen till sist vill hjälpa oss att göra gott. Kärnan i Jesu budskap är inte att skrämma eller tvinga någon utföra goda handlingar. Däremot vill han inspirera oss att ta fram kärleken och ömheten som finns inom oss. "Vadhelst du har gjort mot en av dessa mina minsta syskon har du gjort mot mig," säger Kristus. Möjligheterna är oändliga att hjälpa, trösta, lyssna, vara nära, dela med sig. Corrie överlevde koncentra-tionslägret och säger: "Måttet på liv är inte längden utan vad det givit."

Den 11 mars 2011 inträffade en fruktansvärd jordbävning och en oerhörd tsunamivåg svepte med sig städer, byar, hamnar, åkrar utefter nordöstra Japan. Fyra reaktorer i Fukushima kärnkraftverk exploderade. Det märkliga hände att de som fick hjälp i jordbävningen i Kode 1995 av kristna och icke-kristna volontärar, nu ställde upp och själva blev volontärar för att stötta de drabbade i bl.a. Fukushima. Godhet förmerar sig. Ylva Eggehorn skriver i psalm 717 "Ditt liv skall bära mig. Jag hör en koltrast som sjunger timmen innan gryningen. Kan det vara så att Kristus på Domssöndagen vill hjälpa oss att göra gott. (Tejpa ihop det papperet.) Alla har gott att ge.

Elisabet Johansson

 

 

Hand i hand för fred Hand i hand för fred

Tankar inför helgen

11 november 2012

23:e sönd. efter Trefaldighet

Tema: "Förlåtelse utan gäns"

Evang. Matt. 18:15-20

 

Varför är det så svårt att förlåta? Att våga leva och bejaka livet, med allt vad det innebär, betyder många gånger att vi åstadkommer både ljusa och mörka avtryck, intryck och uttryck längs livets väg. Vi är avsändare till glädje, uppmuntran, generositet, respekt och andra livgivande delar till varandra och oss själva. Men vi är också avsändare till smärta, splittring, brutna relationer, avund, likgiltighet och annat som söndrar tillvaron för andra och oss själva. Trots detta lever vi ett ständigt beroende av varandra.

 

I boken, "Gud har en dröm – en vision om hopp i vår tid", nämner Desmond Tutu det afrikanska uttrycket ubuntu – erkännandet av vårt ömsesidiga beroende. Tutu skriver att en människa är en människa därför att hon erkänner andra som människor.
Ubuntu betyder att jag är människa därför att jag hör till. Jag har del. Jag är delaktig. Harmoni, vänlighet och gemenskap är mycket värdefulla, skriver Tutu. Jag tror vi behöver ubuntu för att kunna leva på jorden och tillsammans med Gud skapa en mänskligare tillvaro.

 

Förlåtelse är ett ständigt återkommande område när Jesus Kristus vägleder oss i livet. Just för att han vet hur svårt det kan vara men också den djupa betydelsen och innebörden av att kunna förlåta. Jesus visar i mötet med människor att det alltid finns en möjlighet att börja på nytt, att vända ont till gott, att gottgöra och gå vidare. Förlåtelse utan gräns. Jesus förmedlar upprättelse, självkänsla och frimodighet. Om någon gör något orätt mot dig, våga ta upp det med personen och få den att lyssna, säger evangelietexten. Vi uppmuntras och utmanas att våga ta tag i konflikter, orättvisa, kränkande och sårande situationer. Att försöka visa motparten tillrätta med ödmjukhet istället för att svara med hämnd, ondska och en djupare splittring och smärta. Om jag vägrar förlåta binder jag mig själv vid situationen och blir bunden. Ofri. Snärjd. Att förlåta andra människor och mig själv, är att lösa, befria och medverka till ubuntu. Gud har bara oss för att realisera sin dröm och längtan. En dröm om en tillvaro och ett liv där hatet, hämnden, rädslorna, arrogansen och skuldkänslorna övervinns genom kärlek, förlåtelse, mod, ödmjukhet och generositet. Jag tror att den hårdaste domen fäller vi mot oss själva. Att förlåta mig själv kan vara ett mycket svårt arbete men livsnödvändigt. I min djupa smärta, när jag utsätts för orätten, kan det vara nästintill omöjligt att förlåta motparten. Att konfrontera och få personen att lyssna är många gånger omöjligt att genomföra. Även om motparten inte vill, kan eller förmår att lyssna, behöver vi förlåta varandra och oss själva med ett uppriktigt hjärta. Förlåta för att kunna gå vidare och låta oss leva vidare, fria från bundenheten som den uteblivna förlåtelsen innebär.

 

Guds förlåtelse är utan gräns och människans förlåtelse har ofta en gräns. Jag tror att förlåtelse är möjligt med Guds hjälp, i och genom oss. Gud, jag ber om din vägledning, mod och ljus att våga, vilja, förmå, orka och kunna förlåta människor, situationer och sammanhang där äkta, inte falsk, skuld, brist och skam finns. Levande Kristus, tack för att du möter oss med sanning, kärlek, ömhet, frihet och förlåtelse. En förlåtelse som upprättar, befriar och ger nytt liv. Du säger att sanningen skall göra oss fria.

Tove Pilroth

Hoppets tecken mitt i vissnandets tid. Hoppets tecken mitt i vissnandets tid.

Tankar inför helgen 

3 nov. 2012

 Alla Helgons dag

Tema:  Helgonen

Evang. Matteus 5:1-12

 

Med ögonen mörka av skrämsel ser Josefin åter på Hugo.

"Det är väl hemskt att dö?" säger hon tyst. Och förblir rädd för sina egna ord. Fröken gör en rörelse för att bryta samtalet, men blixtsnabbt svarar Hugo som han lärt sig av sin far: "Dä tror jag inte. Jag har aldrig hört talas om nån som inte klarat å dö, men där är många som inte klarar å leva." Samtalet är hämtat ur en av Maria Gripes böcker. Hur det är att dö kan vi fundera och oroas över. Vi kan ha olika upplevelser av att följa en kär människa de sista stegen. En annan omvälvande fråga efter någons död ställer Hugo oss inför: Hur skall jag klara å leva vidare?

 

När Jesus såg folkskarorna ömmade hans hjärta för allt de hade att kämpa med. De bar på ett hav av sorger, sjukdomar, bekymmer, oro, ensamhet, tvivel. Hur skall de orka leva positivt mitt i livets alla bedrövelser, undrade han? Någon dundermedicin finns inte och inga självklara svar. Jesus Kristus tar med sig sina vänner upp på ett berg, sitter ner bland dem och ger några riktlinjer till stöd för att klara av å leva. En av anvisningarna är: "Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. "Med tre viktiga ord förmedlar Jesus närhet, hopp och tro i våndan över "Hur skall jag klara å leva vidare?

 

Det första ordet är "sörjer." Här har jag en snäcka. Den kupade snäckskålen bär alla världens salta tårar. Tårar är sörjandets tysta språk, har Voltair sagt. Tårarna är själens språk och känslornas röst. Tårarna förlöser smärtan och gör det outhärdliga uthärdligt. En del gråter synliga tårar, andra fäller tårar inombords. Livet är en räcka förluster, därför är det mänskligt att sörja. Det gör ont att mista en människa som betytt mycket. Inna i romanen "Hohaj" menar: "Det svåraste är att förlora blicken. När någon som sett en är borta. Någon som burit en i sin blick och skapat en i sitt öga. Som att själv bli suddig, otydlig, på väg ut ur bilden." Ingen annan kan helt sätta sig in i hur svårt det är att leva vidare för den som drabbats av en eller flera sorger. Jesus Kristus stannade upp vid änkans bår, lät henne gråta och lyssnade in oron. Liselotte Johansson diktar i sin bok "Alla paradis är inte stängda" "När någon gråter sitt livs gråt. Låt oss dröja som i andakt. Där finns den stora berättelsen. Vittnesbördet om allt som var dyrbart och minnesvärt. Allt som var värt att älska. I de samlade tårarna, själva slutsumman. Vi har bara att stå där barfota med mössan i handen och lyssna. Låt orden vänta. Trösta inte för tidigt. Spar din nytvättade näsduk till efteråt. Om du kan: Gråt med den som gråter." Snäckanvisar att någon emot sorgen.

 

Hur skall jag klara å leva vidare? "Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade." Det andra ordet är "tröstade." Här har jag en näsduk. Näsduken samlar upp tårarna. Den ger en förnimmelse av att jag inte är totalt ensam. När gråten gått åt kan mitt ansikte återställas en stund och berättelsen ta vid. Fröken ville snabbt avstyra Josefin och Hugos samtal om den förskräckliga döden. En upplevelse som gör väldigt ont, är att vänner undviker att tala med mig om sorgen. Efter begravningen tycks en del tro att allt är över och går vidare som vanligt. Andra pratar om väder och vind, allmänna ting, men berör inte förlusten. Vi kan känna oss handfallna i konsten att trösta. Du behöver inte hitta några tänkvärda ord. En kram eller varm handtryckning känns gott. Det räcker att lyssna till berättelsen om själva dödsfallet, men främst låta minnesbilder av den som saknas återberättas. Jesus sitter på berget med sina vänner och hör alla deras frågor om livets svåra sidor. Han hör alla våra rop och berättelser.

 

Min faster och farbror förlorade sin 20-årige son i en bilolycka. När vi hälsade på stod alltid ett ljus tänt vid Åkes porträtt. Ljuset påminner om att den vi mistat lever inom oss. Ljushavet i kyrkan vittnar om att ingen riktigt kan dö. Liselotte Johansson diktar: "Jag kan aldrig riva ut dina sidor ur boken om mitt liv. Men kanske är det dags att låsa. Nyckeln skall jag gömma väl. Alldeles ensam skall jag öppna ibland. Om tårar suddar ut bläcket, glömmer jag aldrig dig." Näsduken visar att någon tröstar.

 

Hur skall jag klara å leva vidare? Saliga är de som sörjer, de skall bi tröstade. Det sista ordet är "saliga." Innanför ett nyckelhål. skymtar han som är här och bortom tankar, tid och rum. Salighet är inte lycka, ägodelar, framgång utan någon som bär, när lyckan går i kras, i bottenlös förtvivlan, i sorgens smärta och i vardagskampen. En äldre kvinna hade en dröm. Hon gick på en väg. Landskapet var grått och förfallet. En stark känsla av att Någon nalkades och gick bredvid fyllde henne. Hon mindes ingen gestalt, bara en närvaro. De kom till en järnvägsstation. Några barn lekte på rälsen. Kvinnans hjärta snörptes ihop. Ett expresståg dundrade förbi. Barnen reste sig, skrattade och lekte igen. Hon fördes till ett väntrum, men kände igen oro. Plötsligt hörde hon sig själv säga: Jag tror det börjar ljusna. Hon såg en dörr och öppnade den. Där utbredde sig ett landskap som fullständigt betog henne. Efter en paus i berättandet brast hon i gråt och sa: Det landskapet var ändå inget mot honom som kom och gick bredvid. Nyckelhålet visar mot livet och saligheten nära Medvandraren..

 

Hur skall jag klara å leva? Kan en väg vara att sörja, tröstas och skymta saligheten? Liselotte Johansson skriver: "Det kommer till slut att vara den stora berättelsen. Sannsagan vi aldrig tröttnar på: How we got over."  Hur vi klarade att leva på nytt.

Elisabet Johansson

Tillsammans lyser vi starkt. Tillsammans lyser vi starkt.

Tankar inför helgen

21 oktober 2012

20:e efter Trefaldighet

Tema: "Att leva tillsammans"

Evang. Mark. 3:31-35

 

Maria och några av Jesu bröder kom för att träffa Jesus. De bad några gå och hämta honom ut till dem. Mycket folk var samlade omkring honom inne i huset. Han var fullt upptagen med att predika och samtala med dem. Starkt markerar han att familjen får vänta. "Alla som gör Guds vilja är min bror, syster och mor," säger han.

Det finns en större gemenskap som är betydelsefull, menar Jesus. Familjen har sitt värde. Samtidigt hör vi ihop med hela den värld Gud skapat. Jesus spränger de små gränserna och ger oss en global vision. "Vi är en massa syskon som tycker om varann. För Gud är allas pappa och jorden är vårt bo, och vi vill vara vänner med alla må ni tro," skriver Margareta Melin i psalm 608.

 

Mer och mer har den individualistiska tanken slagit igenom. Armbågsfilosofin är accepterad. Var och en skall slå sig fram så gott det går. Klyftorna ökar mellan de som har jobb och de som saknar en inkomst. Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Mycket sjuka personer blir utförsäkrade. Tänk på dig själv och skit i andra, tycker många. En värld där krig och nöd minskar kan bara skapas genom att vi ser och bryr oss om varandra. Det är verkligen inte enkelt men något att sträva efter, en inriktning för både kyrkan och samhället. Det humanitära och medmänskliga skall stå i centrum och inte begär efter makt, pengar och framgång.

 

Världens framtid kan räddas om vi tar till oss Jesu globala vision:

Vi är alla bröder, systrar, mödrar och fäder, beroende av varandra. Bara tillsammans kan vi hjälpas åt att bevara miljön och den mänskliga gemenskapen. Med Margareta Melin får vi be: "Tack gode Gud för jorden och alla människor. Gör en familj av alla, en enda jättestor." (Psalm 608:2)

Elisabet Johansson

Skördegåvor Sundals-Ryrs kyrka Tacksägelsedagen 2011 Skördegåvor Sundals-Ryrs kyrka Tacksägelsedagen 2011

Tankar inför helgen

Sönd. 14 okt. 2012

 

Tacksägelsedagen

Tema:  Lovsång

Evang. Luk. 17:11-17

 

Tack. Ordet återkommer ofta i min bön, i min tanke och i min känsla, mitt i vardagens livsflöde. Tack för att jag får andas och leva inför dig, Gud. Din puls i min puls. Din andning i min andning. Ditt liv i mitt liv. Att leva i tacksamhet är ingen självklarhet. Mycket av livets innehåll kanske vi tar för givet? Vi söker gåvorna och frukterna i tillvaron. Men vem är givaren? Att leva i tacksamhet är en livshållning, en attityd och en grundinställning till tillvarons helhet som växer och genomsyrar livet ju mer vi blir medvetna och övar oss i tacksamhetens lov.  Lovsång. Ordet "lov" finns nära det engelska ordet "love". Lovsången som en kärlekssång. En sång i skilda toner fylld av kärlek och tacksamhet till gåvornas givare, till Livets Gud som Skapare, Befriare och Livgiverska.

 

I liknelsen om hur tio spetälska botas, undrar Jesus: var är de andra nio? Blev inte de också friska? Är det endast den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud äran? Jesus Kristus är angelägen, djupt engagerad och har genuin omsorg om människans liv, situation och behov. Han gör ingen skillnad på vem han möter. Främlingar och inte främlingar är inkluderade. Vi är människosyskon med lika värde. Alla tio blev befriade från det som hindrade dem från att leva. Gud gör trasigt till helt. Men var är de andra nio? Gud ger ständigt en mångfald av gåvor. Men vad svarar vi?

 

Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig, säger Jesus till främlingen.
Broder Lorens skriver i boken "I Guds närvaro", att det är tron som låter oss känna Gud sådan han är. Vi lär oss genom tron. Endast Gud själv kan låta oss se honom som den han verkligen är. Gud själv målar ett original i djupet av vår själ (avslut Broder Lorens). I evangeliernas olika berättelser får vi möta hur Jesus ständigt visar på Guds närvaro, delaktighet och inbrytande i våra liv. Då och där men också här och nu, i vår existens och tillvaro, i våra liv.

 

Tack. Det sker något med oss när vi säger tack. Något börjar gro i vårt inre rum. Det börjar förvandlas. Tack är som ett frö som bryter sig loss från sitt hårda och tillknäppta skal. Tack är myllan där kärlekssången till Alltings givare kan börja gro och spira. Pulsen sjunger dag och natt sitt tack på tack. Den får bära fram till dig min tacksamhet. Livet tackar livet. 

Tove Pilroth

 

dop under himlen vid Vänerns strand  dop under himlen vid Vänerns strand

Tankar inför helgen

30 september 2012

Den helige Mikaels dag

Tema: Änglarna

Evang. Luk. 10:17-20

 

Vari göms den verkligt djupa glädjen och tryggheten?

Ni har fått fantastiskt makt genom mitt namn, säger Människosonen till sina medarbetare. Men makt är inte det allena saliggörande i livet. "Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen," fastslår Kristus. Menar Kristus att det är helt fel med makt? Nej, han är själv totalt maktfullkomlig. "Mig är given all makt i himlen och på jorden," vittnar han. Dessutom överlämar han makt till de sina.

 

På ett eller annat sätt har vi alla någon form av makt. Jag översätter några tankar från min andaktsbok den 28 sept: Hugs. Daily inspiration for women. "Våra tankar är fyllda av makt. De kan lyfta upp oss eller dra ner oss. De har makten att ge energi eller laka ur oss, att inspirera eller hålla oss på botten. Biskop Fulton Sheen sade: "Sinnet är som en klocka som konstant körs slut. Den behöver dras upp med goda tankar varje dag." Men även för en djupt troende kan det ibland vara svårt att dra upp sin inre klocka. Negativa tankar precis som positiva tankar är vanebildande. Beatryce Nivens skriver: "Var försiktig med vilka tankar du tar in i sinnet. Både goda och dåliga tankar kommer tillbaka som en bumerang till dig." Kristus kan hjälpa oss att använda den makt vi har att tänka goda tankar och satsa på kärleken.

 

Samtidigt är makt inget självändamål. Ingen kan vinna Guds ynnest eller himmelriket genom att sträva efter makt. "Gläd er däremot att era namn är upptecknade i himlen," uppmuntrar Kristus. Vid dopet nämns vårt namn inför Gud. Vi överlämnas till Gud. Den Gud känner vid namn, vilar i en större makt än sig själv. Den inre glädjen göms i att vara älskad både med eller utan makt, precis sådan jag är med både svaga och starka sidor. Bo Setterlind diktar i "Immanuel." Skriver Han ditt namn i klippans sten, kommer havets vågor och förgöra det. Skriver Han ditt namn i sanden, kommer tusen vindar och förstöra det. Därför skriver Han ditt namn i himlen, så att det står kvar, för evigt.

Elisabet Johansson

Uppståndelsekors Uppståndelsekors

Tankar inför helgen

23 september 2012

 

16:e sönd. e Trefaldighet

Tema: Döden och livet

Evang.  Joh. 11:28-44

 

Förbindelselänken mellan döden och livet är ständigt närvarande.
Döden är livets ram. Livet är skapat av Gud som en gåva att förvalta och värna med omsorg, ömhet och varsamhet. Men livet är ständigt hotat av destruktiva krafter i Skapelsen som våld, krig, miljöförstöring, övergrepp, mobbning, kränkningar etc. Döden och livet rymmer ett avstånd likt en tunn silkestråd. Döden är livets största fiende. Den är brutal, definitiv och okontrollerbar. Den angår allt levande i Skapelsen. Livet på jorden är ändligt. Samtidigt lever vi en samtid som förtränger döden till en klinisk periferi där den inte syns eller märks. Vi lever många gånger som om döden inte angår oss. Jag tror att hur vi närmar oss döden, som en realitet, påverkar och ger avtryck i hur vi lever våra levande liv. Att våga vidröra döden för att röra vid livet, i dess djup och helhet. Känslor av sorg, förtvivlan, vanmakt och gråt är djupt mänskligt inför dödens närhet. Jesus reagerar just så, genuint mänskligt, när han får veta att hans vän Lasaros är död.

 

Längs vårt liv möter vi olika slags dödar. Bilden av vetekornet visar på en djup livssanning, verklighet och visdom i att allt liv, utveckling, växt, mognad, fördjupning och förvandling sker genom död till liv. Skalet behöver spricka så att det inneboende nya livet kan spira och växa. Det är många gånger en djupt smärtsam och krävande process. Påskens djupa mysterium visar detta med stor tydlighet. Det nakna korset som visar att livet har vunnit. Jesus Kristus är uppståndelsen och livet - evigt liv som för Johannes är en förening mellan Gud och människa, redan här och nu och alltid. Jesus Kristus visar tydligt i texten sin gudomlighet med makt över döden när livet segrar. Jesus säger om Lasaros: "Gör honom fri och låt honom gå".

 

Genom mitt liv har jag erfarenhet av att längs livsvandringen är vetekornet ständigt aktuellt. Vad behöver dö i vårt liv för att nytt liv skall bli möjligt? Vad är det som binder, begränsar och gör oss ofria? Vad är det som inte längre tjänar livet, både till det yttre och till det inre? Jesus säger till oss: "Gör henne fri och låt henne gå och gör honom fri och låt honom gå". Kristus kallar oss ut ur det permanenta mörkrets hålrum, det som begränsar, gör oss instängda och ofria till ett liv i befrielse, frihet och sanning. Han säger också till oss att om vi tror skall vi få se Guds härlighet. Den kan vi inte producera på egen hand. Kristi härlighet hör samman med uppståndelsens mysterium: livet, kraften och ljuset som flödar ut till oss. Genom att öva oss i att vara mottagliga, öppna och transparenta kan vi ta emot och ge vidare av Guds härlighet och leva och vara jordens salt och världens ljus i livet som har döden som ram. Jesus säger till oss: "Jag har kommit för att ge er liv, liv i överflöd".

Tove Pilroth

 

Asklanda kyrka, Skara stift Asklanda kyrka, Skara stift

Tankar inför helgen 

16 september 2012

 

15:e söndagen e. Trefaldighet

Tema:  Ett är nödvändigt

Evang.  Matt. 6:31-34

 

En legend berättar om en pojke som gick in genom en port i en rosbeklädd mur och fann en härlig trädgård.  Snart var han åter i verkligheten.  På väg genom livet dök porten upp igen nu och då, men mannen rusade alltid förbi. På ålderns höst tappade all framgång sin betydelse.  Planlöst sökte han efter porten.  En dag hittades han död i en grop bakom en brädvägg med en dörr på glänt i.  Hur kan den här berättelsen förtydliga Jesu ord om att inte göra oss bekymmer utan först söka Guds rättfärdighet?

 

Kan porten först leda oss in i någons omsorg om vårt inre väl?

Här har jag en sliten sångbok. På sista sidan står att den tillhör Hjo Missionsförsamling Söndagsskolan Grevbäck. Tänk om inte pappa och mamma tagit med mig till söndagsskolan i det lilla röda missionshuset!  Där fick jag de första grunderna i Jesu liv genom lärarnas berättelser och boken med klisterbilder. Mest av allt betydde nog själva atmosfären, de glada sångerna, vänskapen, enkelheten, kaffedoften, bönen, pastorns personliga engagemang. Att pappa ibland mutade med godis hör också till bilden. Söndagsskolan hjälpte mig förstå att alla barn är älskade av Gud. Under livets gång har det blivit en oerhörd tillgång att kunna återvända som ett litet barn in i Guds hjärtas heliga söndagsskolrum. När jag kom till min första tjänst i Askalanda fanns här också en söndagsskola. Den har gett många barn i bygden en kärleksfull öppning in i Guds frid. "Sök först Guds rike," säger Kristus.  Mannen i berättelsen tog inte vara på den andliga dörr han gluttat in i som barn. Kyrkans port, bibeln, bönen, sången finns alltid som en möjlighet att få del av Guds omsorg om vårt inre väl för att lätta livets bekymmer.

 

Kan porten för det andra leda in i någons omsorg om vårt yttre väl. Här har jag en mössa. Den köpte jag på rea för 50 kronor och fick en mössa till på köpet. Fast garderoben är full tror jag mig behöva något nytt i höst. Jesus är väl medveten om vår oro för kläder, mat, hälsa och ekonomi. Det kan vara svårt att klara sig på pensionen, arbetslöshetsersättningen, sjukpenningen eller som lågavlönad ensamstående. "Er fader vet om allt ni behöver," säger Kristus. Det är inte fel att ha omsorg om sig själv. I en av mina församlingar fanns en äldre dam i syföreningen. Hon brukade säga: "Jag tycker det är bra att ha lite bekymmer för det dagliga. Det håller mig uppe att planera för hushållet, klädinköp, lite pynt ibland." Förlorade inte livet mycket av sitt innehåll utan vardagsmödan och glädjen över det lilla extra. Mannen i berättelsen lyckades väl men hade tappat bort vem som gav honom framgången. Porten in i garderoben öppnar upp ögonen för att någon bryr sig om hur jag har det. Gud har omsorg om mitt yttre väl för att lätta på oron för morgondagen.

 

Kan porten till sist leda oss in i någons omsorg om andras väl?

Här har jag en påse kaffebönor. Alla kafferep och måltider jag bjudits på i prästarbetet går inte att räkna. En gång sa min flicka som barn: "Mamma, det är väl inget jobb att du fikar hemma hos folk?" Predikan i all ära men samtalet är ovärderligt. Minns särskilt ett hembesök hos en from kvinnan som bad mig hålla en andakt. Jag sjöng en psalm och började läsa ett bibelord. Då sa hon: "Nej, nu går jag ut och sätter på kaffehurran." Under kaffestunden utbytte vi själavårdande tankar. Mannen i berättelsen blev oförstådd och slagen, när han berättade om den vackra trädgården. Sorgligt ensam letade han efter kärleksfull samvaro. "Var dag har nog av sin egen plåga," säger Jesus. Lidandet kan lätta om vi delar det med varandra. Porten in till varandras vardagsrum öppnar upp för Guds omsorg om andras väl. Kanhända en kaffekopp leder in igenom den gröna porten till paradiset?

"Gör dig inte bekymmer utan sök först Guds rike," uppmanar Kristus.

Elisabet Johansson

 

Tankar inför helgen

9 september 2012

14:e sönd. e. Trefaldighet

Tema: Enheten i Kristus

Evang. Joh. 17:9-11

Jesus ber för dem som Fadern har gett honom. Förmodligen tänker han på sina närmaste medarbetare och vänner. Han ber: Fader bevara dem i ditt namn, så att de blir ett. Inför sitt uppbrott önskar Jesus Kristus att hans närmaste skall hålla ihop i tron, när de lever i världen. 2000 år senare har inte Fadern realiserat hans vision. I varje fall inte som jag kan bedöma det. Istället är splittringen större än någonsin.

 

Ett oräkneligt antal kristna trossamfund och kyrkliga sammanslutningar, trosinriktningar och evangelikala grupperingar mm är utspridda över jorden. Inom varje församling är det heller sällan enighet utan ofta tvister. Den stora frågan som spränger rakt genom de flesta kyrkor är om sexuellt avvikande personer skall accepteras eller ej. Striktare gränser dras mellan liberala och konservativa riktningar. Kvinnor som vill bli präster och präster som är kvinnor för fortfarande en slags ojämn kamp om sitt berättigande. Nyss kom en äldre man fram vid en begravning och sa: "Oj, är det en kvinnlig präst idag!" En sådan kommentar hörs tack och lov mer sällan idag. Numera går vi över varandras samfunds- och åsiktsgränser, delar gemenskap och hämtar inspiration från varandra. Oinvigda ser ingen större skillnad på Katolska kyrkan, Svenska kyrkan eller någon av våra frikyrkor. Enande organ på lokal, nationell och global nivå hjälper oss till samsyn.

 

Undrar hur Kristus tänkte på djupet av sin bön? Antagligen anade han att många skulle tolka hans budskap olika, bli osams och gå skilda vägar. Kanske menade han inte att alla skall bli lika i tanke och handling. Det skulle bli väldigt torftigt och ensidigt, ingen förnyelse eller utveckling. Kanske menade han inte heller att alla skulle leva konfliktfritt och snällt sida vid sida. "Bevara dem i ditt namn" kanske betyder en bön om synsätt, villighet att kunna respektera olikheter och mångfald, en strävan att leva i kristen kärlek trots skillnader. Kanske innebär bönen en vilja till att se, att vi alla hör ihop i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Sen är allting annat mestadels bisaker, tillägg, tolkningar.  En blomma kan ha många både vackra och kantstötta blad men alla hänger ihop i ett gemensamt centrum.

 

Christina Lövestam diktar i Psalm 763: "Du vänder ditt ansikte till mig och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen, det är detta som gör att jag tror, att du ler emot mig som en mor."

Elisabet Johansson

 

Kapell i Indien. Frihet att lyssna till Kristus finns trots förföljelse. Kapell i Indien. Frihet att lyssna till Kristus finns trots förföljelse.

Tankar inför helgen

26 augusti 2012

12:e sönd. efter Trefaldighet

Tema: Friheten i Kristus

Evang. Mark. 7:31-37

 

Hur är det att vara döv och knappt kunna tala?

I Vänersborg ligger sedan gammalt en av landets dövskolor. Under många år har barn långväga ifrån fått bo här, gå i skolan och lära sig teckenspråk samt att leva med sin dövhet. Nu och då har jag mötta dessa barn i stan och sett dem tala med tecken. Jag har känt mig oerhört handikappad som inte kunnat prata med dem. De döva känner det omöjliga i samvaron med hörande. De kan bli sedda ner på och fördummade. Efter en gudstjänst kom en kvinna fram till mig och var oerhört upprörd. Hon sa arg: "Jag hörde inte ett ord av din predikan." Det gjorde mig ledsen för hennes skull. Den här söndagen hade jag varit väldigt stressad och talat alldeles för fort. Det är frustrerande och utestängande att inte höra.

 

Några led med en man som var döv och bara kunde stöta fram vissa ord. De bad Jesus lägga sin hand på honom. Jesus kunde ju inte tala med honom. Med sin hand kunde han visa sitt medkännande och omsorg. Då hände det ingen räknat med. Jesus vände sig till Gud, tog in Guds andes våglängd och sa till den döve: "Effata." Det betyder "Öppna dig" på Jesu eget modersmål arameiska. Mannen kunde höra, tunghäftan löstes upp och han talade förståeligt.

Det som bundit honom frigjordes genom Jesu beröring och befallning. Undret var helt underbart för den döve, som nu fritt kunde lyssna och samtala med sina vänner. Men vad innebar Jesu handling i en djupare dimension?

 

Kan "Effata" vara en öppning för en relation till Kristus?

Undret ledde till att den döve kunde samtala med Jesus och lyssna in hans ord. Han fick frihet att säga "ja" eller "nej" till Gud. Med sitt vittnesbörd kunde han visa på Kristi kärlek.

Kan "Effata" vara en öppning för kvinnor som blir tystade och förtryckta? De blir uppmuntrade av Kristus att öppna munnen och kräva att bli respekterade.

Kan "Effata" vare en öppning för dialog mellan människor med olika åsikter, kulturer och tro? Den döve mannen kom från Dekapolisområdet som var hellenistiskt och mer liberalt. Jesus var jude och stod under striktare moraliska värderingar. De möttes utan fördömande och som medmänniskor.

Kan det vara så att Kristus vill öppna vårt dövade inre för den kärlek som ställer alla portar på vid gavel????

Elisabet Johansson

Liten människa i det stora vattnet behöver Guds beskydd. Liten människa i det stora vattnet behöver Guds beskydd.

Tankar inför helgen

19 augusti 2012

 

11 sönd. efter Trefaldighet

Tema:  Tro och liv

Evang. Luk. 18:9-14

 

Tro och liv är en nödvändig helhet i ständig växelverkan.
Gud, människan och livet är en levande enhet som handlar om hela tillvaron. I boken Vägmärken skriver Dag Hammarskjöld:
"Jag är kärlet. Guds är drycken. Och Gud är den törstande."
Orden visar på ett ständigt beroende och nära samhörighet med Gud. Vi är levande kärl med ett inre utrymme som längtar efter att bli fyllt av näringsrikt och gott innehåll av liv, mening, sinnesro, sanning, ljus,hopp och kärlek. Varje dag får vi sträcka fram vårt kärl, i öppenhet, mottaglighet och tacksamhet och låta oss fyllas av Guds eget liv. Gud är drycken som längtar efter att få genomströmma och fylla vårt kärl med sitt levande, läkande och befriande liv. Gud törstar och längtar efter sin älskade mänsklighet.

 

Kristus kallar oss till att bli mer människor, inte att bli en viss religiös typ. Jesus kallar inte människor till en ny religion, utan till livet. När tro och liv fastnar i yttre former, i vissa religiösa beteenden utan resonans inåt i existensen, lyser oärligheten och skenheligheten igenom. Jesus tar tydligt avstånd från denna kluvenhet och splittring i våra liv och tro. Om tro och liv centreras kring min egen förträfflighet separerar jag mig från Gud och andra människor. Ödmjukheten växer när egots trånga skal spricker och går sönder, genom död till liv. När illusionen om min egen perfektion krackelerar, har ödmjukheten en möjlighet att växa inför livets komplexitet, ofullkomlighet och tillvarons motstridighet. Ödmjukhet är motgiftet till ett kategoriskt liv som präglas av dömande, rätt och fel- samt ett svart och vitt – tänkande. Jag tror att ödmjukheten gör oss allt

mer mjuka, följsamma, lyhörda och vördnadsfulla inför livets svaghet, brister, skörhet men också dess storhet och skönhet. Ödmjukheten växer när vi vågar erkänna vårt beroende av Gud och andra människor i våra liv. Stolt och rakryggad i stor ödmjukhet, får jag varje dag bära fram mitt bräckliga kärl inför Gud och låta det fyllas av en dryck med äkta levande liv. Dag Hammarsköljd skriver: "Icke jag, utan Gud i mig".

/Tove Pilroth

 

Tystnadens källa ger liv! Tystnadens källa ger liv!

Tankar inför helgen

29 juli 2012

 

8:e sönd. e Trefaldighet

Tema: Andlig klarsyn

Evang. Matt 7:15-21

 

Tystnaden är Ordets livmoder. Tystnaden är som en moder som föder Liv. Levande liv. Tystnaden omsluter och bär Ordet som vill bli till Liv i våra liv. Tystnaden är också ordets livmoder. Livets, Kärlekens och Sanningens Gud finns i Bibeln, mellan oss och inom oss. I varje människa finns ett heligt rum där Gud talar hela tiden. Men vem vill lyssna? Vi lever i en samtid där alla vill tala.
Men vem och vad lyssnar vi till? Jag tror att andlig klarsyn berättar något om vår livsnödvändiga förmåga till urskiljning. Vi lever i en tid som genomtränger oss med komplexa och paradoxala budskap, bilder, ord och ljud. I en ström av mångfald av stimuli som kräver vår uppmärksamhet och selektion är tystnaden livsnödvändig. För att kunna skilja ur och se klart är tystnaden omistlig.

 

I tystnaden ges jag möjligheten att öva förmågan att lyssna, känna och vara närvarande i mitt heliga rum. Andlig klarsyn är en förmåga som vi behöver träna och öva för att bli allt mer sensibla, lyhörda, intuitiva och lita till sanningens ande som lever inom oss och drar in oss i Guds eget liv.  Profeter, förkunnare med uppdrag att tala om Guds vilja, vad är deras drivkrafter, motiv och syften? Drivs de och brinner de av helig ande som vill bygga upp, befria, upprätta, frigöra, stärka, ge livsmod, ny kraft, nytt liv, frihet, glädje, kärlek, sanning och ljus? Eller ger orden skuld, tynger ner, binder, förminskar, skapar ofrihet, rädslor, misstillit och instängdhet? Hur är eftersmaken? Andlig klarsyn handlar om att våga vara kvar i eftersmaken.
Andlig klarsyn är en andlig kunskap. Vi är kallade att odla den kunskapen för att kunna urskilja och se klart vad som är Guds brinnande vilja och önskan.

 

Andlig klarsyn vill vägleda oss på en livsväg med sanning, autenticitet, verklighetsförankring och fasthet. Andlig klarsyn visar vägen som leder till Livet i våra liv, en fast punkt i tillvaron som är varats fasta punkt.

 

Himmelriket bär vi inom oss, varats fasta punkt, ett hemligt frö med outsinlig kraft och gränslös glädje (Margareta Melin).

Tove Pilroth

 

En vacker ros sprider himmelsdoft. En vacker ros sprider himmelsdoft.

Tankar inför helgen

22 juli 2012

 

Kristi Förklarings Dag

Tema: Jesus förhärligad

Evang. Matt. 17:1-8

 

På förklaringsberget kom ett moln över Jesus och lärjungarna.

En röst sa: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom!"

"Lyssna till honom!" Ibland söker vi förklaringsberg, där det himmelska ljuset speciellt skall omsluta oss. Vi längtar efter makalösa uppenbarelser för att kunna tro. Jag har deltagit i bönemöten och gudstjänster där stämningen har piskats upp för att nå extatiska höjder. Speciella troserfarenheter av det himmelska ljuset är inget som kan pressas fram. Lärjungarna bad inte om det. Några av dem fick bara följa med Jesus upp på berget och vara med om det oförklarliga som en gåva.

 

Poängen i det som hände kanske göms i uppmaningen: "Lyssna till honom." Det kan naturligtvis betyda att läsa bibeln, delta i gudstjänster och be. På ett annat plan kan det innebära att vara öppen och lyhörd för det som händer här och nu. Någon berättade om en man som var ateist hela livet. När han ligger på dödsbädden säger han plötsligt till sin fru: Jag ser en ljus gestalt komma emot mig. Sedan slocknade hans livslåga. Det blev till uppbyggelse för flera i hans familj.

 

En god vän var konstnär på fritiden. Änglatavlor hörde till hennes specialiteter. En gång hade hon upplevt mötet med en ljus uppenbarelse. Det tolkade hon i en målning med Kristus som kommer in genom en port, och det lyser om honom. Hon spred sedan det ljuset omkring sig genom engagemang för andra och vänligt bemötande.

 

En ung flicka hade en sorglig dag med bekymmer för framtiden. Dagen efter ringer hon en anhörig och säger med glädje i rösten: "Vi är i en kyrka och jag har tänt ett ljus." 

Den här dagen fick jag ett telefonsamtal av en glad mamma. Hennes lilla sjuka dotter repar sig, går upp i vikt, skrattar och säger mamma. En solskenshändelse mitt i vardagen.

 

Ljuset från Kristus på förklaringsberget finns mitt ibland oss  i de små ljusglimtarna som dyker upp en helt vanlig dag. Lyssna till honom, så märker du att han finns där alldeles i närheten. "En dag som syns dig grå och utan mening kan himmelrikets Herre bli din gäst." Psalm 352

Elisabet Johansson

Skylt utanför kyrkan i Smålandsstenar. Skylt utanför kyrkan i Smålandsstenar.

Tankar inför helgen

15 juli 2012

Sjätte sönd. e Trefaldighet

Tema: "Efterföljelse."

Evang. Matt. 5:20-26

 

Ord och inga visor, kanske man kunde sätta som rubrik över Jesu ord.Den som har ambitionen att komma in i himmelriket, måste först göra rent hus.Det handlar inte om att städa i alla hörn utan att ställa alla sina relationer till rätta. Det gäller att överträffa de skriftlädas och fariséernas i rättfärdighet. Jesus frågar inte efter rituella rengöringar eller handlingar. Ingen kan köpa himmelriket genom offergåvor.

Hjärtats lag gäller. Om du eller jag är ovän med någon eller har en dålig relation skall vi försona oss med honom eller henne, medan vi är på väg mot himmelriket.

 

Ibland ryker jag ihop med mitt barn. Vi kan ha en lång duell. Oftast slutar det med att han säger: "Låt oss vara vänner. Livet är för kort för att vara osams." Kanske det är andemeningen i Jesu tuffa krav. Han vill hjälpa oss att skapa en god livsmiljö här och nu, där vi inte strider utan kämpar för det godas sak. Häromdagen stod jag i blåst och regn vid en parkeringsautomat. Först krånglade mina pengar. Sen tryckte jag på fel knapp och fick ut fel tid. Då kom en man och fick gå före. Han hade ett kort att betala med. Tyvärr tar automaten inte mitt visakort, så det var ingen lösning för mig. Han förstod att jag hade problem och sa: "Jag kan betala med mitt kort, så får jag dina pengar istället." Tänk vilken räddande ängel, som gjorde livet lättare för mig.

 

Samtidigt är det verkligen ingen enkel match att försona sig med människor som sårat mig eller som jag har svårt att fördra. Det kan ha mycket djupliggande orsaker och ta tid att bearbeta sin egen inställning. Ibland går det inte, tyvärr! Ibland kan det kännas bättre att inte konfrontera någon och istället gå vidare. Ibland måste jag erkänna min oförmåga och räddhåga att ta itu med det som gnager eller gått snett i en relation. Kan bara be om Kristi kraft att våga arbeta med mig själv och hitta försoningen både för min nästa och mig själv, medan vi är på samma väg. Gud, ge oss den helighet som är barmhärtighet för världen. Amen.

 

Elisabet Johansson

Utegudstjänst! Utegudstjänst!

Tankar inför helgen

8 juli 2012

Apostladagen

Tema: "Sänd mig!"

Evang. Luk. 5:1-11

 

Folket trängde på för att höra Guds ord i tidig morgonstund nere vid stranden. Kristus får låna Simons båt och predikade från den. Undrar vad han sa som fångade människors öron? Troligtvis fanns även kvinnor med bland lyssnarna. Mer än en gång håller Kristus angelägen predikan, men inte ett ord tycks ha fastnat. Ingen mindes eller skrev ner vad han sa.

Oräkneliga timmar har jag suttit och förberett söndagens predikan, våndats och vridit på meningarna. Inte sällan har folk nästan somnat under mitt framförande. Efteråt är det ytters sällan någon frågat eller kommenterat mitt budskap. Kanske några ändå blivit berörda och tagit med sig något ord på vägen. Tyvärr är det så att det som bara går in i örat minns vi sämst.

 

Däremot kommer vi bättre ihåg med ögonen och ännu mer genom handling. Det var inte Kristus främmande för. Nästan alltid följs hans predikan av ett under. Den här morgonen sätter han makt bakom orden genom att säga till de trötta fiskarna med tomma nät att kasta ut dem igen. Då fylls de med mängder av fisk. Simon Petrus blir alldeles överväldigad liksom kompisarna i fiskelaget. Kristus kallar särskilt Simon Petrus och säger att han skall fånga människor. Hela fiskelaget lämnade allt och följe Kristus. Det var inte ordet utan handlingen som ledde till omvändelse. Gott och väl med de särskilt utvalda lärjungarna.

 

Men vad tänkte kvinnorna och männen som blev kvar på stranden? Blev inte de också i predikan kallade till efterföljelse? Hur gick det för Simon Petrus och de andras fruar och familj? Vem försörjde dem nu när männen bara gick ifrån hus och hem och följde med en okänd vandringspredikant? Kanske blev tillvaron ännu kargare för dem. Hur mycket lojalitet kan en kristen och anställd i kyrkan kräva av sin familj? Det är inte alldeles enkelt att försöka omsätta sin kristna tro i praktiken och leva ansvarigt gentemot sig själv, familjen och vänner.

Hur skall vi idag förverkliga Kristi kallelse: "Lämna allt och följ mig?"

Elisabet Johansson

Gudomligt ljus öppnar blommorna mot himlen! Gudomligt ljus öppnar blommorna mot himlen!

Tankar inför helgen

24 juni 2012

 

Den helige Johannes Döparens dag

Tema:  "Den högstes profet"

Evang.  Luk. 1:5-17 

 

"Gudomliga ljus i mitt hjärta - genomlys min tanke, min känsla och min handling. Gudomliga ljus i mitt hjärta." Margareta Melins ord berättar sanningen om den djupa verklighet vi lever i. Vi bär gudomligt liv och ljus inom oss. I midsommartider flödar ljuset i Skapelsen intensivt och översvallande. Ljusets närvaro är just nu mycket påtagligt, i det yttre. Hur är det med ljusets närvaro och genomlysning i våra inre rum? Hur ser utrymmet ut för Livets ljus i vår existens? Är det en levande konkret verklighet? Är det en idealbild som svävar utanför vår person, utan förankring i vårt rotsystem?

 

Johannes döparens strävsamma livsuppgift är att bereda väg och ge plats åt Jesus Kristus. Ge plats åt gudomligt liv, ljus och sanning, rakt in i vår djupaste sargade mänsklighet och Skapelse. Johannes döparen går före som en glödande profet med ord som en flammande fackla. Jag tänker mig honom som rak, ärlig och frimodig i sitt uppdrag. Ibland även skarp och kompromisslös. Det finns ett oerhört befriande drag i hans framtoning, fylld av helig vrede. Hans ärende är inte att predika "feelgood" och lättsmält underhållning. Han vill skaka om, beröra och störa. Han vill få människan medveten om vilken väg och riktning hon vandrar i livet, var hon har sitt centrum. Var finns de profetiska rösterna idag, i vår tillvaro? Vågar vi vara obekväma och politiskt inkorrekta som Johannes döparen? Vågar vi störa och beröra? Vågar vi leva som en motkultur till närvarande strömningar av ytlighet, konsumtion, konkurrens, prestation och materialism?

 

Sanningssägarna - visselblåsarna - är livsnödvändiga för förändring och förvandling av våra liv och vår värld. Samtidigt är det ett riskfyllt uppdrag med livet som insats. Sanningssägarna är ständigt utsatta och hotade. Johannes döparens och Jesus livsvägar vittnar tydligt om detta. Johannes döparens liv och våra liv är ett äventyr på Guds uppdrag. Ett äventyr som är fyllt av förväntan och ovisshet och ett Guds uppdrag genomsyrat av tillit och förtröstan. Fylld av helig ande och gudomlig kraft bereder Johannes döparen och vi, en väg och ger plats åt det gudomliga ljuset – Kristus - i mänsklighetens hjärtan, sinnen, tankar och handlingar. En rörelse som handlar om att ständigt vända tillbaka och vända om, till Gud. Ständigt vända tillbaka och vända om till vårt centrum, till vår mittpunkt som också är vår vilopunkt, smärtpunkt och växtpunkt. Gudomliga ljus i mitt hjärta - genomlys min tanke, min känsla och min handling. Gudomliga ljus i mitt hjärta.

Tove Pilroth

Gud är hjärtat i skapelsens skönhet. Gud är hjärtat i skapelsens skönhet.

Tankar inför helgen

23 juni 2012

Midsommardagen

Tema: "Skapelsen"

Evang. Joh. 1:1-5

 

"Förundran - tankar om vår stund på jorden" heter en bok av Stefan Edman. Vem kan bättre skildra skapelsens oerhörda under än just Stefan? Evangelisten Johannes skriver mer teologiskt invecklat i sina försök att få Skaparen att hänga ihop med sin skapelse och inkludera Kristus. "I begynnelsen fanns ordet hos Gud. Allt blev till genom det. Ordet blev till liv genom Människosonen som gav ljus i mörkret."

Det tål att grubbla på.                                                                                                               Istället för att försöka förklara det omöjliga citerar jag ur Stefans bok sid. 96. Tankarna har temat: "Gud är ljus och vind." För en tid sedan satt jag på Columbas "tankekulle" på ön Iona, långt ute på den skotska västkusten. Hav och himmel, salt och tång. Det var hit han kom paddlande i en enkel skinnbåt, den irländske överklassynglingen som blivit omvänd och nu ville viga sitt liv åt Gud och medmänniskorna. En Franciskus på 500-talet.

Här är bedövande vackert. Tyst och stilla. Det är lätt att förstå att Iona har blivit en vallfartsort också för moderna pilgrimer som söker avskildhet och inspiration i den gamla keltiska andligheten. .....

 

Kelterna kände starkt att allting hänger samman: natur och människa, tid och evighet, ont och gott, individen och universum. Ingenting finns till av sig själv eller för sig själv. Alla ting, alla levande varelser ingår i en stor helhet, skapad och vidmakthållen av Gud Fader själv. Därför odlade de också en innerlig kärlek till naturen. ...

Den klassiska kristna övertygelsen är att vår Herre på ett outgrundligt sätt upprätthåller tillvaron, och att hela kosmos genomströmmas av hans ande och kraft. Som sentida naturvetare tycker jag om denna tusenåriga skimrande keltiska text om vem Gud är:

 

Jag är vinden som andas på sjön, jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i löven som rasslar, jag är solens ljus.

Jag är månen och stjärnornas strålar,

jag är kraften i träden som växer.

Jag är knoppen som slår ut i blom,

jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

 

Elisabet Johansson

Tårtan är klar! Tårtan är klar!

Tankar inför helgen

17 juni 2012

2:a efter Trefaldighet.

Tema: "Kallelsen till Guds rike."

Evang. Luk. 14:15-24

 

Gud kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där och att komma, att säga" ja" till Gud och säga "nej." Psalm 289

 

Många gäster var bjudna på fest. Enligt den tidens sed gick inbjudan ut två gånger. När värden var klar med förberedelserna skickade han en tjänare som sa till de bjudna: "Välkommen, nu är allt färdigt." Det var ytters förolämpande att svara nej vid den här andra kallelsen till kalaset. Om ursäkterna dessutom var genomskinliga, om den inbjudna hade kunnat planera bättre, förstärkte det skymfen mot värden. Det inträffar i Jesu berättelse. Mannen som köpt en åker kunde ha gått senare och besett sin nya mark. Det han köpt var viktigare än hedra värden genom att delta i festen. En annan prioriterade att pröva sina nya oxar istället för att komma till måltiden. Den tredje har gift sig och väljer sin partner framför samvaro med värden. Alla tre missade chansen till glädjen i Guds rike. Kallelsen gick vidare till fattiga, krymplingar, blinda, lytta och andra folk.

 

Den här söndagen tänkte jag ta cykeln till kyrkan. Först skulle jag städa eftersom solen sken. Tiden sprang iväg. Jag valde att istället lyssna lite halvförstrött på radiogudstjänsten. Inte tänkte jag på att den som kallade på mig kanske blev ledsen och stött, för att jag nonchalerade inbjudan. Hur ofta har jag inte själv stått i kyrkporten och väntat på att några skall dyka upp till gudstjänst? Många medarbetare i kyrkan kan nog idag känna igen sig i besvikelsen över få deltagare trots bra information och ett engagerande program.

 

Nu handlar kallelsen till festen om något mer än inbjudan till gudstjänst. Frågan är om du och jag svarar "ja" eller "nej" till kallelsen att leva med Kristus på heltid. Vill du och jag vara med på den fest som börjar här och nu i samvaron med Människosonen och som en dag fortsätter hemma hos Gud?

Välkommen nu, hälsar Kristus!

Elisabet Johansson

Dop i Sundals-Ryr Dop i Sundals-Ryr

Tankar inför helgen

10 juni 2012

 

1:a sönd. e Trefaldighet.

Tema: "Vårt dop."

Evang. Joh. 3:1-8

 

Nikodemus har kommit till Jesus i skydd av nattmörkret. Han funderar över vad det innebär att födas på nytt. Jesus svarar: "Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike."

 

Skolavslutningarna duggar tätt nu. Fler och fler präster befrias från uppgiften att tala till barnen före sommarlovet bryter ut. En efter en beslutar rektorerna att barnen inte längre skall komma till kyrkan skolans sista dag utan vara t.ex. på skolgården istället. Diskussionens vågor går höga ännu en gång varför präster inte skall medverka och inte får önska barnen ens Guds välsignelse inför ledigheten. I skollagen står att undervisningen skall vara konfessionslös, och att barnen inte för utsättas för religiös påverkan. Däremot skall de lära sig om olika religioner. Här går en skiljelinje mellan vatten och ande.

 

Barnen kan få komma på påsk- och julvandringar som en undervisning om bakgrunden till helgerna. De kan få hålla skolavslutning i kyrkan som lokal. Medverkar en präst på ett "andligt sätt" går det inte för sig. Frågan är varför det går att acceptera "vatten," allt som är synligt, sakligt och definierbart. "Ande" däremot, som leder inåt med tröst, uppmuntran, trygghet, närhet och en aning av något större än lilla jag, är otänkbart. Det är rent av farligt för barn och vuxna att få del av. Varför denna rädsla för anden som leder in i Guds gemenskap? Vilken chans har sedan anden att påverka barn under några få minuter innan de springer ut på sommarlov???? Mottagligenheten är nästan 0. Kyrkolokalen kan ju också ge andliga intryck utan prästers närvaro.

 

Den allvarliga frågan är varför många i vårt land är så rädda för att bli andligt påverkade? Handlar det om att vi inte vill bli beskurna på vår frihet och självständighet? Är det ett uttryck för okunskap, att inte vilja göra bort sig? Har vi missat att religionsfrihet borde betyda frihet till religion och inte frihet från religion? Sen kan jag faktiskt förstå och hålla med om att barn i ett mångkulturellt land inte skall tvingas delta i någon religionsutövning från skolans sida. Samtidigt finns en oerhörd längtan efter att bli berörd, bli bekräftad, bli tröstad och älskad, att bli andligt bemött. Om vi nu respekterar att skolan inte kan ge både vatten och ande, hur skall vi som kyrka kunna ge barn och vuxna andra tillfällen till möten med de inre kanalerna?

 

Vid varje dop hälls vatten i dopfunten. Prästen håller upp barnet och döper det genom att använda händer, vatten, torkduk, ljuset och ordet. Deltagarna vid dopet noterar intensivt det som händer och tar kort. Samtidigt upplever jag för det mesta något osägbart, något osynlig, något ogripbart som ligger i luften. Under en kort sekund gör anden något oförklarligt med de närvarande. På hemvägen bär de med sig en gudomlig känsla, en inre glädje, ett Gudsmöte.

Christina Lövestam skriver i en dikt om "Heligt" hur ett möte kan betyda att en människa blir född av vatten och ande. Var det kanske mötet i natten mellan den sökande Nikodemus och Jesus som ledde in i Guds rike?  Se dikten i sidospalten.

 

Elisabet Johansson

Barnen reflekterar Skaparen, Kärleken och Närvaron Barnen reflekterar Skaparen, Kärleken och Närvaron

Tankar inför helgen

3 juni 2012

 

Heliga Trefalidghets dag /

Missionsdagen

Tema:  Gud - Fader, Son och Ande

Evang. Matt. 11:25-27

 

Tack gode Gud för treenighetstanken, som berättar om Gud som relation.

 

Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.

 

Men denne ende Gud skapar liv, som alltid är relation och då förutsätts olika dimensioner, aspekter eller personer som kan stå i relation till varandra. Det förunderliga är att Gud som relation gestaltas med sinsemellan ganska motstridiga "roller". Fader och Son går väl an, det är en relation vi kan känna igen oss i, även om hälften av oss människor omedvetet eller medvetet får översätta till Moder/Fader och Dotter. Men jag lever i tron att Gud också rymmer alla möjliga motsatser och där blir ju Jesus, som verklig och sann människa och Anden, som den osynliga och allestädes närvarande kraften, tydliga motstridiga representanter. Gud är större, rymmer mer än några av våra bilder kan återge.

 

Just att kyrkan sedan 300-talet berättat om Gud som treenig, är för mig en sorts vaccin mot en statisk bild, och ger en antydan om att Gud inom sig, mellan de olika "rollerna" för samtal, en process pågår, liv skapas. T ex när vi möter Jesus som ber till Gud. Eller Jesus som ger Anden till lärjungarna. Gud ger oss en vink att den innersta kraften i allt är relation och relationens bärare: kärlek.

 

Och därför är vi så viktiga. Gud ger oss liv, för att också vi ska vara delaktiga i livsprojektet på jorden. Att fortsätta samtalet, att fortsätta den egna fördjupningen, att fortsätta älska och förlåta, att fortsätta vittna och tjäna. Låta Gud, Fader, Son och Ande, ta plats i våra liv och älska oss tillbaka till liv, varje dag.

 

Kerstin Strömberg

 

Pingstliljor Pingstliljor

Tankar inför helgen 

26 maj 2012

 

Pingstdagen

Tema:  Den heliga Anden

Evang.  Joh. 14:25-29

 

Längs vår vandring genom livet möter vi både ljus och mörker, liv och död. Att vara människa är att uppleva prövningar och utmaningar av olika slag, svårigheter, konflikter, ensamhet, ångest, utsatthet och kriser. Att vara människa är inte enkelt. Jag tänker ofta på orden: Gud har inte lovat oss ett enkelt liv men ett gott liv. Jesus vet hur det är att vara människa. Han vet att vi människor inte kan leva som autonoma individer. Han vet att vi omöjligt kan klara av vad det innebär att vara människa, hantera och möta livets utmaningar och situationer på egen hand. Vi behöver hjälp genom vår inre och yttre vandring i livet. Vi behöver en Hjälpare. Jesus Kristus lovar att ge oss en hjälpare, Sanningens ande, som skall vara hos oss för alltid.

 

Den heliga Anden är kärlekslågan mellan Fadern och Sonen, Guds vederkvickande närvaro i våra liv med glädje, frihet och sanning. Guds eget liv andas i vår andedräkt. Anden är som en ström av Guds livgivande närvaro, genom våra kroppar. Hjälparen, som skall lära oss allt och påminna oss om allt, som Kristus säger till oss. Anden är vår inre kompass och vägvisare i Guds eget liv. Anden vill leda oss i en allt djupare inre förståelse, medvetenhet och växande att vara och leva som sann människa – till Guds avbild. Med en öppen kroppshållning och med en inre öppenhet kan Anden leda, lära och påminna oss om allt vad Kristus förmedlar till oss. Men lärande tar tid, det är en livslång process. Vi människor glömmer så lätt vår djupaste identitet och vem vi tillhör. Hjälparen vill påminna oss, ge stöd, stärka och uppmuntra oss i våra steg längs livsresan.

 

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet", säger Jesus till oss. Fantastiska och omistliga ord som vill förvandla vårt hjärta och inre rum till en verklighet av frid, sinnesro, tillit, förtröstan och livsmod. Jesus vet vad oro, modlöshet och rädslor kan göra med människan. Anden ger oss det nödvändiga livsmodet för att orka och våga leva det liv vi har fått som gåva. Kristus vill ge oss sin frid, livsmod och sinnesro som ett trotsigt uppror och motbild till det vi möter i tillvarons föränderlighet, kaos, paradoxer och komplexitet. Guds vederkvickande närvaro i våra pulsslag, förnyar och förvandlar oss inifrån och ut. Den heliga Anden förbinder och förenar oss med Guds eget liv till helhet, tillhörighet, identitet och gemenskap.

 

Tove Pilroth

 

"Förgät mig ej."  "Förgät mig ej."

Tankar inför helgen 20 maj 2012

Söndag före Pingst

Tema: Hjälparen kommer

Joh. 15:26-16:4

 

Hur mycket tid används inte till meningslöst prat? På 1800-talet fanns

en författare i Amerika som hette Thoreau. När telefonen uppfanns, berättade någon för Thoreau att nu kan folk i Massachusetts tala med folk i Texas. Thoreau undrade då frågande: "Men, antag att folk i Massachusetts inte har något att säga till folk i Texas? Den första telefonen kom till Sverige 1877 och 1886 hade vi mest telefoner i världen. Thoreau hade nog lite fel. Telefonen blev en fantastisk framgång. Folk har något att säga varandra.

 

På Jesu tid fanns ingen telefon. Budbärare sändes långa vägar med meddelande. Idag får vi en hälsning från Kristus. Liksom folk i alla tider har Kristus något att säga oss.  Jag skall sända er Hjälparen från Fadern, sanningen Ande, lovar Kristus.

 

Hälsningen är till dig och mig som längtar efter hjälp i vår tro. Avsändaren är Fadern genom Kristus. Varje dag kommer det post i brevlådan. Ibland skriver vänner till mig. Bakom deras handstil göms doften från kärleksfull beröring och omtanke. Namnet på avsändaren ger positiva vibbar och känslor. Det gör gott i själen att någon vill höra av sig och kommunicera med just mig. Hälsningen från Fadern genom Kristus ger en aning om en personlig omsorg och välmening.

 

Ett brev gör mig nyfiken. Kanske innehåller det något som jag kan ha glädje av. Det känns gott att öppna kuvertet från någon jag känner. Meddelandet Kristus sänder till oss är: "Sanningens Ande skall vittna om mig." Anden vill berätta att Kristus levde mitt bland fattiga, sjuka, ledsna, bekymrade, ensamma människor. Han var en bland vanligt folk, hade ingen kungakrona utan bara det han gick och stod i. Barn, kvinnor och utslagna mötte en blick full av ömhet och en utsträckt hand hos honom. Undret sker när Kristus blir levande i mötet med människor. En gång kom han nära i den lilla smutsiga trashankstösen i slumskolan i Indien. Med glädjestrålande ögon sprang hon fram och la sin åtråvärda godiskaramell i min hand. Ständigt dyker han oväntat upp när någon visar barmhärtighet, räcker en hjälpande hand, bryr sig om sin medmänniska. Mellan raderna framträder ett lysande budskap : Just du är älskad gränslöst av Fadern genom mig.

 

Den som skickar ett brev väntar också på att få ett svar.  "Ni skall vittna om mig," uppmanar Kristus. Vår brevskrivare förvarnar om att de som tror på honom kan råka illa ut, bli uteslutna ur synagogorna och dödade. Motsatsen har också ägt rum. Det judiska folket har ofta utsatts för hemska blodbad. En präst som många år arbetet med försoning mellan kristna och judar har skriviet boken "Fönster mot Gud." Genom att belysa betydelsen av ikonfönstren i svenska teologiska institutets kapell i Jerusalem bygger han broar mellan gamla och nya testamentet.

Vi har fått uppdraget att vittna om Kristus. Det innebär att hitta försoningens vägar, att möta främlingen med respekt, att öppna fönster mot Faderns världsvida famn. Det viktigaste vittnesbördet sker sällan med ord. Istället för att lägga ditt svar på brevlådan kan du lämna det personligen. Varför inte ta med en blomma, ge en kram, samtala en stund över en kopp kaffe. Kristus sänder oss ut att vittna om honom med hjärta, händer och närvaro.

Ett barnbarn frågade: - Mormor, har du varit en lika liten flicka

som jag? - Ja, kär du!  - Då tror jag du vet hur det känns att få en glass strut när du minst väntar det!!!!

Elisabet Johansson

5000 tjejer springer vårruset och ger inte upp!!!! 5000 tjejer springer vårruset och ger inte upp!!!!

Tankar inför helgen

13 maj 2012

 

Bönsöndagen

Tema: Bönen

Luk. 18:1-8

 

"Så besvärlig som den här änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande," säger den hårdhudad domare. På samma sätt lyssnar Gud till de som enträget ber, menar Människosonen. Det är ju gott och väl att vi inte skall tröttna i vår bön och lita på att Gud svarar i sin tid. Samtidigt ifrågasätter jag bilden av den "besvärliga" änkan, som kämpade för att få ut det hon hade rätt till. Varför anses en kvinna som står upp för sin sak otrevlig och jobbig? En änkeman skulle troligtvis ha blivit behandlad med respekt direkt och inte behövt anstränga sig för att få ut sitt arv. Kanske är den här änkan en modig feminist av sin tid. Kvinnor som ber om lika bemötande och rättigheter som män, blir ofta trakasserad, nertystade och stämplade som besvärliga. Präster som är kvinnor kan ibland stöta på samma attityd bland medarbetare. Männen får bättre och lättare gehör för sina krav. Tyvärr kan jag själv som kvinna hindras av att jag får samvetskval och upplever mig som besvärlig, när jag ber om ordet och vill få rätsida i en fråga.

 

Samtidigt kan vi se Kristi liknelse med den besvärliga änkan som ett accepterande och godkännande av hennes envisa begäran.. Kanske var det till och med så att Kristus beundrade hennes mod. En änka hade inget värde i sitt samhälle. Hon vågar besvära och klaga hos en av de mest maktfullkomliga i byn. Kan det betyda att Gud som håller hela världen i sin hand vill lyssna till minsta lilla varelse, till utsatta kvinnor även i vår tid? Kan det vara så att Gud har ett moderligt och kärleksfullt öra för dina och mina hjärteböner?

Kristus uppmanar oss att alltid be och inte ge upp .....

Elisabet Johansson

Andens vind blåser genom björken Andens vind blåser genom björken

Tankar inför helgen

6 maj 2012

 

5 sönd. i Påsktiden

Tema: "Att växa i tro."

Evang. Joh. 16:5-11

"Det är för ert bästa som jag lämnar er, för att Hjälparen skall komma till er," säger Kristus. Han förstår att lärjungarna sörjer över att behöva förlora sin bäste vän. De är fast i sorgen och ser ingen utväg. Från sin vän får de löfte om en hjälpare, någon som kan få dem att växa vidare och fortsätta framåt.

 

Nyss träffade jag en kvinna som arbetar på ett försäkringsbolag." Ibland känner jag mig så maktlös," sa hon och fortsatte: "Jag har själv upplevt hur det är att mista ett barn. Nu och då möter jag otröstliga föräldrar vars barn dött i trafikolycka. Min uppgift är att om möjligt bidra med ekonomisk handräckning. Hur gärna jag än ville berätta för dem att livet kan få mening igen, hjälpa dem hitta ett ljus i mörkret, fungerar det inte. Fast jag vet att det går att leva vidare och växa som människa."

 

Att mogna som människa och i tro är sällan enkelt eller smärtfritt. Livserfarenhet och visdom kommer inte farande genom luften. Den vinns genom misstag, konflikter, sorger, kriser. Kristus har sänt en Hjälpare när livet hanterar oss ovarsamt och skapar själsliga sår. Försäkringskvinnan berättade att en diakonissa ställde upp med samtal i hennes mörker. Diakonissa lyssnade och lät henne prata, prata, prata och ge ord åt det hemska som hänt. En annan person sa nyss att hon bearbetade sina bekymmer genom arbete i trädgården. Lars-Åke Lundberg, en känd präst och skribent, hade mycket svårt när brodern dog. Ofta tog han långa promenader i alla väder och fann läkedom steg för steg. Bön, bibelord, gudstjänst, sång och musik, konst, Guds ande har många vägar för att hjälpa oss komma vidare i svåra lägen.

 

Kanske kan vi växa genom bönen i psalm 217:

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.

Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går,

led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

Elisabet Johansson

Nyfödd lilleman Nyfödd lilleman

Tankar inför helgen

29 april 2012

4:e sönd. i Påsktiden

Tema: Vägen till livet

Evang. Joh. 16:16-22

 

"En kort tid och ni ser mig inte längre, en kort tid och ni skall se mig igen, säger Kristus. Vännerna förstår inte vad han menar. Då anknyter Kristus till hur det är att föda barn. Kvinnan har det smärtsamt och svårt vid förlossningen. Efteråt glömmer hon snart alla plåga för glädjen över att hennes barn har fötts till världen. Tänk att han visste hur det är och kände med alla världens födande kvinnor. Det är märkligt i ett sådant patriarkalt samhälle, där männen inte brydde sig så mycket om kvinnans situation. Kanhända att Kristus som äldsta barnet varit med, kanske till och med gav handräckning, när mor Maria skulle föda. En hel bunt bröder och systrar såg efterhand världens ljus. Säkert led han med sin mamma, när hon skrek av födslovåndor och delade befrielsen när barnet gav upp sitt första skrik. På den tiden var det inte heller självklart att vare sig barn eller mamma skulle överleva.

 

Barnafödandet blev en bild för att sorg och glädje växlar. Det gör oerhört ont att förlora en närstående. Smärtan kan kännas outhärdlig och utan slut. I backspegeln kan ändå till sist lidandet kännas starkt men kortvarigt. Ingen natt är så mörk att det inte ljusnar igen. Vägen till livet har både bottendjup och höjder. Just nu läser jag "Kärlekskursen" av Anita Goldman. Den handlar om Katja. Plötsligt efter 20 års äktenskap lämnar mannen henne. Gråten överväldigar henne och vill inte gå över. Dag ut och dag in värker hjärtat. Olika terapeuter lyssnar, ger råd, men inget hjälper. Hur det går, vet jag inte än. I sammanfattningen på sista sidan skriver hon: "det var mycket senare och långt efteråt som jag alls tänkte på det hela som en kurs jag gått igenom. Kärlekskursen." Kanske är det en slags kärlekskurs i miniformat Kristus vill förmedla till sina lärjungar och oss? Livet är kort. Gråten har sin tid. Evigheten väntar. Hur tar jag vara på glädjen som spricker ut i varje liten kämpande vårblomma? Ha en riktigt solig och skön helg, valborgsmäss och första maj.

Elisabet Johansson

En forsythiakvist vittnar om skapelsens överflöd. En forsythiakvist vittnar om skapelsens överflöd.

Tankar inför helgen

22 april 2012

3:e sönd. i Påsktiden

Tema: Den gode herden

Joh. 10:1-10

"Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd," säger Jesus Kristus och kallar sig den gode Herden. En god vän och Indisk teolog har det som sitt huvudtema att Kristus ger överflödande liv. Det kändes lite chockerande i början att tänka så. Överflöd för tankarna till lyx och materialism. Skulle Kristus mena att jag skall bli miljonär och leva som en prinsessa? Ännu mer sarkastiskt låter det och utan harmoni med all fattigdom många i Indien lever i. Samtidigt tycks det som vår tid just har det som övergripande motto och gudomlig lag: "Du skall göra allt för att roffa åt dig så mycket du kan för egen del."

I regel menar Kristus alltid tvärtom. Han går oftast helt mot strömmen. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd, kanske inte alls betyder rikedomar i fickan eller på banken.

 

Den gode herden ropar på sina får med namn. Ett gott liv bottnar i att vara känd och älskad. Kristus ser och bryr sig om vem du och jag är. Även om vi gör misstag och råkar illa ut är vi ovillkorligt älskade av Kristus. Han gick ut ur sin grav för att vara hos oss i den här tilltufsade tillvaron. När Maria grät utanför graven av saknad och sorg, tilltalade han henne personligen. Maria, varför gråter du? Jag är ju hos dig.

 

Ett gott liv bottnar i att ha en trygg ledare. Den gode herden Han släpper ut sina får på grönbete och går före dem. Den globaliserade värld vi lever i är full av valmöjligheter. Det tycks alltid finnas grönare ängar utanför mitt eget stängsel. För en del år sedan fanns det får på åkern utanför mitt föräldrahem. En höstmorgon hade ledaren hoppat över stängslet tillsammans med hela fårskocken. Allihop stod förnöjt och åt äpplen i vår trädgård. Inte brydde de sig om att det var förbjuden frukt. En god ledare håller sin flock innanför stängslet och visar på bra värderingar, t.ex. du skall inte stjäla från andra. En bra chef går före med bra exempel, hänsyn till medmänniskan, omsorg om miljön, allas lika värde, enkel livsföring. Kristus levde inte i lyx utan i samklang med de fattigaste och utsatta i samhället.

 

Ett gott liv bottnar till sist i att beröras av frid. Den som går in genom min grind skall finna bete, säger Kristus. Utan att vara utbildad psykolog kan jag uppleva en oro i mångas sätt att vara. Cigaretten tänds med nervös hand. Pillermarknaden av lugnande medel är överhettad. Droghandeln ger stora inkomster. Våld och misshandel ökar liksom rädslan för varandra. Anders Breiviks kallhamrade dödande gör inte världen bättre. Ofta känner jag mig som en rädd liten människa i en stor och farlig värld. Varje morgon vågar jag starta en ny dag tack vare bönen: Kristus ta hand om mig och alla mina kära. Jag lägger mitt liv i dina händer. Då kan ett stråk av stillhet och lugn hjälpa mig stiga upp och ta itu med dagens oväntade händelser.

Jag har kommit för att de skall ha liv, ett liv i överflöd, säger Kristus. Kan det betyda att han vill ge dig kärlek, tryggt ledarskap och en inre frid?

Elisabet Johansson

Påskkaktusen vittnar om glädje mitt i det karga. Påskkaktusen vittnar om glädje mitt i det karga.

Tankar inför helgen

15 april 2012

 

2 i Påsktiden¨

Tema: "Påskens vittnen"

Evang. Joh. 21:1-14

 

"Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren." En kort och spännande beskrivning av lärjungarnas reaktion på det oväntade mötet med Jesus på stranden. Och så fantastiskt mänskligt! Efter de tumultartade dygnen då de först åt påskmåltiden och fick i uppgift att fortsätta bryta bröd och dela vin, sedan bevittnade Jesu fängslande, tortyr och korsfästelse och till sist flyr tillbaka till sitt gamla liv, fiskandet, så är det just där, i deras gamla vanliga liv, som de möter den uppståndne. Och jag känner igen mig i reaktionen. När det som både är helt otänkbart och samtidigt på ett annat sätt känns självklart, då vågar jag inte riktigt nämna det vid namn. Tänk om det försvinner?

 

Men Jesus tar hjälp av det mänskliga, det lärjungarna är bra på, deras fiskar, och ger dem tillbaka av det som bröd och fisk att äta. Och medan maten smälter i magen, kan också upplevelsen, verkligheten smälta in i medvetande och tro. Så tror jag också att Jesus tar oss i anspråk, i våra vardagliga situationer, och använder våra färdigheter och egenheter i sitt verk att sprida uppståndelsehoppet. Jesus Kristus lever, vi är inte utlämnade åt död och kaos som det sista, upprättelsen är möjlig. Därför vågar vi nu vittna, även om kaos fortfarande försöker hålla sitt grepp och stundtals gör oss trötta: Kristus är uppstånden!

 

Kerstin Strömberg

 

Uppdukad påskmåltid - en mötesplats för han som är! Uppdukad påskmåltid - en mötesplats för han som är!

Tankar inför helgen

9 april 2012

Annandag Påsk

Tema: Möte med den uppståndne

Evang. Luk. 24:13-35

 

"Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt," säger några vandrar från Jerusalem på väg till Emmaus. En okänd man har slagit följe med dem. Följeslagaren får veta att männen blivit uppskakade av några kvinnors berättelse. Mariorna hade varit vid Kristi grav i gryningen och funnit den tom. En ängel hade sagt till dem att Kristus lever. Medvandraren förklarar för männen att det som hänt är förutsagt av profeterna och undrar varför de tvivlar på uppståndelsen.

 

Vad ska Emmausvandrarna tro? Kan det kvinnor berättar vara sant? Kan en död människa verkligen leva igen?

Just nu läser jag en bok som heter: "Jerusalem – en bok som hjälper dig att gå vilse." Fyra olika journalister/författare skriver om sina upplevelser i Jerusalem. Ju mer de trängare djupare in i stadens historia, geografi, blandade kulturer och religioner så kompliceras bilden. Eva Odrinschinsky besöker Gamla stans södra sluttning. Dalen där byn Silwan ligger skall förvandlas till naturskyddsområde av den ultranationalistiska israeliska organisationen Elad. Arkeologer borrar sig envist in i berget för att hitta bevis på att här gjorde en gång kung David Jerusalem till huvudstad och sonen Salomo byggde det judiska templet. En miljon turister får varje år höra den här berättelsen.

 

Eva gör en annan rundvandring till Davids stad/Silwan med en palestinsk guide. Ledsagren stämplar judarna som inkräktare i Palestina. De två judiska templens existens förnekas. Judarnas historiska, religiösa och emotionella koppling till Jerusalem görs till en lögn som judarna hittat på. Vid en tredje rundvandring med alternativ-arkelogerna berättas en modifierad historia, där stenarna kan bli till broar mellan tider, kulturer och folk. Ja, vad skall vi tro och vem skall vi tro på? Det tycks inte svårt att gå vilse vare sig i Jerusalem eller bland historiska tolkningar av tillvaron.

 

Var Emmaus låg finns inga belägg för idag. Den låg troligtvis 1-3 mil väster om Jerusalem. Ingen av oss kan hitta dit. Vandrarna fick ändå ett långt samtal med sin följeslagare, innan de i kvällningen nådde Emmaus. Kanske är det inte fel att ifrågasätta och lyssna in olika redogörelser. Männen på vägen mötte inga enkla svar utan måste fundera och känna efter. Vid den enkla kvällsmåltiden kände de igen sin följeslagare. I ett brutet bröd mötte de Kristus levande igen. Kvinnornas berättelse från graven blev inte bara påhittade syner utan verklig. Vem som har rätt i Jerusalems alla konflikter är en svårlöst gåta, omöjlig att svara på. Var Emmaus låg eller andra bibliska platser kan vi lämna därhän. Mariorna och Emmausvandrarna vittnar om att Kristus kan möta dig här och nu. Vill du be honom slå följe med dig och dela hans närhet i ett stycke bröd?

Påskbakelse till glädje för andra. Påskbakelse till glädje för andra.

Tankar inför helgen

8 april 2012

 

Påskdagen

Tema: Kristus är uppstånden

Evang. Matt. 28:1-20

 

Hur kan kvinnornas upplevelse vid graven hjälpa oss med livet?

Maria Magdalena och den andra Maria upplever något helt oväntat och oförståeligt i gryningen. En jordbävning skakar marken och ett enormt ljussken rullar bort stenen från graven. "Kristus är inte här. Han har uppstått," säger en ängel till dem. Fyllda av bävan och förskräckelse springer de för att berätta vad de sett och hört för lärjungarna. Då möter de Kristus, den levande, på vägen. De griper om hans fötter och hyllar honom.

 

Efter påskaftonsbuffen skulle jag använda diskmaskinen i vår nya lägenhet. Tidigare har jag aldrig ägt någon diskmaskin och visste inte hur den skulle hanteras. Tallrikar mm hamnade i de olika facken. Diskmedel lades i facket och locket stängdes. Strömmen slogs på. Jag ställde vredet på A och maskinen startade. När den stannat såg disken inte ren ut. Efter ett nytt försök var disken fortfarande smutsig. Den blev diskad för hand. Med morgondisken hände samma sak. Med mycket möda hittade jag en manual på internet för just min diskmaskin. Nu förstod jag. Vredet skulle inte stå på A som betydde sköljning, utan på B eller C för diskning.

Manualen gav många andra råd för hur jag skall sköta min maskin på rätt sätt. Finns det någon sådan händig manual för att förstå påskmysteriet?

 

Nej, det som kvinnorna var med om den första påskmorgonen var helt unikt i världshistorien. De hade inga referenspunkter att ta till från tidigare erfarenheter. De som inte räknas med, som ingen makt har, som inte är vittnesgilla startar en världsrörelse.

De lägger grunden till en manual för det kristna livet.

För det första öppnar de sig för de osannolika, för inre beröring av ljuset. Sorgen efter deras väns död gör dem sårbara och mottagliga. De söker efter den de förlorat. Du och jag får lov att vara sökare efter den döde Kristus bland alla som inte verkar bryr sig.

För det andra tar de emot uppdraget att berätta om sin märkliga upplevelse vid graven. De protesterar inte och säger: Vi blir inte trodda eftersom vi är kvinnor och budskapet är helt otroligt. Med glädje och bävan bli kvinnorna de första missionärerna. Du och jag som är kvinnor får lov att predika om Kristus lika väl som männen.

För det tredje möter de Kristus livs levande och hyllar honom. Utan rationella förklaringar tar de i hjärtat emot sin vän, den uppståndne. Utan förbehåll kastar de sig till hans fötter. Du och jag får lov att följa hjärtats känslor för Kristus utan att skämmas. Vi hyllar honom med blöjbyten på barnen, genom att köpa de hemlösas tidning, ett telefonsamtal till den ensamme, en blomma till en sörjande .....

Någon entydigt bruksanvisning för livet efter påsk med den uppstånden går nog inte att skriva.Däremot får vi leva öppna mot ljuset, frimodigt ta emot Kristi uppdrag och leva med hjärtat som insats i praktisk omsorg om medmänniskan.

GLAD PÅSK!

Elisabet Johansson

Kvinnorna vid korset. Påskbord Vänersborgs kyrka. Kvinnorna vid korset. Påskbord Vänersborgs kyrka.

Tankar inför helgen

6 april 2012

Långfredag

Korset

Evang. Matt. 27:32-56

 

Ett ohyggligt drama äger rum. Kristus blir korsfäst. Soldater och nyfikna hånad och smädar honom. De vill inte förstå vem mannen på korset är. "Hjälp dig själv, om du är Guds son!" Lärjungarna lyser med sin frånvaro. Många kvinnor står på avstånd och ser på. De har följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom. En av dem är Maria Magdalen. En annan är Jakobs och Josefs mor Maria.

 

Vad tänker och käner kvinnorna vid korset? Hur orkar de vara där och se på, när deras älskade vän oskyldig plågas till döds? Varför är de där överhuvudtaget? Kan det vara så att de finns vid korset, för att de lärt sig följa Jesus Kristus in i livets mest smärtsamma ögonblick. De har sett hur han bryr sig om de utslagna, övergivna, ensamma, föraktade, sjuka, ensamma i samhället. Nu vill de visa omsorg och tillgivenhet till sin vän på samma sätt.  Kärleken till Kristus ger dem kraft att vara närvarande hos honom till slutet.

 

Tidigare dog många på sjukhus utan att ha någon hos sig. Idag är det mycket mer vanligt att anhöriga vakar och håller den döendes hand. Hela familjer kan vara i sjukrummet, även mindre barn. Det är inte ovanligt att människor dör i hemmet. En make eller maka har under längre tid sett sin livspartner tyna bort och delat ångesten inför slutet. Det kräver mycket mod, medmänsklighet och motivation för att inte gå under i påfrestningarna. Kvinnorna vid korset kan vara en god förebild och kraftkälla.

 

Ibland är det den sjuke som bär sina vänner. Långfredagens budskap är att Kristus lider på korset för att vara med dig och mig i livets djupaste kriser, i smärta och död. Han delar din och min övergivenhet, ledsnad och ängslan.

 

Arne H. Lindgren ger en aning om korsets kärleksmysterium i psalmen 208

Det tänds ett ljus i sorgens mörka gömma.

Det hörs ett ord i gråtens slutna rum.

Det föds en kraft i dödens bittra närhet.

Det hörs en sång när rösten blivit stum.

Det finns en makt i korset röda skugga.

Det går ett bud från gravens tomma rum.

Det är det nya livets stämma, Guds kärleks evangelium.

 

Elisabet Johansson

Korset med kvinnan mitt i livets vardagsunder. Korset med kvinnan mitt i livets vardagsunder.

Tankar inför helgen

1 april  2012

 

PALMSÖNDAGEN

Tema:  Vägen till Korset

Matt. 21:1-11

 

Vägen till korset – en tung ton präglar Palmsöndagen, trots människors sång och glädjeyttringar. Och för många av oss är vardagen full av olika mörka undertoner, mitt i det som fungerar. Det får mig att tänka på några ord Jesus sjunger i musikalen Jesus Christ Superstar, där han förklarar sitt förestående lidande med orden To conquer death you only have to die! Han sjunger det så tätt, så medvetet, och fint fast det är en sådan hård sanning. Just det är befriande, att Jesus, Guds son, vågar se den sanningen, och lever den åt oss, för att ge oss hopp, nytt livsmod och kraft. To conquer death you only have to die! Och där väntar Gud med sin kärlek – vi anar påskens ljus bakom korsets mörker.

 

Kerstin Strömberg

kyrkoherde

Västra Storsjöbygdens församling

Maria och Jesusbarnet, vaxljus. Maria och Jesusbarnet, vaxljus.

Tankar inför helgen

25 mars 2012

 

Jungfru Marie Bebådelsedag

Tema: "Guds mäktiga verk"

Evang. Luk. 1:26-38

 

På mitt piano står ett vaxljus. Det föreställer Maria med Jesusbarnet i famnen. En gång fick jag det av en god vän som hälsat på i USA. Efter c:a 25 år och flera flyttar står hon där lika stel och ståtlig utan minsta skråma. Bilden av Maria som den sköna, moderliga, fromma, oförstörda, tjänstvilliga, underkuvade och goda tycks inte heller förstörd av tidens tand. Samma tankar skymtar i psalm 480, som Bo Setterlind omformat efter ord av J.G. Seidenbusch 1687. "Du goda Jesu moder, O Maria! I nödens stund Den trogna, O Maria. .... Din lydnad är vår förebild, o Maria."

 

Går det att på något sätt se bakom alla dessa kravfyllda bilder av Maria, som kvinnor bör identifiera sig med och efterlikna? Lukas som skrivit ner bebådelseberättelsen är man och har sin egen förståelse och tolkning. Innan dess har den gått från mun till mun en längre tid. Folk på den här tiden hade teknik på att sanningsenligt berätta vidare viktiga händelser. Säkert hände det ändå att man la till och drog ifrån, anpassade innehållet efter åhörarna och situationen. Genom tidernas gång har Maria använts för att hålla kvinnor på plats och inom bestämda ramar. Jag som kvinna 60+ och 2000 år senare i en totalt annorlunda tid och kultur kan heller inte greppa hur det egentligen måste ha varit för den unga flickan Maria.

 

Hon var omkring 12 år och förlovad med en äldre man, Josef. Det var en överenskommelse mellan deras föräldrar. Maria hade bara att fogligt säga ja. Flickor på den tiden hade ingen egen talan. Tyvärr är det på samma sätt än idag i många länder. Arrangerade äktenskap är fortfarande vanligt i Indien. Det bygger på att kvinnan är medgörlig och eftergiven mannen. I Islam är kvinnans möjligheter oftast mycket beskurna. Äntligen kan en kvinna i Saudi Ariabien nu lämna huset och bli affärsbiträde, men hon får endast sälja kvinnliga underkläder. Inte gör det så stor skillnad, att en ängel säger till Maria: "Du skall bli havande och föda Guds son." I underläge och fostrad till underkastelse och lydnad svarar Maria: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Inte hade hon något val? Inte hade hon drömt om att bli med barn då, och inte med Gud utan senare med Josef? Maria är en av alla dessa unga tonårstjejer i vår värld som utnyttjas och kuvas för att vara männen till pass.

 

Hon används också som en bricka i tjänst åt kristendomens manliga dominanta makthavare. För att Gud skall komma till världen måste en kvinna finnas med i spelet. Någon kärlek eller sexualakt får inte förekomma. Det är alldeles för smutsigt och syndig. Bara en mystisk tillblivelse utan mänsklig beröring duger. Betoningen av att Maria var jungfru har skapat oerhörd ångest och skamkänslor inför mänsklig sexualitet. Kyrkans prelater har varit experter på att sätta upp pekpinnar och förbud som skuldbelagt kvinnan mer än mannen. Men vad hade det varit för fel om Maria faktiskt blivit med barn genom Josef? Hennes graviditet jämförs med Elisabet. Hon har blivit gravid på sin ålderdom. Genomsnittlig levnadsålder var c:a 35 år. Men för Gud är ingenting omöjligt. Här är det helt accepterat att Sakarias gjort Elisabet med barn. Deras son skall ju dessutom ha ett gudomligt uppdrag. Gud gör något omöjligt möjligt både för Maria och Elisabet. Gud skapar liv som blir till i deras kroppar, bärs och växer under deras bröst och föds med smärta och kamp.

Varje människa är ett stort och gudomligt under.

 

Den här söndagen hyllar vi alla världens kvinnor som både frivilligt och ofrivilligt blir med barn och tar emot dem i sitt hjärta och sin famn. Mest av allt hyllar vi den Gud som låter liv bli till och vill komma människor så nära som ett foster i en kvinnans livmoder.

Elisabet Johansson

Matudelnings till fattiga indiska barn. Matudelnings till fattiga indiska barn.

Tankar inför helgen

18 mars 2012

Midfastostöndagen

Tema: Livets bröd

Evang. Joh. 6:1-15

 

Mycket folk följde efter Jesus när han drog sig undan upp på berget. Med hjälp av 5 kornbröd och två fiskar från en pojkes matsäck gör Jesus ett under. Det var omkring 5000 män som blev mättade. Var finns kvinnorna i den här händelsen? Fick de inte gå hemifrån för att lyssna till vandringspredikanten? Var det bara männen som fick lov att ta del av religiös undervisning? I alla fall var det så i synagogan. Kanske räknades inte de kvinnor som ändå lyckats smyga sig med för att ta del av vad Kristus hade att säga? Kanske är det ett skrivfel eller räknefel i bibeln? Vem vet om 5000 män kan betyda 5000 människor och inkludera kvinnor? Det märkliga är att Kristus i den här berättelsen tar på sig kvinnorollen "himself."

 

Kristus känner oro för andras tomma magar. För det första ser han allt folket och undrar hur de skall kunna få mat? I regel är det en oro som kvinnor känner av starkare än män. Det startar redan vid ett barns födelse, och mamman som gör allt för att amma sitt barn. Mammor är känsligare för om barn inte äter. Även om män idag tar stort ansvar i hushållet, är det fortfarande kvinnan som oftast står för matlagningen till vardags. Vid de flesta möten i kyrkan är det kvinnor som ser till att det ordnas fika. Undrar vem som hade packat ner pojkens matsäck, innan han gick för att träffa Kristus? Matundret hade inte kunnat ske utan en mors oro för sitt barn. Kristus tar på sig samma oro för de som hungrar.

 

Kristus känner glädje över det lilla som ges. För det andra tar han emot pojkens matsäck och tackar Gud för brödet och fisken. Det var enkel fattigmans meny dag ut och dag in. Är det inte oftast kvinnans roll att vända och vrida på slantarna? Många av världens kvinnor försörjer familjen med långa dagsverken och små inkomster. Här tycks Kristus kunna koka soppa på en spik så det räcker till ett oerhört stort matlag!! Nej, något slags oförklarligt under sker. Kristus delar ut av det lilla, så att det räcker till alla. Han visar på delandets glädje och möjlighet. Små handlingar av omtanke kan göra stora under. Mödrar är ofta experter på att räcka en brödkaka till den som behöver. Kristus tar på sig samma glädje att dela med sig av det lilla man har.

 

Kristus känner ansvar att inget förfars. För det tredje uppmanar han lärjungarna att samla ihop matresterna, så att inget blir förstört. Kvinnor kanske har lättare att se allt det slöseri som sker med jordens resurser???? I varje fall har jag oerhört svårt att slänga mat och försöker omvandla rester till en ny rätt. Efter bästa förmåga tar jag inte till mig mer än magen behöver. Tyvärr sker ett oerhört slöseri med användbar föda i vårt land. Det slängs tonvis av ätbar mat i skolor, hem, restauranger, sjukhus, affärer. Jorden utarmas av lyxproduktion av t.ex. räkor och specialgrödor som forslas med flyg över jordklotet. Varför måste mjölk från Sverige köras till Frankrike för att sändas tillbaka i små yoghurtförpackningar? Varför måste grönsaker packas i Ecuador för att skickas till våra frysdiskar? Mödrar som handlar matvaror kan idag välja lokalproducerat och se till att mindre mat slängs. Kristus tar på sig samma ansvar att inget ätbart förstörs, för att jordens resurser skall räcka för kommande generationer.

Var finns kvinnorna i evangeliet? Förhoppningsvis finns de Kristi oro för andras hunger, i glädjen att dela med sig och i ansvaret för att allt tas till vara.

Elisabet Johansson

Kvinnors fingerarbete i det godas tjänst Kvinnors fingerarbete i det godas tjänst

Tankar inför helgen

11 mars 2012

 

3:e i Fastan

Kampen mot ondskan

Evang. Luk. 11:14-26

 

"Om det är med Guds finger jag drivet ut demonerna, då har Guds rike nått er," säger Kristus. Vad är det för Guds finger Kristus använder för att kämpa mot ondskan?  En gång ställdes en kvinna till svars för äktenskapsbrott inför Kristus. Då böjde hans sig ner och ritade på marken med fingret. Sedan sa han till kvinna: Inte heller jag dömer dig.Kan Kristus med sitt finger ha skrivit till kvinnan: Du är värdefull, förlåten och älskad?

 

I dagarna har en styvmamma och pappa stått inför rätta för att de drivit ut demoner ur en flicka i 12-årsåldern. De har hotat henne med brännvarma knivar och hällt svidande olja i ögonen. De har anklagat ett flickebarn för att bära onda demoniska krafter inom sig. Hur kommer det att påverka hennes självkänsla, Gudsbild och framtida relationer? Den här veckan har Internationella kvinnodagen firats på många platser på jordklotet. Oerhört många systrar i världen far förfärligt illa av att behandlas ovärdigt, skuldbeläggas och inte bli älskade för sin egen skull. Kanske Kristus med sitt finger i sanden vill säga att kvinnors fingrar är betydelsefulla. För att kämpa mot ondskan i tillvaron behöver Kristus kvinnors händer.

 

Med sina fingrar framställer kvinnor olika hantverk. De stickar, syr, väver fina handarbeten. Syföreningarnas arbete i Svenska Kyrkan har givit ett ovärderligt bidrag till att flickor fått utbildning, kvinnor startat egna småföretag genom minibanker, hungriga magar mättats. Bara i min lilla syförening på landsbygden kan vi i år ge 10.000 kr till Svenska Kyrkans Internationella Arbete. Med sina händer utför kvinnor i världen det mesta av obetalt hemarbete och förtjänsterna på arbetsplatserna är i regel små. Vad skulle hända om halva världens tjänande kvinnor satte sig under korkeken en dag och la händerna i kors? Alla kvinnors insatser med sina fingrar för familjen och samhället skapar fredliga gemenskaper. Kristus såg människan hos äktenskapsbryterskan och den slitsamma kvinnoroll hon levde i. Med sitt finger skriver han i sanden: "Du är värdefull."

 

Majoriteten som sitter i kyrkbänkarna runt om i världens kyrkor är kvinnor. De står för den innerliga andligheten inte bara en timme på söndagen utan hela veckan. Oftast är det kvinnorna som tar med barnen till kyrkan, lär dem kvällsbön, tänder ljus i det tysta. De förmedlar en motkraft till alla onda tankar och handlingar. Ett starkt minne är kvinnor från olika kristna samfund i Bangalore, Indien, som samlades för att planera Världsböndagen. Med stort engagemang visades bilder från kvinnors värld i Kamerun. Sedan bad de Indiska kvinnorna med djup inlevelse för sina medsystrar i Kamerun och över hela jorden. Kristus såg den bedjande människan i äktenskapsbryterskan och behovet av upprättelse. Med sitt finger skriver han i sanden: "Du är förlåten."

 

De händer som först tar emot det nyfödda barnet och vårdar det ömt är i regel mammans. Kvinnors händer bakar bullar och bröd för att värna om medmänsklighet och fredlig samvaro. Kvinnors fingrar utför det mesta av allt vårdarbete. Moder Theresa såg hur de döende dog som djur på gatorna i Calcutta. Hon skapade ett hem för döende. Dit bärs varje morgon människor som är nära slutet av Moder Theresas systrar. De får en sängplats, rena lakan, mat och dryck. Men allra främst får de en systers hand som tvättar den smutsiga såriga kroppen, smeker den tårblöta kinden och håller handen i ångesten och smärtorna. De utför en otrolig kärleksgärning men får sällan tack. Kristus såg den ömhetstörstande äktenskapsbryterskan. Med sitt finger skriver han i sanden: Du är älskad.

Vad är det för Guds finger Kristus använder för att kämpa mot ondskan? Har du och jag ett värdefullt, förlåtande och kärlekens finger att ge för godhetens skull.

Elisabet Johansson

Världsböndag i Missionskyrkan, Vänersborg. Världsböndag i Missionskyrkan, Vänersborg.

Tankar inför helgen

4 mars 2012

 

2 i Fastan

Tema: Den kämpande tron

Evang. Matt. 15:21-28

 

En kvinna med främmande tro och kultur möter Kristus. Hon ropar med full kraft, och ber att han skall rädda hennes dotter som har hemska plågor. Han nonchalerar henne, och säger att han bara är sänd till sitt eget folk. Kvinnan ger sig inte utan har svar på tal. Det gör intryck på Kristus.  Han tar till sig hennes hjärtskärande bön. Dottern tillfrisknar.

 

Ingen av oss tillhör det utvalda folket. Vi hör alla till det främmande folket. Det makalösa är att Kristus lyssnar till våra rop på hjälp över hela världen. Kvinnorna räknas ofta som lägre stående varelser, ibland inte värd mer än hundarna som äter smulor från sina herrars bord. Kvinnor förtrycks, förnedras och förringas. Ur djupen från lidande kvinnor på flykt,

i prostitution, i slummen, gästarbetare, i misshandel och krig hörs fruktansvärda skrik: "Herre, förbarma dig".

 

Första fredagen i mars firas "Världsböndagen." Det började med att Mary Ellen James, USA, 1887 samlade kvinnor till förbön för immigranter från Europa. På 1920-talet spred kvinnor från Nordamerika böndagsprogrammet till kvinnor i missionsländerna. 1931 firades böndagen för första gången i Sverige, i S:t Peters Metodistkyrka i Stockholm. Varje år är det en grupp kvinnor från något land som har utformat programmet. Det här året står en grupp kvinnor från Malaysia bakom texterna. De har valt temat: "Låt rättvisa segra." De fokuserar på änkan i Lukas 18:1-8 som envist återkommer till domaren och anhåller om att få ut sin rätt. Till slut ger han med sig, för att få tyst på henne. Precis som den kananeiska kvinnan ger hon inte upp sin bön. Världsböndagen är en global ekumenisk kvinnorörelse som följer i dessa enträgna bibliska bedjande kvinnors fotspår. De ger inte upp utan fortsätter be för kvinnor i världen år ut och år in.

 

Kvinnorna i Malaysia vill att vi ska be tillsammans med dem att alla folkgrupper och religioner i deras land gemensamt skall kämpa för religiös harmoni och en rättvis samhällsordning. De presenterar en malaysisk kvinna, Irene Fernandez, som engagerat sig för fattiga och förtryckta människor. 1991 var hon med och startade "Kvinnokraft", en gräsrotsorganisation till skydd för kvinnor. Irene dömdes till fängelse för att hon lyfte fram gästarbetarna hemska förhållanden. Hon överklagade domen och efter 6 år frikände de henne. Under tiden lyckades "Kvinnokraft" driva igenom en del lagar till skydd för utsatta kvinnor.

 

På 500 platser i vårt land firas Världsböndagen den här fredagen. Kvinnor i 170 länder över jorden följer samma program. Vi var en liten skara som möttes i Missionskyrkan i Vänersborg. En ekumenisk kvinnogrupp ledde gudstjänsten. Jag hade tagit med en god vän. Hon sa efteråt: "Det kändes väldigt bra att få höra hur kvinnor har det i Malaysia och att få vara en del av gemensam bön över hela världen". En kollekt togs upp till stipendiater som för hjälp att studera. Världsböndagens motto är: "Lära känna – be – handla." Vi får be i förvissningen som bär de bibliska kvinnorna och världens kvinnor att Kristus hör bön men ibland är han lite frånvarande.  Då behövs enträgen envis bön för att nå fram till hans öra.   

Elisabet Johansson

Fastan: tid att städa både i naturen och i själen.  Glasskål i Uppsala Domkyrka vid teologifestivalen. Fastan: tid att städa både i naturen och i själen. Glasskål i Uppsala Domkyrka vid teologifestivalen.

Tankar inför helgen 

19 februari 2012

 

Fastlagssöndagen

Tema:  Kärlekens väg

Jes 52:13-15, 1 Kor 13:1-13,

Luk 18:31-43, Psalt 86:5-11

 

Tro, hopp och kärlek

 

Esto mihi in Deum protectorum, Psalt. 31:3 (Var mig en skyddande Gud) – vilka funderingar har inte psaltarpsalmens inledande ord väckt... Esto mihi.... Och vilken glädje, inspiration och utmaning har inte den svenska rubriken "Kärlekens väg" för Fastlagssöndagen väckt. Denna dag som – åtminstone i de församlingar som jag har bott och verkat – slitits mellan festen och fastan. Den blå eller lila färgen och psalmvalet har ofta gett smak av den kommande fastan och samtidigt har det ofta bjudits på semlor till kyrkkaffet med smak av fest och överflöd. Och där är väl just det som är själva grejen med den sanna kärleken, den lever i såväl med- som motgång. Den håller i. Gud håller i oss, vi vilar i vårt dop. Och vi håller i varandra, förenade i dopet och i tron.

 

Jag tänker fastetiden som kristenlivets brännpunkt, där konturerna skärps och vi inbjuds att rannsaka oss själva, "städa" i våra liv och fokusera på Jesus Kristus, varandra och oss själva - i den relationen. Jag tänker att fastan - och påsken – båda sammanfattas i Korinterbrevets treklang: tro, hopp och kärlek – och störst av allt är kärleken. Detta är vår källa. Detta är den tro som vi lever och dör på. En enkel övning kan hjälpa till att väcka oss ur vår vintervardagsdvala och öppna oss för påskundret som sammanfaller med våren här på dessa våra nordligare breddgrader.

 

Utöver delandet i fasteinsamlingen kan en bönepromenad under lunchtid, en övning som är möjlig för de allra flesta av oss. Genom att gå bedjande fram, så får vi ju även med kroppen i vandringen på Kärlekens väg. Och därtill hjälp till att klarna både hjärta och hjärna, så att vi säkrar balans och fokus i våra liv. Till sist några strofer ur vår psalmskatt om liv, kärlek och sammanhang: "Hjärtan enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro. Lågor, ur Guds väsen flutna, brinn här klart i Kristi tro. Han är den som oss förenar, solen han och vi dess glans. På hans livsträd är vi grenar. Han är vår och vi är hans." SvPs 58:1

 

Pernilla Parenmalm

Studentpräst i Linköping

 

Ljusgloben i Uppsala Domkyrka. Där tänds och bärs hopp ... Ljusgloben i Uppsala Domkyrka. Där tänds och bärs hopp ...

Askonsdag  22 februari 2012

Tema:  Bön och fasta

Jes. 58:4-9, Jak. 2:14-17, Matt. 6:16-18

 

Vad hjälper det om någon har tro men inte gärningar, undrar Jakob i sitt brev?  Det är inte alltid enkelt att omsätta sin tro i handling. 

Under Teologifestivalen 2012 i Uppsala fick deltagarrna fundera i de banorna vid en  STILLA MÄSSA lördag morgon.

 

Reflektion

"Jag spanar efter Herren,

jag väntar på Gud, min räddare:

min Gud skall höra mig.

Triumfera inte, du min fiende!

Jag har fallit men reser mig igen,

jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus." (Mika 7:7-8)

Jag sitter i mörkret och spanar, väntar, hoppas...

Jag undrar hur livet ska kunna räta till sig, bli bättre, det är ju så kaotiskt omkring mig...

Jag är osäker på om Gud hör mig, jag har svårt att se vad Gud vill med mitt liv...

Jag spanar, väntar och hoppas...

eller

Jag har det ju så bra, men är ändå inte nöjd, jag ser nöden omkring mig, hur är det möjligt att jag ska kunna göra något, hur är det möjligt att hoppas...

Var spanar jag efter Gud, när barn far illa, kvinnor och män misshandlas och vi inte tar hand om jorden som vi borde...

Jag spanar, väntar och hoppas att du, Gud hjälper mig att se var och hur jag kan gripa in...

eller

Jag sitter i mörkret, bredvid mig sitter en människa som är så ledsen, så trött, som inte ens orkar hoppas, hur ska jag kunna vara hoppets redskap och skicka en liten liten gnista för att hjälpa någon annan att våga ... hoppas...

"Mitt i mörkret bjuder livet oss att växa som en låga...

Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga..." (ur psalm 744 )

Fortsätt våga hoppas!

För att världen ska leva behövs vi människor som aldrig slutar hoppas!

Visst, det finns stunder, dagar och tider när hoppet inte finns där, när vi sitter i mörkret...

MEN vi kan resa oss igen! och tro/hoppas/önska/be att förändring är möjlig!

Jag hoppas, du hoppas, vi hoppas!

 

Vi får spana, vänta och hoppas tillsammans, tydligt nu några dagar...

Vi får bäras av det gemensamma hoppet att "Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga"

Jag vill också påminna om kyrkofadern Augustinus ord som finns i "Teologifestivalguiden":

"Hoppet har två vackra döttrar i världen, Förnuftet och Modet. Förnuft så att det som inte bör ske inte sker, och mod så att det som bör ske kan ske."

Förnuft och mod, att ha fötterna på jorden OCH våga tänka/göra annat än jag brukar...

"Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga.

Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga"... hoppas...

 

Maria Rengård Sivertsson

Studentpräst, Universitetskyrkan, Uppsala

Guds hjärta är större än alla världens hjärtan.  Hjärtekakor på Alla Hjärtans dag. Guds hjärta är större än alla världens hjärtan. Hjärtekakor på Alla Hjärtans dag.

Tankar inför helgen

26 februari 2012

1 i Fastan

Tema: Prövningens stund

Evang. Matt. 4:1-11

 

Anden förde Jesus ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.

Varför leder Gud själv sin son rakt in i den ondes armar? Det skedde direkt efter dopet och som inledning av hans karriär. Måste Gud pröva sin son för att se om han skulle hålla måttet? Ville Fadern genom Anden visa oss något viktigt på den kristna vägen?

 

För snart 38 år sedan i maj prästvigdes jag. Visst kändes det speciellt när stolan hänges över axlarna och vid handpåläggningen. Någon dag senare packade jag min lilla "Bubbla" alldeles full. Mamma och pappa vinkade av mig. Kanske hamnade jag inte i en öken men däremot i en stor prästgård ute på landet. Sängen stod i en skrubb på övervåningen. För övrigt var rummen omöblerade. En av de första dagarna ställde jag mig mitt på golvet och undrade: "Vad skall jag göra här? Allt kändes ödsligt och ödesmättat? Prästvigningen gav ingen hjälp i sig. Den förbättrar inga livsvillkor. Skulle mina kunskaper, tro och personlighet räcka? Jag hade inte ens fyllt 24 år. Efter alla teologiska tentamina och prästexamen stod jag inför det verkliga startprovet. Många prövningar har dykt upp under vägen. En del har jag klarat. Andra gånger har jag fallit djupt ner i brunnen, men fått kraft att kravla mig upp igen.

 

Kristus utsattes för tre oerhört påfrestande prov i öknen. Han lyckades motstå frestelserna. Det hade nog inte jag gjort. Hur hjälper det mig att Kristus inte misslyckades utan hade styrka att svara djävulen på rätt sätt?

För det första säger Kristus att människan behöver både bröd och Guds ord. Anden uppmärksammar Kristus och oss på att Gud är nära i alla livets omständigheter.

För det andra säger Kristus att människan inte skall sätta Gud på prov. Anden uppmuntrar Kristus och oss att ta eget ansvar som myndiga vuxna personer inför Gud.

För det tredje säger Kristus att människan endast skall tillbe Gud. Anden uppenbarar för Kristus och oss glädjen i Guds tillgivenhet i tomheten.

Det största är kanske inte om jag lyckas eller misslyckas i livets prövningar. Kan det istället vara att  Gud i Kristus är nära, inte dömer och älskar ovillkorligt?

Elisabet Johansson

Ljus tända både för levande och döda.  Inget mörker finns i Gud. Ljus tända både för levande och döda. Inget mörker finns i Gud.

Tankar inför helgen 

5 februari 2012

 

Kyndelsmässodagen eller

Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Tema: Uppenbarelsens ljus

Evang. 1 Joh. 1:5-7

 

Räddade från uppgivenhet

 

En mycket god vän till oss blev under vår studenttid sjuk. Han fick en cancer som då var svårbotad men fick behandling, kämpade på och höll modet uppe. En dag efter ett läkarbesök sa han: "Nu har till och med doktorn gett upp, idag fick jag bara en burk vitaminer med mig hem." Tio dagar senare var han död. Det kanske han hade varit ändå men signalen från doktorn fick honom att ge upp.

 

Men måste man inte vara uppgiven när man skall dö? Nej, jag tror inte det. Sedan vår vän dog för drygt fyrtio år sedan har vi fått sjukvård vid livets slut och vi kallar den för palliativ vård. Pallium betyder kappa eller mantel. I en palliativ vård sveper man in den som lever men som skall dö i omsorgens värme, där man inte ger inte upp om den som lever nära döden. Svepta i den manteln kan vi få vara levande tills vi dör, tills det är dags att släppa taget, vilket är något annat än att ge upp.

 

Gamle Symeon och gamla Hanna var fromma och rättfärdiga människor, som sökte sig till templet med hoppet om att de skulle få möta den räddare som deras folk hoppades på. Men ju närmre döden de kommer desto mindre är chansen att detta skall ske. Då kommer föräldrarna med Jesusbarnet till templet. Symeon tar barnet i famnen och känner plötsligt att här går löftet i uppfyllelse och Hanna erfar detsamma. Vad är det de inser? Jo, att Gud är en Gud som inte ger upp om oss människor utan kommer till oss som skall dö med sitt värmande och skyddslösa liv. Som en värmande mantel av liv och omsorg möter Gud oss människor i det liv som är vårt, som slutar med döden och där vi lätt kan känna uppgivenhet. Nu kunde Symeon leva utan uppgivenhet tills han dog: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen." Räddningen gav inte frihet och makt i det yttre och räddade inte från döden. Men plötsligt stod det klart att Gud inte ger upp om någon människa utan sluter in varje utstött liv, varje döende liv, varje skadat, gammalt och litet liv i en levande värme, som den som utgick från barnet. Det var räddningen.

 

Men detta har sitt pris och Symeon och säger till Maria: "Detta barn skall bli till fall och upprättelse för många och till ett tecken som väcker strid." För det är provocerande att Jesus inte ger upp om någon enda. Det finns väl ändå gränser för hur länge man kan skydda någon? Den som har förverkat förtroende, den som har förbrutit sig, den som inte passar in .... osv. Men för Jesus finns inga sådana gränser. Han fortsätter att värma den som snart nås av dödens kyla, den som redan dömts från livet, den som är utanför livet. Därför kan vi behålla vårt livsmod trots mörker och död och därför vandrar vi i ljuset även om vår väg går genom mörkret. "Ljus är den mantel vari du höljer den du benådar. Mörker fördöljer mer ej ditt anlet ..."(Sv.ps.307:3)

 

Margareta Brandby-Cöster, Komm. Norrstrand, Karlstad

 

 

 

Fröet - ordet kan grönska i frusen mark. Fröet - ordet kan grönska i frusen mark.

Tankar inför helgen  

12 febr. 2012

 

Sexagesima  eller Reformationsdagen

Tema:  "Det levande ordet."

Evang.  Luk. 8:4-15

 

På söndag är det Sexagesima, "reformationssöndagen", med temat "Det levande ordet". Då kan vi minnas vad detta att leva i en kyrka som åberopar sig på reformationen betydde för kvinnor – och män – som arbetade för att kvinnor skulle kunna bli präster i Svenska kyrkan under 1900-talet.

 

"Reformationen" är ju som alla historiska skeenden möjlig att tolka på flera olika sätt samt att åberopa som stöd för många olika saker i nuet. Reformationsarvet är ett blandat arv, som alla arv, där det bästa och det värsta ryms. På Sexagesima, reformationssöndagen, väljer vi bland de många möjliga betydelserna av "reformationen" utan att förneka att också detta arv är blandat. Då får vi möjlighet att, med dem som gått före oss och kämpat för att kvinnor ska få vara präster, säga att vi står i den ständiga reformationens tradition. Vi lever i en kyrka som ständigt förnyas, reformeras, i kritisk dialog med Skriften, med vårt arv och med vår samtid. För kvinnor som Ester Lutteman betydde arvet från reformationen att bejaka varje människas religiösa myndighet, varje människas rätt att bejaka sin kallelse från Gud. Idag förvaltar vi det arvet. Så kan vi på Sexagesima minnas dem som gått före oss. I våra liv som präster bär deras ord, deras argument för kvinnors andliga myndighet, deras böner - i våra liv bär de frukt.

 

Idag är det vi som är här för att göra döda ord levande. Hur kan ord som att kyrkan ska ständigt reformeras, som "människors andliga myndighet", som "kallelse" bli levande ord idag? Vad betyder ord som "nåden allena", "rättfärdiggörelse", "kallelse" nu? Hur kan de bli levande ord som vi kan så i världen och i människors hjärtan? Vilken frukt kan de bära idag? Men när vi säger detta stora om oss själva, om vår myndighet och vår förmåga, så vet vi att vi inte alltid är den som sår. Ibland är vi den torra marken.

 

Så låt oss be för oss själva på Sexagesima:

Gud, tack för arvet vi fått att förvalta och för nuets utmaningar. Vi tackar Dig för att Du, genom oss, sår Ordet i världen. Vi tackar Dig för alla stunder när Ordet bär frukt. När vi, ditt Ords tjänare, förlorar orden, när vårt liv är som den torra marken, kom då till oss som regn och snö, som vårens värme, så att ord som "nåd" blir levande i oss. Amen.

Hanna Stenström, forskare

Forskningsenheten på Kyrkokansliet

Fattiga Indiska barn bjuds en rolig dag mitt i vardagskaoset. Fattiga Indiska barn bjuds en rolig dag mitt i vardagskaoset.

Tankar inför helgen

29 januari 2012

4:e e Trettondedagen

Tema: Jesus är vårt hopp

Evang. Markus 4:35-41

 

Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?

Jesu vänner överraskas av en häftig stormby på sjön. Han sover oberörd av det otäcka som håller på att hända. De är fasansfullt rädda. Varför hjälper inte Jesus dem direkt? De måste först skaka liv i honom och sedan ropa ut sin vanmakt. Först då stillar Jesus stormen.

 

Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? I vår tid, när hela världen tycks vara en enda krutdurk, kan den frågan dyka upp.

Varför hindrar inte Gud att oskyldiga dödas varje dag t.ex. i Syrien. Den här dagen lyfts minnen från Förintelsen under 2:a världskriget fram i ljuset. På olika platser tänds ljus och sker demonstrationer. Min bästa skolkamrat från högstadiet sa farväl av sin man. Han for med en kristen grupp till Estland. Hennes livskamrat omkom i Estoniakatastrofen och kom aldrig mer hem. Korrespondenterna visade nyss hur en ung flicka blev bortgift med en 40 år äldre man. De fick flera barn. Hon var hänvisad att hålla sig innanför hemmets väggar. De hade knappt mat för dagen, eftersom han var gammal och hon inte fick arbeta. Ändå drömde hon om en bättre framtid för sina barn. Exemplen kunde mångfaldigas i det oändliga.

Varför sover Kristus mitt i stormen? Varför tycks han långt bort och oberörd av alla faror och fasor?

 

Ingen av oss har något säkert svar? Det hör till Kristi egen hemlighet. Kan hoppet ändå gömmas i att lärjungarna skakade liv i sin vän.

De ropade ut sin nöd och bad om hjälp. På något sätt fick Jesus lugn på vågorna. Stormen la sig. Allt blev rofyllt och stilla. Nu förskräcktes vännerna istället över makten och handlingskraften hos Kristus.

De fick uppleva att han trots allt brydde sig jättemycket.

 

Vad skall vi tro! I mitt liv har jag många gånger varit med om att Kristus räckt ute en hjälpande hand innan jag ens hunnit be om det. Varje dag räddar han mig från mycket ont. Jag har också varit med om både personligen och i prästarbetet att frågan står obesvarad: Varför brydde du dig inte? Varför hörde du inte våra nödsignaler? Varför sov du och lät olyckan hända? Kan det trösterika ändå vara att han finns med i båten både i stormen och i stillheten????

Elisabet Johansson

Du är här i Kristi hjärta! Du är här i Kristi hjärta!

Tankar inför helgen

22 januari 2012

3:e efter Trettondedagen

Tema: Jesus skapar tro

Evang. Matt. 8:5-13

 

Bara du tror och ber tillräckligt ivrigt och kraftfullt sker under. Är det vad evangeliet vill förmedla? En officer ber Jesus hela en av hans tjänare. Det är en ung pojke som plågas och är förlamad. Jesus överväldigas av mannens övertygande tro på hans förmåga att bara säga ett ord, befalla, så blir pojken frisk. Undret utförs. Officeren, som inte är jude, höjs också till skyarna som mer troende än Jesu eget folk.

 

Den här händelsen skulle kunna få oss att tro, att Jesus gör under på befallning, bara vi ber tillräckligt tillitsfullt. Stora helandemöten sker på olika platser i världen. Trots höga rop och starka röster, hjärtskarande böner, uteblir undret. Människor går hem med uppgiften att be ännu mer. Besvikelsen över att Gud inte hör blir en plåga tillsammans med det mänskliga lidandet. Mysteriet bakom undret och tron kanske har helt andra utgångspunkter.

 

Det stora i den här händelsen är att officeren bryr sig om en liten sjuk pojke och tjänare. Barn och slavar hade inget värde på den här tiden. Förunderligt nog har han mannen med så hög maktställning hjärtat på rätta platsen. Han kan känna in smärtan hos ett utelämnat förlamat barn och vilja göra något för att hjälpa. Jesus lyssnar in hjärtats språk. Officeren insåg också sin maktlöshet i den här situationen. Han kunde ge order och ta order, men han kunde absolut inte befalla någon att rädda pojken. Istället överlämnar han ödmjukt det som skall ske i Jesu händer. "Säg bara ett ord," ber han. Det är ingen order utan en vädjan från en helt hjälplös människa. Jesus känner med den svage. Tro kan inte heller hållas innanför religiösa murar och begränsas till vissa folk eller trosriktningar. Tro kan finnas i alla läger och har inga gränser. Officeren tillhörde den Romerska ockupationsstyrkan. Han var från ett främmande folk och religion. Jesus respekterar olika religiösa uttryckssätt.

 

Kan det vara så att under sker i Jesu namn oberoende av hur stark tron är, oberoende av vår makt och oberoende av olika religiösa staket? Kan det hoppfulla i besvikelsen vara, när undret inte sker, att Jesus Kristus har hjärtat hos dig och mig?

Elisabet Johansson

Nytapetserad vägg med fönster mot våren! Nytapetserad vägg med fönster mot våren!

Tankar inför helgen

15 januari 2012

2:a efter Trettondedagen

Tema: Livets källa

Evang. Joh. 2:1-11

 

"Du har sparat det goda vinet ända till nu," säger värden till brudgummen. Sex stora stenkärl med vatten vid ett bröllop i Kana har förvandlats till vin, genom Jesu ingripande. Det skedde i slutet av festen, när alla redan började bli berusade. Livets källa kan rinna till oväntat och ge mer än vi kan ana. På vad sätt är du och jag öppna för undret i det omöjliga?

 

Vilket under! Efter jobbig grundspackling kläs väggarna med vackra tapeter. En skicklig målare förvandlar det gamla rummet till en ny oas. Tapetmönstret med små finstilta gobelänger fyllda av blommor i varm guldig färg ger liv och lyster åt interiören. Det skedde inte i våra tidigare boende under 30 år. Nu rinner livets källa till oväntat med inspiration åt innersidan både ytligt och på djupet.

Vilket under! Fönstret mot miniträdgården öppnar perspektiv mot den makalösa utsidan. Gräset grönskar den här milda vintern. En julros med sina vita försynta blad och knoppar sprider aningar av liv i den mörka kalla jorden. Förväntan vilar över naturen. När våren anländer är inget jag kan bestämma över eller påverka. Livets källa är en gåva som rinner till i sin egen tid och takt.

 

Prabodh Diarsa från Gujarat i Indien var 25 år. Vid en hälsoundersökning konstaterades att han hade högt blodtryck. Det kändes oroande. Läkaren tröstade honom, att det inte var någon fara. Han fick medicin och rådet att motionera regelbundet. Under 30 år har Prabodh tagit morgonpromenader. Han skriver i "Rätt kurs" för fred. 13 jan. 2012: "Morgnarna har blivit välsignade stunder för mig, såväl fysiskt som andligt. Morgonen har blivit en tid att be för min familj, mina grannar, min kyrka och mitt land. Mina morgnar har blivit stunder att överlämna dagens utamningar till Gud, att söka Guds nåd, vägledning, hjälp och styrka inför dagen. Jag tackar Gud för varje sådan morgon!" Vilket under!  Morgonen är ett mirakel - varje dag!

På vilket sätt är du och jag öppna för undret i det omöjliga, i det vardagliga, kanske i nya tapetmönster, i livets källa och konstverk både ute och inne???

Elisabet Johansson

Ett hus byggs av mänskliga händer.  Ett hem byggs av mänskliga hjärtan. Ett hus byggs av mänskliga händer. Ett hem byggs av mänskliga hjärtan.

Tankar inför helgen

8 januari 2012

1 e. Trettondedagen

Tema:  Jesu dop

Evang. Matt. 3:13-17

 

"Detta är min älskade son," sa en röst vid Jesu dop.  Dopet visar att varje människa är ett älskat Guds barn för Jesu skull. Vad det borde betyda handlar följande artikel om. 

 

En plats för människan att födas, leva och dö på?

Julbetraktelse 24 dec. 2011 i Värmlands Folkblad av

Margareta Brandby-Cöster, kom. i Norrstand, Karlstad

 

Upprörd såg jag på tv-dokumentären om Florence, som är gammal, har levt ett liv och gett sitt bidrag till andras liv. Nu skall hon dö, men det finns inte längre plats för henne. "Vi får ringa ingen", säger döttrarna till Florence. Men nej, det finns inte någon plats där hon kan få den hjälp, lindring och vård hon behöver tills hon dör.

   Det är Sverige det handlar om, år 2011 efter Kristi födelse. Det är fullt här, trots välfärd och demokrati och utan kung Herodes och ockupation.

   Berättelserna hopar sig: om kristna människor som söker sig hit bland annat från Nordafrika, men som inte får stanna. Om den gamla dementa kvinnan från Ukraina som fortfarande hotas att skickas iväg. Om en familj i Ånge som varit här i elva år men som myndigheterna slänger ut på Luciadagen. Varje dag läser vi om nya utvisningar. Det finns inte plats.

  

Rent geografiskt och mänskligt finns det naturligtvis hur mycket plats som helst i Sverige. Men det finns inte plats i systemen, i lagarna, i politiken.

   På migrationsverket tolkar man till exempel lagarna så, att nu, när det har varit revolutioner i Nordafrika hela året, och diktatorer har störtats, är väl allt klappat och klart så att människor kan leva i fred och ro.

   Men det är inte så. Det har bara börjat. Ett ok har kastats av men ett nytt ok av förtryck hotar. I oro för ett nytt förtryck söker därför bland andra kristna människor från dessa länder skydd här i Sverige. Men här finns inte plats, på grund av den politik och de system som har tillskapats.

 

Den gången för tvåtusen år sedan bestämde sig Gud för att något måste ske, som visar att människan aldrig kan trängas ut för orättfärdiga systems skull! Han låter sig därför födas som en människa på en plats där det inte finns plats, i ett uthus som inte är en födelseplats för en människa.

   Där det inte finns plats "knör" Gud sig in, som vi säger i Göteborg. Han gör det för att visa att han inte går med på att vi fyller ut tillvaron med den politik, det förtryck och den ekonomi som tar livet från människan, vare sig hon skall födas, som Jesus den gången, skall dö, som Florence idag i Sverige, eller skall leva som den gamla kvinnan från Ukraina eller den kristna människan från Egypten som ikväll på julafton gömmer sig, för att hon inte får plats i vårt trygga land. Det står i en dansk psalm:

      Gud, utan dig har kalla spekulanter

      skapat vardag utan ljus och luft,

      utan tid för barn och gamla tanter,

      utan fågelsång och blomsterdoft.

      Utan dig får glädjen gå på kryckor,

      utan dig går livet helt i stycken.

 

   I natt följer Gud oss in i den djupa nöd som det handlar om när en människa inte får plats att födas, leva och dö. För Gud är intolerant mot allt och alla som lever på bekostnad av det svaga livet och den utstötta människan.

 

Därför är julkvällen en kväll med stor dramatik och inte en kväll av oproblematisk harmoni. Vår julnatt är faktiskt en kampens natt. Gud bryter ner system och paragrafer och ger utrymme för det lilla livet, för den som inte får en plats här.

   Det betyder inte att vi skall tillbringa julkvällen med att skämmas och sätta julgröten i halsen. Nej, julkvällens födelse är istället räddningen för oss, eftersom vi alla i grund och botten är människor som behöver en plats och ett försvar, när vi skall födas, leva och dö.

   I Julberättelsens verklighet får vi detta försvar, ett motståndets hoppfulla tecken på att livet självt tar sig rätten att få plats att födas, att leva och att dö, om det så skall behöva "knö" sig in.

 

Så – vågar vi lita på ljuset i mörkret? Inser vi, att när vi inte har plats för andra har vi inte heller plats för oss själva? Vågar vi släppa in den som står utanför och har vi plats för den som skall födas, leva och dö?

   Med berättelsen om barnet som föds i mörkret, får vi en möjlighet att stärka vår tro på ett hopp och ett liv som tar plats, men inte på andras bekostnad utan för att kunna ge liv också åt andra.

   Låt oss alltså fira en god jul och ta del av stillheten och friden och sångerna. Men låt oss göra det, inte för att falla i sömn och glömska utan för att orka få ett förnyat mod som stärker vår kamp för människan.

 

Margareta Brandby-Cöster

Fattig familj i Indien Fattig familj i Indien

Tankar inför helgen

6 januari 2012

Trettondedagen

Tema: Guds härlighet i Kristus

Evang. Matt. 2:1-12

 

Var hittar jag en söt gosig nallebjörn till ett nyfött litet barn? Nyss meddelade en glad röst från Indien i telefonen: "Min pojke är född. Det var jobbigt. Han måste tas ut med akut kejsarsnitt. Vi mår bra." Även den stolta mormodern berättade om den dramatiska men lyckliga tilldragelsen.

Mitt hjärta höll på att svämma över av varma känslor. Hur kan jag hylla den lille krabaten som kommit till världen? Kanske skulle han gilla ett gulligt gosedjur?

 

Några österländska stjärntydare tydde himlens tecken och förstod att ett gudabarn fötts. Då fanns inget fungerade postverk. De packade sina kameler och gav sig iväg för att själva hylla barnet. I kung Herodes palats hittade de honom inte. Stjärnan visade dem istället ett enkelt hus i Betlehem. Den fina babyn i mamma Marias armar fyllde deras hjärtan med glädje. Istället för gosedjur tog de fram gåvor av guld, rökelse och myrra ur sina skattkistor av gav till familjen. De delade med sig av tacksamhet och lycka över livet. Med sina tillgångar ville de ge det fattiga barnet en framtid.

 

Ständigt föds nya barn till den här jorden. Många bor på trottoaren, i flyktingläger, i slummen, på soptippen, i barnhem, i krigssoner, i katastrofområden. De har ingen större glädje av att vi skickar överflödiga nallebjörnar. Däremot behöver utmärglade små kroppar i sina mödrars svaga armar mat för dagen, medicin och möjlighet till en framtid. På Trettondedagen avslutas julinsamlingen för Svenska Kyrkans Internationella arbete. Hur kan du och jag hylla varje nyfött gudabarn i världen? Kanske kan vi för 100 kr skänka en matkasse med guld, rökelse och myrra i. Hur kan vi mer hylla Guds egen son som bor i varje litet människobarn?

Tavla i Katolsk kyrka för gästarbetar i Bahrain Tavla i Katolsk kyrka för gästarbetar i Bahrain

Tankar inför helgen

26 december 2011

Annandag Jul

Tema: Martyrerna

Evang. Matt. 10:16-22

 

Vad är det för positivt med martyrskap?

Efter jublet över ett litet barns födelse följer sorgesång.

Födelse vänds i död.

Den vita färgen blir blodröd.

Stefanos stenas till döds för sitt vittnesbörd om Kristus.

De kristna i Jerusalem blir svårt förföljda och skingras över landet.

De tolv apostlarna dödas på olika grymma sätt för sin tro.

Martyr är någon som vittnar om sin tro och måste betala med sitt liv.

En martyr vägrar att ställa upp på de som vill tvinga till annan tro.

Kristus är den förste martyren och förebilden för martyrskap.

Vad är det då för positivt med martyrskap i ditt och mitt liv?

Är martyrskap något att sträva efter?

 

På ett sätt har Kristi lidande på korset blivit en kvinnofälla.

I många kulturer måste kvinnorna slita ut sig för mannen och familjen. De kuvas, underkastas, utnyttjas och tror att de måste utstå allt hemskt likt Kristus. En kvinna som opponerar sig, höjer rösten eller sätter ner foten kan bli kan bli mer avspisad och förlöjligad än en man. Hon skall helst bara säga ja och amen.

Det finns inget positivt med att acceptera att bli plågad av andra för korsets skull. Däremot kan Kristi kors och Stefanos martyrium inspirera att ta upp kampen mot alla nedbrytande krafter. De speglar en kärlek som finns och som inte viker ens i kallhamrat våld. Glädjen över det lilla nyfödda barnet i krubban bär in i livets svagaste ögonblick, i mörker och död. Gud är med oss små sårbara ynkliga personer.

 

Gunilla Hallonsten skriver i "Uppdrag Mission" nr 1 2012 om kvinnor i Afrika som finns på samhällets undersida. Ofta är de fattiga och outbildade från landsbygden. De går tillsammans i små hjälporganisationer för att dela tro och liv. Kvinnorna vårdar särskilt hiv/aids-drabbade och tar hand om föräldralösa barn. Många av dem är utestängda från församlingen och familjen för att de arbetar med hiv eller själva bär på sjukdomen. Genom deras goda exempel påverkar de sina lokalsamhället och kyrkor att gå kärlekens väg. Kristus är den som lider med dem och ger kraft att bära andras bördor.

På vad sätt kan martyrskap, vittnesbörd om tro och liv, betyda något positivt för dig?

Elisabet Johansson

Maria och Josef i Vänersborgs kyrka. Maria och Josef i Vänersborgs kyrka.

Tankar inför helgen

24-25 dec. 2011

Julafton och juldagen

Tema: "Den heliga natten" och

"Jesu födelse"

Tema: Luk. 2:1-20

 

"Maria lindade och la sin nyfödde son i en krubba,

eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget."

I söndags sjöngs julen in i kyrkan. Fler och fler strömmade till. Strax innan klockringningen fanns inte en endaste sittplats kvar. Många ställde sig längst ner. En del upplevde att det inte fanns rum för dem i kyrkan och gick besvikna hem. Det händer sällan att kyrkobesökare inte hittar någonstans att sitta i vår tid. För det mesta gapar många bänkar tomma istället. Samtidigt är det en svår och jobbig känsla att inte få vara med, inte få plats, bli utestängd från andras glädje.

 

En berättelse som alltid talar starkt till mig vid jultid är "Flickan med svavelstickorna" av H.C. Andersen. Hon sitter i den bitande kölden utanför de rikas hus. Det lyser av fest med värme och mycket god julmat ur deras fönster. Ingen ser eller köper några stickor av henne. Till slut måste hon tända dem en och en för att värma sig med. När sista stickan brinner ut ser hon sin mormor i himlen som tar in henne i sin famn. Nästa morgon sitter den lilla flickan stel och kall och död mot husväggen, medan människorna i huset sover gott varma och mätta efter julaftonskvällens firande. Ingen hade plats för henne.

 

Ingen öppnade härbärgets dörr och beredde plats för den unga Maria med sin stora mage. Hon stängdes ute från godsakerna och gemenskapen innanför väggarna. Kanske led hon mest av att ingen brydde sig, att hennes barn som var på väg att födas. Den där första julnatten blev han också avvisad från de välbeställdas hus. Kristus kom till världen utanför kyrkporten, kungapalatset och köksspisens värme. Kan det vara julens kärnbudskap? Kristus kom för att dela de övergivna, utanförställda, ensamma, tomhänta och krisdrabbades liv.

 

I Trollhättan-Vänersborg blir detta säkert en annorlunda jul. SAAB:s konkurs är ett faktum. De anställda har inte fått lön sedan i slutet av oktober. Om några pengar kommer före jul är osäkert. Många tvingas ta nödlån, som senare skall betalas tillbaka. Oro och rädsla sitter säkert som en propp i strupen. Frågorna kan inte dränkas av julmusiken och de röda tomtenissarna in affärsfönstren. Hur skall det bli för oss? Kommer det att finnas en ny plats i arbetslivet och samhället, så att vi kan känna oss innanför igen? Det är en helt helvetisk känsla att vara arbetslös eller finare "arbetssökande."

 

Vad hjälper det då att Maria födde Guds son utanför de vanliga trygga ramarna?Det tål verkligen att fundera över varför Gud kom till jorden i ett fattigt stall och måste låna djurens matho till säng?

Elisabet Johansson

Maria, Ödskölts kyrka Maria, Ödskölts kyrka

Tankar inför helgen 

18 december 2011

4:e Advent

Tema:  "Herrens moder"

Evang. Luk. 1:46-55

 

Magnificat

Hon är magnifik, Maria, då hon brister ut i sin lovsång. Inget försiktigt eller kvinnligt ljuvt över henne - hon är kraftfull och självmedveten. Eller Gudsmedveten: hon är fullt klar över vem det är som handlat. Ingen motsättning i detta – hon är upphöjd därför att Gud upphöjt henne.

Den kraftfulla Maria står där på den sista adventssöndagen som en stark profetgestalt. Adventstiden är full av mäktiga profettexter, starka löftestexter om uppfyllelsens tid, en förvandlande tid. Maria ingår i profettraditionens betoning av Guds värdeskala: rikedom och makt är boss och flarn, men de fattiga och arma skall ärva riket.

I år skulle jag vilja se en ny julkrubba. Det är inte ett knubbigt barn som är i centrum av glittret, det är en tunn och skröpplig åldring – gubbe med snusränder, gumma med blöjor – dement, trött, förvirrad. Lutade över honom eller henne står Josef och Maria och deras ansikten lyser av kärlek – på stigen nalkas de tre kungarna; sina aktieportföljer och bonusprogram har de omvandlat till gåvor till den bräcklige i ljuset under stjärnan.

Upphöja de ringa? Vilka är de ringaste? Vilka är de med övermodiga planer som ska skingras som agnar i vinden? Vad skulle profeterna ha sagt? Vem är det vi ser när advent övergår i jul och allt jordens glitter vill blända oss?

Christina Bergil, komminister i Allhelgona församlingen i Lund

"Anges"  Änglar "Anges" Änglar

Tankar inför helgen

11 dec. 2011

3:e Advent

Tema: Bana väg för Herren

Evang. Matteus 11:2-11

 

Jesus började tala till folket om Johannes och frågade: "Vad gick ni ut i öknen för att se?" Johannes hade levt som eremit i öknen vid kanten av floden Jordan. Många hade dragits till honom, trots att han inte var mer än ett strå för vinden, inte bar kungliga kläder och hade ett kärvt budskap. Vilken inre längtan fick människor att söka sig till en sådan här udda figur långt borta från vanlig redlighet? Vilken längtan för oss till kyrkan på luciahögtider, julsångsgudstjänster och samlar kring krubban i mörk och kylig advent?

 

Den här lördagen går Nobelfesten av stapeln. Litteraturpriset delas ut till en svensk poet, Tomas Tranströmer. Kan en kort haikudikt av honom gömma något av vad vi längtar efter, vad vi kan gå ut i öknen för att se? Han skriver: "Förbryllande skog där Gud bor utan pengar. Murarna lyste."

 

Tidningar och nyheter handlar ständigt om den ekonomiska krisen i Europa, lågkonjunktur, ökad arbetslöshet, inga löner för SAAB-arbetarna. En ung mamma berättade: vi måste vända på varenda krona och har inte värme i sovrummen. En pappa sa: Vi letar efter allt som går att göra gratis. Mitt i svårigheter kan nya insikter dyka upp. Förbryllande skog. Pengar är viktiga men kanske är de inte allt. Johannes med sin enkla livsföring visade att mycket går att leva utan. Livet har en innersida som också är värdefull. Förbryllande skog där Gud bor utan pengar. Tänk att det finns något som är gratis i julköpenskapen? Gud! En ung mors ansikte strålar av lycka över att fattigt nyfött barn i djurens matho och stall. Murarna lyste.

 

John Wesley var en stor Engelsk evangelist på 1700.talet. Hans mor, Susanna, hade en djup kärlek till Kristus. Med 19 barn att ta hand om var det inte alltid lätt att hitta tid för Gud. Susanna följde en regel: Hungriga magar, kinkiga barn eller annat som krävde uppmärksamhet fick vänta tills hon fullföljt sin morgonandakt. Hon tog sin inre längtan på allvar. Det hjälpte henne att klara alla vardagens tuffa krav. Förbryllande skog där Gud bor utan pengar. Murarna lyste.

 

Begrunda  träsnittet "änglar" ovan.  Johan Danell, broder i Taizé,  har utformat och tryckt det.  Vad säger konstverket dig? Grunna gratis en stund.  På vad sätt möter den din längtan???? 

Julrosen sticker upp ur snö och kyla. Den rätar på sig i alla väder. Julrosen sticker upp ur snö och kyla. Den rätar på sig i alla väder.

Tankar inför helgen 

4 december 2011

2:a advent 1 årg

Tema: "Guds rike är nära"

Text: epistel Rom 15: 4- 7

Evang Luk: 21: 25-36.

 

"Måtte uthållighetens o tröstens Gud göra er eniga," skriver Paulus.

Måtte Gud stå ut med oss - kan få vara vårt bönerop idag.

Vad behöver Gud stå ut med? Här har vi var och en ett personligt svar att lämna inför den Helige. Idag lider människor och därmed också Gud av att vi inte lyckas vara kärleksfullt raka inför varandra.

Var finns oenigheten? Den finns i våra olika värderingar i allmänhet. Våra värderingar gör att vi förlorar insikten för en stund, insikten om att Gud lever i var och en av oss trots att vi är olika och värderar och tolkar olika. Vi fastnar halvvägs i målet att leva i respekt för varandra. Värmen försvinner.

 

Inledningen till evangeliet ger oss möjlighet till olika värderingar, tolkningar på tecken om när Människosonen kommer.

Vi skulle kunna skrämma upp varandra rejält, Vi skulle kunna tolka Jesus ord som: nu är det dags, för så här är det på jorden idag.

Det finns svårigheter just i detta att vi har olika meningar och tolkningar. När Jesus får råda som förebild, när vi blir genomvärmda av befrielsen som tilliten till Jesus suveränitet ger, så skulle vi kunna ta emot varandra och betrakta varandra som syskon trots vår olikhet i åsikter och värderingar. Jesus ger en uppmaning:

RÄTA PÅ ER OCH LYFT ERA HUVUDEN

Det handlar om det som ska komma, men också om ett NU.

Det är NU vi ska RÄTA PÅ OSS OCH HÅLLA OSS VAKNA.

Håll er vakna hela tiden – är att inte hamna i andlig sömnighet.

Är inte sömnighet något evigt modernt. Vårt liv präglas lätt och ofta av slapphet, tröghet och brist på närvaro och uppmärksamhet.

Kärleksfull närvaro borde prägla våra liv. Att vaka betyder att vara disponibel, att stå till förfogande. Om jag och du är disponibla så finns det plats för andras tankat och liv även om de är annorlunda än våra. Det kan vara både besvärligt och obekvämt, men det hör till livet. Det börjar med att du har rätat på dig själv och accepterat de gåvor som du bär inom dig och den största gåvan att Gud bor i dig och fungerar även genom dig.

 

Sedan kommer nästa steg i att vaka. Vaka betyder också att längta.

Längta efter den stilla närvaron, istället för sorlet, istället för ytlig gemenskap som Jesus varnar för. Som vi är mot människorna så är vi också mot Gud. Ett påstående som vi kan fundera på.

Som vi är mot människorna så är vi också mot Gud.

Gud är alltid kommande till oss - i varje ögonblick.

Var observant till att börja med...........

I kristendomen är längtan helig- såsom hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig o Gud.(Ps 42:2 )

Adventstid är att acceptera sin längtan och söka sig till Honom som ensam kan fylla vår längtans avgrund – våra djupaste behov av närvaro i oss själva. Det handlar inte om att spekulera över den yttersta dagen, när Jesus kommer tillbaka. Det handlar om ett NU

Det viktigaste är NUET, att vara öppen så att Livet kan fungera kärleksfullt genom oss när det behövs.

(Tyra ) Helena Lindström

Vi tänder ett ljus i Advent. Det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i Advent. Det värmer den som frusen är.

Tankar inför helgen

27 november 2011

1 Advent

Tema: "Ett nådens år"

Årgång 1 Evang. Matt. 21:1-9

 

"Jag är orädd men samtidig rätt ödmjuk med stor respekt både för personer och för historik." För några dagar sedan beskrev Malin Person, vd för Volvo Technology, sig själv med de orden i Göteborgs Posten. En fascinerande kombination; för henne går det helt klart att hålla samman ansvarsfullt ledarskap och oräddhet med vad hon definierar som ödmjukhet. Ordet ödmjukhet verkar för henne, betydelsemässigt, hamna nära respekt för andra människor och deras erfarenheter.

 

Mina tankar vandrar från den ödmjuka Volvo vd:n Malin Person via Jesus, ödmjukt ridande på åsnan, till romanen Niceville, en bestseller roman om den amerikanska södern på 1960-talet. Den utspelar sig under en tid då rasmotsättningarna blossar upp och brinner häftigt. Med skrämmande skärpa tydliggörs nödvändigheten av medborgarrättsrörelsens och Martin Luther Kings kamp för frihet och lika rättigheter för svarta. Samtidigt, parallellt med kampen, fortsätter under den här historiskt omvälvande tidsperioden, svarta nannys att kärleksfullt uppfostra vita familjers barn efter mönster som pågått oavbrutet sedan slavhandelns tid. Romanen har också filmats och kanske har fler än jag läst boken och sett filmen under hösten.

En scen har etsat sig fast hos mig. Där sitter den 16-åriga huvudpersonen i trädgården, knäckt och bruten av att inte blivit bjuden av någon av killarna till årets stora händelse, skolbalen. De traditionella könsrollerna är minst lika djupt cementerade som rasernas åtskillnad, så tragiken är verklig för den intellektuella tjejen som inte platsar och lever upp till normen av hur hon ska se ut, bör uppföra sig med mera. Bredvid henne slår sig hennes åldrade, livserfarna, svarta nanny ner. Hon börjar inte trösta med plåster-på-såren-ord eller försäkringar om hur söt hon tycker att hennes skyddsling är. Nannyn tar flickans hand, trycker djupt ner sin tumme i hennes handflata, ser henne med stor allvar djupt in i ögonen och säger: "Du måste varje morgon bestämma dig för om det är deras bild av dig som ska styra ditt liv eller om du själv ska ta dig rätten att definiera ditt värde efter en helt annan bild än deras. Varje morgon." Förtrycket är verkligt och går inte att blunda för. Men vem ger vi makten att definiera våra liv?

 

Varje morgon i våra enskilda liv, varje nytt kyrkoår i kyrkoårets liv, kommer nådens Gud oss till mötes. Och våra liv erbjuds på nytt att få bli definierade av en makt som med största rättspatos väljer att leva i vapenlös respekt för sitt eget männikovärde och alla andra människors lika värde; en makt som, mot allt förnuft, väljer ringhet och prestigelöshet när han står öga mot öga med förtryck och maktspel. När destruktiva, nedbrytande strukturer om och om igen gör åtskillnad mellan människa och människa rider han in, ödmjukt, som en nagel i ögat på allt och alla som trampar ner mänsklig värdighet vare sig det sker i klassrum, på äldreboende, i församlingars arbetslag, i maktens korridorer eller storstädernas slumområden.

 

Guds verklighet, som den möter oss när Jesus rider in i Jerusalem på åsnan och vänder alla maktbegrepp på ända, är den verklighet som kan få lov att bestämma oss och definiera vårt värde varje morgon. Hur mycket vi än möts av motsatsen är det Kristusmötet som är vår bestämmelse. Vad händer i oss och med oss, när den som kommer, möter oss med prestigelöshet, respekt, självklart rättspatos och oräddhet?  Att ära Kristus, det är att ge den ödmjuka makten, och ingen annan makt, rätten att definiera mitt liv och allas liv. Välsignad vare han som kommer!

Nådens Gud, du som kommer i din kyrka, uppväck med din kraft våra hjärtan, så att vi med glädje kommer Kristus till mötes. Amen.

Birgitta Westlin

eld i kylan eld i kylan

Tankar inför helgen

20 nov. 2011

Domssöndagen

Tema: "Kristi återkomst"

Evang. Matt. 13:47-50

"Så skall det bli vid världens slut," säger Kristus. "Änglarna skall kasta de onda i den brinnande ugnen och lämnade de rättfärdiga till himmelriket."

 

Hur kan vi fortfarande ha med sådana här bibelord i gudstjänsten? Var det inte tankar om den brinnande elden, som Luther vände sig emot? Prästerskapet tog betalt för avlatsbrev, för att tjäna på människors rädsla att dömas till evig gråt och tandagnisslan. Vid sin brottning med domstankarna kom Luther fram till att det är "nåd allena" som gäller. Ingen kan förtjäna en plats nära Gud. Kristus har gratis av kärlek gett varje människa en plats i Guds hjärta. Den som vågar tro på kärleken kan känna sig trygg inför allt tal om dom och evigt straff. Kanske kan man istället se det som att änglarna skall skilja bort det onda från det rättfärdiga och låta alla felsteg bli till aska?

 

En gång hade jag en grupp konfirmander på läger? De fick skriva ner saker på en papperslapp, som de ångrade. Sedan lät vi alla papperslappar brinna upp i brasan. Så förlåter Gud allt dumt vi gjort, menade jag. Gud är som en mor. Hon gillar inte barnens dumheter och försöker tala dem till rätta. Gång på gång förlåter hon och tar dem i sin famn. Efter lägret kom några föräldrar och var väldigt arga. Hur kan du säga att Gud bara låter våra synder brinna upp och glömmer dem? De ansåg att felsteg skulle bestraffas för att barnen skulle fostras riktigt. Rätt måste gå före nåd. Ja, hur är det egentligen? Vem vet? Min fasta övertygelse är att Gud, för Kristi mänsklighets skull, alltid ser på dig och mig med kärlekens ögon, älskade helt och fullt utan krav.

 

Bo Setterlind skriver i "Ordet och fritänkaren."

Jag sitter för mig själv i vinternatten

och grubblar på ett ord jag hört.

Jag ser på stjärnorna, sedan på lappen

 där jag skrev ned det för att inte glömma.

Där står knappt synligt, något oerhört:

 "Jag dömer ingen."

Ingen?

Gott slut på kyrkoåret!   Elisabet Johansson

Du ger mening åt allt

Mer än alla ord,

strörre än alla bilder

är du, o Gud.

Ändå är du mig närmare

än mina egna tankar. 

Allt finns till i dig

-min bön och mitt arbete,

nuet och framtiden.

Du som skapar, försonar

och ger mening åt allt,

av din hand får jag liv,

hos dig är jag hemma,

nu och för evigt. 

Karl-Johan Tyberg

Utan förklädnad

Ylva Eggehorn

 

Här är jag, min Gud,

- och jag vill möta dig

utan förklädnader. 

Jag är skygg för din närhet,

men längtar efter ditt liv. 

Gör något vackert av

min vardag och min kraft och låt ditt ljus lysa

genom min otillräcklighet. 

Låt mig få bli en gåva

till andra människor. 

Jag vet att du gläds

åt min styrka och

orkar med min svaghet. 

En gång skall jag möta dig

fri från allt mitt eget och

älska dig utan förbehåll

som du älskar mig.

Min kropp är trött

Elisabet Essén

 

Jag är din, bara din

och ingen annans.

Min kropp är trött

och märkt av smärta

som ett lerkärl.

Sprickan är

alltid närvarande

liksom du, min Gud.

PSALM  307

A. Frostensson

 

1. Från våra kära,

från våra vänner skils vi

och lämnar dem

i Guds händer. 

Led oss, o Gud,

i dödsskuggans länder

hem till ditt rike.

 

3.  Ljus är den mantel

vari du höljer

den du benådar. 

Mörker fördöljer

mer ej ditt anlet. 

Evighet följer

livet på jorden.

Ett enda ord

Britt G. Hallqvist

 

Gud, gör ett enda

av dina ord

levande för mig,

som en smak

på tungan,

ett ting att gripa tag i. 

Så vill jag börja

med det ordet

och gå vidare

i din välsignelse.

Ge oss hjärtan

 

Käre Jesus Kristus, du

som gav mat åt de fattiga,

botade de sjuka,

tröstade de sörjande

och tog barnen i din famn. 

Ge oss ögon som

ser nöden omkring oss,

ge oss öron som

hör de tysta ropen,

ge oss händer som

kan bära de svaga

och hjärtan fyllda av kärlek.

Birgitta Ericsson Löfgren

VÄLSIGNELSEN

från kvinnor i Malaysia

 

Må välsignelse från Gud, rättvisans källa,

flöda över oss.

Må välsignelse från Sonen,

som led

för vår orättfärdighet,

alltid följa oss.

Må välsignelse

från den heliga Anden

ge oss kraft att arbeta

för rättvisa och fred. 

Amen.

KÄRLEKENS VÄG

Kristus, din kärleks väg

 leder in i det smärtsamma, där det är svårt att behålla

ett trovärdigt förhållningssätt.  Till och med du ropade i ångest din övergivenhet och vanmakt.  Du vet hur det är

att inte räcka till. 

Du vet hur det är

när tron rämnar. 

Hjälp oss att tro på

att smärtan banar väg

för nytt liv, så som du visat oss i din uppståndelse.

 

Kristus, förbarma dig

över alla barn som far illa, över dem som inte blir sedda, de barn som  utnyttjas sexuellt och de barn som inte har någon vuxen att lita på.

 

Kristus, förbarma dig över oss.  Ge oss seendets ögon och mod, kraft och fantasi

att lindra nöden.

Christina Lövestam

Gud i de fattiga

Moder Theresa

 

Herre, gör mig fri

från min okänslighet

hur de fattiga har det. 

 När jag möter dig hungrig

eller törstig

eller som en främling

visa mig hur jag kan

mätta din hunger,

stilla din tröst eller

ta emot dig i mitt hem

och mitt hjärta. 

Visa mig hur jag kan

tjäna dig i det allra minsta

av dina minsta syskon.

TVIVLET TÄR I SJÄLEN

Anna Toivonen

 

Kristus, i mitt hjärtas Getsemane är det mörkt.  Skuggorna växer med ångesten.  Jag är ensam, övergiven.  Tvivlet tär i själen.  Jag ser inget ljus. 

Men det finns en tröst,

en klippa jag lutar mig mot.  Du, Kristus, är här. 

Du ber med mig, du vakar

och du somnar inte

i mitt hjärtas Getsemane.

Långfredagen

Christina Lövestam

 

Kristus, du som på korset försonade himmel och jord,

gör mitt liv till en helhet. 

Jag tecknar korset över

mitt hjärta med en bön

om att ditt lidande på korset skall vara mig till läkedom,

att din övergivenhet skall öppna kärleken för mig,

att du som förlorade ditt hopp skall ge mig hopp

och att din död på korset

skall väcka livet i mig.

HJÄRTATS

TYSTA RUM

 

Herre, liksom himlens stjärnor är synliga blott i nattens tystnad,

lär oss förstå att endast i själens tystnad uppenbaras dina under.  Må vi i hjärtats tysta rum få se

att minsta strå i universum är omstluten av din kärlek.

 

Moder Teresa efter Bhagavadgita

I din närhet

Ellika Timén Bråliden

 

Kanske jag inte behöver veta, kanske jag inte behöver förklara.

Kanske krävs ingen redogörelse av det jag känner.

Kanske kan jag bara var,

Gud, i din närhet.

Barn och vuxna

Margareta Melin

 

Du som har gjort barnen

så beroende av oss vuxna,

så formbara och behövande:

föröka i våra hjärtan

ömsinthet och tålamod,

vishet och livsglädje. 

Låt dem bli starka

under vårt beskydd,

trygga och självständiga

vid vår sida. 

Bevara oss alla i kärleken

och omslut oss med din frid.

Som en nyödd

Caroline Krook

 

Gud, jag har inga ord

för min bön,

men som ett nyfött barn

vilar på sin mors bröst,

så vilar jag i dig.

PSALM  205

Per Harling

 

Vila i din väntan.

Stilla mötet sker. 

All din stora längtan

Herren hör och ser. 

Våga vänta tryggt:

snart har dagen grytt. 

Våren visar vägen. 

Gud gör allting nytt. 

Genom din ångest,

när allt är svårt,

delar Gud din smärta

och all din gråt.

 

Vila i din väntan.

Stilla mötet sker. 

All din stora längtan

Herren hör och ser. 

Livet skiftar fort, 

kvävs av dödens hot. 

Herren skingrar rädslan; 

kornets hopp är stort. 

Framtiden väntar,

vila i tro,

kornet som nu slumrar

snart börjar gro.

Famn som bär

Anna Greta Wide

 

Famn som bär mig idag.

Öppen är du som havet,

som ett vårhav i solen.

Ingen stänger du ute,

 ingen stänger du inne. 

 Ditt enda grepp

är din värme.

Famn som bär mig idag -

bär mig också i morgon,

i morgon

när jag förnekar dig.

I orons tider

Sven Sixten

 

O, Herre Gud,

himmelske Fader,

Du som ger mötesplatser

för Dina barn i världen

i Din kyrkan och

på vardagens vägar

i stunder vi inte alls

hade räknat med

- jag ber Dig: 

Tag had om mig.

Ångslan vållar mer plåga än ord kan beskriva. 

Lägg band på min oro,

som berövar mig sömnen och låt mig efter stormiga resor över nattens Genesaret

på nytt känna trons fasta mark under fötterna.

PSALM  227

Jeanna Oterdahl

O du som ser, o du som vet

vart stackars väsens hemlighet, som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag,

tag allt jag äger i din hand,

bränn slagget med din renhets brand och lårt mig leva i ditt land, min Fader och min Gud.

 

Om än den väg som för till dig

är smärtornas och dödens stig, så lär mig vilja, Gud, ändå,

den tunga vägen gå. 

Den gång du viskade ditt: Bliv,

du ville mening i mitt liv. 

Din mening i mitt väsen skriv,

min Fader och min Gud.

PSALM  289

3. Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann.  Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. 

Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. 

 

4. O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.  i din förlåtelse vår frihet är.  Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.

A. Frostensson

Bönetankar

Caroline Krook

 

Himlen - det betyder att få vara med Gud alltid, i Gud, innesluten i kärlekens centrum.  Där finns inte sorg och saknad, ingen brusten kärlek, ingen ofullkomlighet.  Bara helighet.  Helhet.

 

Här på jorden finns små fönster mot himlen,

det nyfödda barnets blick, musik och dans, drama och poesi, lek, skratt, saga och sång och brödet som delas mellan vänner.

 

O Gud, vi behöver dessa fönster som ger våra liv en djupdimension.  Tack för alla männsior som under sina liv på jorden har fått vara fönster mot ditt rike.

Ditt väsen

kan ingen förstå

Bön 149 i Psalmboken av

Symon den nye teologen (949)

 

Ständigt åkallar man

ditt namn, o Gud,

men ditt väsen

kan ingen förstå.

Kom, du som är min längtan.

Kom, du tröst för

min arma själ.

Kom, du min andeddräkt

och mitt liv.

Kom, du min fröjd och

min ära.

Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus; jag sätter i staken ett sparat ljus.  något skall ske bortom frostig advent; jag väntar en gåva som Herren sänt.

 

Den gåvan är av ett helt annat slag än gåvor vi ger till varann var dag.  Öppna min tillstängda dörr i mitt hus, så lyser i mörkret ett litet ljus.